När du blir uppvaktad av en tjugoåring*… fatta. Nån som är född 1990.
Nittonhundranittio.
1990.
(Fy fan.)
Han säger att han vill kyssa dig.
Du svarar: ”Jag kan inte hångla nu för jag har just dragit ut en tand. Fatta så gubbigt. Farbror tandlös här.”
Dagens tips från mig till dig.
*Förutsatt att du själv är hundratals år äldre. Är du 21 så go for it, baby.
Om ni undrar hur jag mår efter min spontana operation (!) så mår jag under omständigheterna bra. Kände mig dizzy igår och under natten kickade smärtan in. I morse kände jag mig mycket mör och svag – det känns som att hela kroppens immunförsvar förflyttats till käften.
Idag jobbar jag således hemifrån. Har trots allt tre dagar kvar till min så kallade helg. Ja, sjudagarsveckan blev en åttadagarsvecka inkl. en massa kvällsarbete hemifrån. Det är gott att jobba och det är gott att håva in cash så att man kan resa lite…
Här står jag och väntar på att få betala.
Jag kom till tandläkaren som sa att hon kunde försöka ”rotfylla och stänga” men att det fortfarande (detta var mitt sjunde besök sedan december) såg illa ut. ”Just get it out”, sa jag tufft. Jag har dragit ut två (visdoms)tänder tidigare och det var inget man gjorde bara så där, samma dag…
”Okej, jag ska hämta mina instrument”, sa portugisiskan som jag för övrigt tycker mycket om.
”Så vi ska dra ut den nu!?” flämtade jag.
”Ja, eller är du inte psykiskt förberedd?”
”Äsch, just get it out”, upprepade jag.
Hon satte igång och det gjorde mer ont än förra gången. Det knakade och brakade och jag svettades och då och då skrek jag till. Plötsligt var det över och jag kände mig alldeles matt och nu står jag här och väntar.
Oj.
”Du behöver inte betala idag”, sa kassagrabben just.
”Varför inte då!?”, flämtade jag korkat.
”Du har varit här så många gånger bla bla bla”.
Nu har jag ett hål i käften och jag hoppas vid min Skapare att jag nu kan GÅ VIDARE.
Aha, ni undrar hur det gick hos tandläkaren! Jo, det gick väl som vanligt. Jag måste säga att jag gillar min portugisiska tandläkare. Hon känns bra på det hon gör och hon verkar ENGAGERAD och INTRESSERAD och hon förklarar LAGOM mycket vad det är hon pysslar med i käften min.
Låt mig berätta lite kort om min helvetestand. Det är tanden framför den utdragna visdomstanden i nedre käken som vi snackar om. Innan visdomstanden drogs ut för en… 7 år sedan eller så.. så tryckte den sig snuskigt mot tanden framför. Ja, den fick sig många smällar helt enkelt och den lagades för många år sedan men nu visade det sig alltså att en rotfyllning var det enda rätta.
På grund av att visdomstanden gnagt sönder halva tanden så är den väldigt tunn på bakre sidan och förmodligen, säger tandläkaren Marta, lyckas bakterier ta sig in i kanalerna genom just den tunna lilla tandväggen. Därför ilar jag gång på gång till tandläkaren med samma gamla smärta.
Idag kom en annan tandläkare in för att ge Marta en extra hand. Hon var lite halvsvensk/halvösteuropé och hon BRANN för sitt jobb. Ja, denna unga fräscha böna ÄLSKAR tänder. Det är så lustigt med människor som BRINNER för något. Puss på dem. Hursomhelst. Hon rådde Marta att lägga in SCHLUMSKA eller nåt liknande. Haha, ja, det hette ungefär så. Jag vet inte om schlumska var detsamma som det ”POISON” som Marta lade in i tanden. Ja, ”it will poison the tooth”, sa hon.
Och så fick jag antibiotika. Och jag ska tillbaks om två veckor.
Och undrar ni nu varför vi inte helt sonika har dragit ut tanden så beror det på att Marta (29) sa till mig: ”Du är fortfarande ung. Lyckas vi fixa denna tand så kommer du kunna ha den kvar i många år framöver!”
Jag tror att Marta sa, när jag låg där omtöcknad med en massa, jag säger MASSA, saker i käften, att jag inte behövde betala nåt idag (eftersom hon gjorde samma sak som förra gången). Jag kilade i alla fall bara hem utan att ta vägen förbi receptionen. Hoppas jag inte hörde fel/hallucinerade. Vill inte bli sedd som en sån som inte gör rätt för sig!
Nu väntar jag på att min danska hundvakt ska flytta in. Han smsade och undrade om jag behövde nåt från affären, fastän jag just skrivit att jag bjuder på middag.
Surt och kort svarade jag: ”I COOK. U EAT!”
Jag tänkte börja denna nya vecka med ett avslöjande och en uppföljning! Kommer ni ihåg den där gången då jag skrev om min okända defekt – min fula tand? Jag lovade att jag någon gång i framtiden skulle publicera en bild på den och efter att ha laddat i fyra månader så är jag redo. Varsågoda! Här är tandjäveln!
