De steks snabbt och serveras med fördel med blomkålsmos och den tillagar du på följande vis:

Skär ett helt blomkålshuvud i bitar och koka tills delarna är mjuka. Mosa dem med valfritt köksredskap. Tillsätt lite smör och grädde och (ganska mycket) salt och peppar. Eventuellt även lite riven ost. Veva runt.

Servera! Gärna med keso och en trevlig sallad.

God och nyttig vegetarisk vardagsmat!

(Sambon jublar av lycka över att hans djupfryst-pizza-period är över.)

Tidigare avsnitt.

Eller se på youtube.

Eller se på youtube.

Nedan ser du övriga ingredienser samt instruktioner (dagens ungdomar kan ju inte laga mat).

(Mängd efter smak och lust.)

Morot
Gul lök
Potatis
Gul paprika
Fänkål
Jordärtskocka
Vitlök
Röda linser
Skalade tomater (2 burkar blir bra, funkar så klart även med krossade tomater – jag köpte fel och gillade det.)
Vegetarisk buljongtärning
Vatten (Tillräckligt mycket.)

Skala och skiva morot, lök, potatis, paprika, fänkål samt jordärtskocka i den ordningen. Plus vitlök. Släng allteftersom ner i en redig kastrull med lite fett i botten och låt gona in sig ett tag. Salta och peppra. Häll på skalade tomater som du mosar lite och vatten plus buljongtärning och låt koka i tio minuter. Häll i röda linser och låt koka i ytterligare en kvart. Salta och peppra lite till.
Smaklig måltid.

Karneval.

Svårmodig.

Än så länge är det tjo och tjim och karnevalstämning i det Milrellska livet (lärde mig för övrigt idag att mitt namn uttalas Miuréu på portugisiska) men i afton är det den seriösa sidan av den komplexa person som är jag, som tar över och helhjärtat dominerar.

I kväll ska jag nämligen resa till Enköping (jungfruresa!) för att gå på multikulturell fest med tidigare oträffade Facebook- och Twittervänner och ja, jag ska representera den judiska staten Israel.

Jag ska alldeles strax ta tag i maten – ja, maten ska ju också representera Eretz (”Landet”, som judarna kort och gott kallar det eviga hemlandet) men jag kan så klart inte här och nu avslöja vad jag ska ta med mig. Men ööh… Mellanöstern + vego = inte så svårt att räkna ut.

Återkommer i morgon med förhoppningsvis riktigt raffiga bilder.

Ja, jag måste testa alla vegetariska produkter som kommer i en elegant ström ut på marknaden.
Varför äta köttliknande produkter om man är vegetarian?
Därför att det är kul, tycker vissa. Det är gott med kött men synd om djuren, hojtar andra. Därför att det är svårt att tänka i nya banor, fräser en tredje.

Sebbe såg en katt. Mycket koncentrerad.

Nationaldagsfirandet fortsatte med spackling och tapetrivning (snart färdig). Den blivande sängkammaren fick en dörr och alla var glada.
Nationaldagsmiddagen serverades på granngrabbarnas eleganta blooming balkong.
De ursvenska oliverna – smaksatta med stark och härlig råsvensk chili – sköljdes ner med en riktigt kylig och god Mojito – den svenska kulturdrinken. Och ja, myntan kom från den egna balkonglådan.
Inte en strupe var torr.
Förrätten – svensk nypotatis med gräddfil och gräslök (även den ur balkonglådan) samt sill för den som så önskade – gjorde stor succé.
Det svenska riojavinet smakade gott och snapsen gjorde sitt.
Huvudrätten – en hemlagad svensk pizza med en massa mumsig svensk fetaost – var även den en fullträff.
Den avslutande efterrätten – en smoothie gjord på säsongens svenska bär – var kronan på verket och bukarna putade rejält runt bordet.
Vilken härlig svensk kväll!

1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.

När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.

1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!