Som ni ser så går tand två inåt och tand tre utåt. Det är fult och störande och det är därför jag sällan flinar på bild. Kul anekdot: innan jag träffade Y IRL (han hade sett hundratals bilder på mig) så sa han en dag: ”Men förresten! Har du några tänder? Jag har kollat igenom alla foton och du visar dem aldrig. Du kanske inte har några!”
Jag svarade rappt: ”Jag har alla tänder minus två visdoms- och å andra sidan kanske du skulle tycka att det vore lite skönt om jag inte hade några..”
Fegt foto, jag vet, men ge mig en break!
Jo, det var underbart att jobba hemifrån hela gårdagen och jag skulle gärna göra det till en vana. Dock skulle jag sakna alla givande konversationer med kollegorna. Som i morse…
Klockan hann inte ens slå sju innan vi var igång med vårt vulgära fredagssnack, lesbianen och jag.
Vi talade om tandläkarbesök och rotfyllningar.
Lesbianen: Man måste nog vara lite sadistiskt lagd om man väljer att bli tandläkare. Lite som med gynekologer… Det är nåt skumt med dem.
Jag: Jo… Jag undrar alltid hur tandläkarna själva gör med sina tänder… Om de är maniska.
Lesbianen: Ja, de lär ju vara fixerade vid den egna munhygienen. Men jag hade faktiskt en tandläkare en gång, som hade riktigt fula tänder.
Jag: Å andra sidan så måste man ju inte ha fin fitta för att bli gynekolog.
Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av veteranbloggaren Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!
Min okända defekt
Naturligtvis var det svårt för mig att bestämma vilken av alla hundratals defekter jag skulle komma ut med. De psykiska lämnar vi därhän och istället attackerar vi en fysisk defekt.
Ni undrar med all säkerhet varför jag aldrig ler på bild (klart ni gör), för ler gör jag verkligen nästan aldrig. Kanske smilar jag. Men inte mer än så. Inte ens IRL.
Låt mig berätta att det beror på en ful, utstående kindtand. Ja, helt klart ett enormt komplex. Hatar tanddjäveln. När jag var barn fick jag tyvärr ingen tandställning (eftersom jag alltid är så lagom: lagom fula tänder, lagom lång, lagom ful, lagom smart, lagom kul, lagom allt) och nu ser vi (jag åtminstone) resultatet. Min syrra däremot, som hade något galnare gaddar än jag, fick äran att plågas av dessa välgörande metallkonstellationer och hennes käft är idag perfekt. Raka, vita tänder har hon. Och man och barn har hon också. Hon lever ett perfekt liv så jag skyller min misär på min djävla tandDJÄVEL. Aaaargh!
När jag besökte min förra tandläkare – den där oerhört attraktive kroatiske fotbollsspelaren – frågade jag om vi möjligen kunde göra något åt eländestanden. ”Nej”, sa han, ”det verkar onödigt. Tanden din ger käften lite personlighet”.
Personlighet my ass.
Japp, naturligtvis är han min före detta tandläkare. Inte för att jag kickade honom utan förmodligen på grund av att han inte stod ut med att stirra på helvetestanden ens en gång per år (så hur kasst mår inte jag då!).
Puss.
Efter mina sju arbetsdagar förra veckan är detta första lediga dagen. Dessvärre blev det ingen sovmorgon här inte – jag hade en tidig tandläkartid. Så pass tidig att min lön inte hunnit in på kontot ännu, vilket ledde till viss dramatik (men receptionisten var en ung, ärtig man med något tveksamma handleder så jag fladdrade med ögonfransarna så gott jag kunde och det gav utdelning).
Mina tänder mår bra! Jag har ingen ny tid inbokad och det är värt att fira.
Idag ska jag slappa i hemmet och ikväll ska jag dricka öl med min kusin Jonathan, som jag inte sett på ett par år. Det blir en birakväll på Söder – så där “oss grabbar emellan” ni vet.
Ha en underbar dag. Och njut av VÅREN. Min morgonpromenad var… lycka! Sol och små kvittrande fåglar.
Första lediga dagen inleddes med ett tandläkarbesök. När jag på julaftonskvällen satt på jobbet och åt ett vingummi (!) lossnade en bit av rotfyllningen som gjordes av Hunktandläkaren i november. Skulle egentligen dit i eftermiddag men blev i morse väckt av telefonen. Tandläkaren (den nye mannen, som vi kan kalla Tandläkargamlingen, som jag aldrig träffat och skulle bli patient hos eftersom Hunktandläkaren ju så sorgligt slutade) var tyvärr sjuk. Jag kund få en ny tid hos en tredje för mig ny tandläkare; Tandläkarinnan, om jag pallrade mig dit ögonaböj. Så det gjorde jag.
Och jag vill säga att vi bondade riktigt fint (det hjälpte nog lite att hennes tandsköterska var en ung, ärtig fjolla). Jag fick således genast förtroende för Tandläkarinnan och det är ju inte ofta det händer eftersom folk i allmänhet är galna och jag hyser ju inga direkt varma känslor för mänskligheten (vilket gör sådana här tillfällen – då man ska träffa någon ny – jobbiga).
Jag kom visst av mig lite där. Hursomhelst. Ja, en bit av rotfyllningen hade mycket riktigt lossnat med det var inte så farligt sa hon men lade ändå på en ny fin, liten bit så nu mår jag prima. Tack och lov tog hon inte betalt heller. 3500 i november fick liksom räcka.
Jag blev på så bra humör att jag bokade en ny tid redan nästa månad. Hunktandläkaren sa nämligen att jag borde kolla upp en grej. Så det ska jag göra. Hos Tandläkarinnan. Jag gör härmed slut med Tandläkargamlingen utan att jag ens träffat honom. Hans ålderdomliga namn skvallrar om att vi inte skulle komma överens.
Ni vet när man vaknar och ligger och halvsover och drömmarna blandas med verkligheten (man kan styra dem) och man kanske “drömmer” något och blir arg för att sedan vakna och inse att det bara var en halvdröm – fatta så sur man blir när man sedan inser att det man trodde man halvdrömde faktiskt är sant. Så var det i morse.
Jag är arg och sur och tvär och irriterad. Och lite kränkt faktiskt. Ja, detta uttjatade ord; kränkt. I am so kränkt.
Idag har jag toktvättat. Det var lagom kul. Men mest har jag oroat mig för min tandköttsinflammation (?). Mitt ansikte är svullet nu. Det gör inte så farligt ont på dagarna men jag vaknar alltid mitt i nätterna av smärtan. Det känns orättvist! Jag sköter min mun och mina tänder och ändå har jag ständiga problem med dem.
Jag har bestämt mig för att avvakta. Är det inte bättre på måndag går jag till tandläkaren. Det tar emot. Jag vill inte bli ruinerad nu igen. Det är rätt tragiskt att man i ett land som Sverige drar sig för att söka vård på grund av att man blir just ruinerad.
Jag fortsätter sitta här och gurgla bakteriedödande munvatten.
Jag har slutat snusa också.
Idag är det fredag för mig – efter sju dagars arbete är jag äntligen ledig i några dagar. Dessvärre är jag trött som få idag. Lade mig vid 23 men vaknade vid 01 av en hemsk smärta i.. jag vet inte vad. I en tandrot kanske. Eller i tandköttet. Hursomhelst två centimeter åt vänster från vänstra näsvingen (fult ord). Trycker jag där gör det så ont att det svartnar för ögonen. Kanske en inflammation igen, eller kanske samma inflammation som plågade mig för ett par, tre månader sedan (den har hängt kvar och bubblat upp lite då och då).
Jag klev upp och tog en Voltaren. Efter ett tag tog jag en till. Och senare två Treo. Till slut släppte smärtan en aning och jag somnade. Blir det inte bättre går jag inte till värdelösa Folktandvården som bara verkar vilja suga åt sig mina slantar utan att göra nytta (har bloggat om detta tidigare). Istället testar jag Citydental som passande nog hade en stor annons i dagens Metro. Är det någon som varit hos dem?
Morgonkaffe innan jag ska till tandhygienisten. Hade riktigt ont i natt igen och jag hoppas behandlingen jag får idag är riktigt smärtsam. Det känns lite som att ju mer ont det gör desto mer nytta gör det. Så ge mig svår (övergående) smärta, tack. Och piller.
Sebbe fick plötsligt för sig att det var helt okej att slå en stråle mot min nytvättade gardin, som i sin tur glatt sög åt sig vätskan. Aaargh! Det är en pärs ibland.
Det är väldigt varmt ute redan. Ser fram emot att komma hem, fixa i ordning hemmet och sedan slöa på ballen. I skuggan naturligtvis.
Hej hej.
Hurra. Jag fick en tid hos tandhygienisten redan imorgon. De lär väl bända upp mitt tandkött och spola rent med en massa härliga, starka vätskor. Kanske får jag piller med trianglar på med mig hem. Det vore ju bra för då kan jag knapra på dem hela helgen istället för att hälla i mig sprit för att orka med eländet.
Gladare än på länge.
Sista jobbdagen för den här veckan har just börjat. Har varit übertrött de senaste dagarna då jag inte kunnat sova pga käftvärken (som jag inte bloggat om då det är trist att läsa om). Jag har haft så ont så ni anar inte och inga receptfria smärtstillande preparat hjälper. Ge mig citodon! Jag älskar citodon.
Det har blivit lite bättre dock. Mycket orättvist det hela, då jag pedantiskt sköter mina tänder (Sebbe tycker det ser oerhört konstigt ut när jag använder tandtråd) och nu kör jag med bakteriedödande munskölj varannan timme. Borde kanske fortsätta med det i all evighet – fatta så uppfriskande! Synd bara att man, ironiskt nog, får bruna tänder av medlet.
Like
Senaste kommentarer