”The truth? That word is as foreign to you, Sammy Jo, as Mandarin Chinese is to a Colorado cowboy.”

”My claws are the least of your worries, Krystle.”

#finkultur

Aha, mitt smeknamn?
Hmm. Ledtråd:

Uppdatering: Nu är jag varm i kläderna och har därför bytt smeknamn – går numera under mitt riktiga namn.

Comments off.

Inga konstigheter.
Inga nymodigheter.

Jag smakade även på någon typ av lakritsglögg (helcrazy) och den smakade som en uppvärmd shot. Mums.

Kom då att tänka på att jag en gång i tiden, i begynnelsen, sa ”lakkris” och ”scheks”.
Fy farao!
Ordning och reda: ”laakrits” och ”kex”, tack.

Ibland gillar jag utveckling. Ibland inte.

Tack för det. Sällskapet gjorde oss gott i det eländiga novemberhelvetet (Positiva Veckan känns långt borta).

När klockan slog 20:47 så hade Sebbe redan somnat på sina fluffiga röda kudde på vardagsrumsgolvet och jag höll på att slumra till mitt i en film så jag kastade in handduken och hoppade ner i bingen.

Ett par timmar senare vaknade jag, så där som vi farbröder gör, och det kändes så vansinnigt konstigt att klockan inte ens hade slagit midnatt.

Nåväl. Inte hjälpte all denna sömn inte. Nej, när morgonen var här och iPhonen så vackert sjöng Hatikvah så snoozades det för fulla muggar och till slut var timmen sen och vi var, som alla andra morgnar, stressade och på uruselt humör. Ut i det eländiga novemberhelvetet (det är inte ens grått – det är brunt) och slutligen tog jag mig till jobbet och mötte den vackra, fantastiska Favoritflatan som gör min morgon värd att vakna till.

Vad jag vill säga är att det vidriga tidsomställeriet fortfarande plågar mig (och Sebbe, som varje kväll vill gå ut klockan 18 eftersom vi ju brukar ila ut klockan 19) och jag tycker det är schit, schit, schit att vi ska acceptera detta eländiga fifflande med tiden. EN TIMME ÄR EN TIMME ÄR EN TIMME.

Avslutningsvis vill jag säga att när jag fyllde 30 så började jag svära (trettioårskris) och då, så att säga, gav mina svordomar mitt språk den där extra puffen och folk häpnade och lyssnade eftersom de aldrig tidigare hört mig svära; de visste att jag hade något tungt att komma med. Nu har den effekten för länge sedan avtagit så nu, fem år senare, slutar jag svära. Vad är det liksom för fel på ”Fy farao” egentligen? Ingenting.
Å andra sida, och här kommer dagens superdjupa tanke, så om det nu är SYNDIGT att svära så är det ju bara fegt att säga ”Fy farao” då Skaparen ju vet att jag menar ”Fy fan”. Eller hur? Så jag vete fan vad jag ska säga egentligen. Kanske kniper jag käft.

Njut torsdagen. Snart fredag. Supersnart.
Jag sitter på jobbet och spelar israelisk ARABpop.

Din formuleringsförmåga är sexig.

Man, 34

Grann cyklist.

Gårdagen var (som sagt) en väldigt jobbig dag, men nu är den över och jag började denna tisdag med en extremt snabb cykeltur (för att bli av med inte bara gubbfläsk utan även med spänningar och aggressioner). Möte med favoritflatan på det och allt känns bättre…
Igår när vi var ute på vårt uppdrag med grabbarna (bild nedan) så gjorde Sebbe succé. Han fann en dammvippa (ett av svenskans härligaste ord, är det inte?) som såg otroligt fluffig och rolig ut och ja… han ville väl helt enkelt para sig med den…
Aja, nu ska jag snabbsteka en omelett. Det blir en lång dag det här; väldigt mycket på jobbet, i privatlivet och i världspolitiken. Tja.

Förresten. Jag träffade en ny människa igår. Hon frågade mig hur länge jag har varit vegetarian och jag svarade: ”hmm, sedan jag var 19″. Hon: ”Och nu är du..?” Jag: ”Nu är jag 22″. Hon gick på det.

Ett gäng granna grabbar.

Ei ihme jos miehet käy vieraissa, jos oma kultamussukka näyttää lähinnä harakanpesältä!
Mikä ihme teitä akkoja oikeen vaivaa? Miten te voitte edes ajatella niin, että nyt kun mies on saatu, ja lapset tehty, niin voitte rupsahtaa ihan rauhassa, lihoa ja pukeutua rytkyihin? Tottahan se mies sitä sisäistä naista siellä rakastaa, mutta kyllä on vähän eri asia sitten, kun joku hemaiseva ja hyvinlaitettu naikkonen menee iskemään teidän miestänne jossain, että löytyykö sieltä kotoa ylipainoinen rääsyissä kulkeva kotiäiti, vai itsestään huoltapitävä ja ikäisekseen hyvännäköinen misukka.

http://kaksplus.fi/keskustelu/t1686044

(Först och främst: bloggen är fortfarande seg pga Loopia.) Jag arbetar och tittar på Gokväll där det talas om Arktis och isbjörnar. Mycket spännande! Ännu mer spännande är det att Melodifestivalen börjar i afton; jag är mycket nervös! Eftersom detta kulturspektakel är det bästa som händer under hela året (är jag rädd) så har jag skaffat mig helt nytt mellohår! Och på bilden får ni en preview. En så kallad förhandstitt! (Observera schlagerbögsplutet!)

Jag försöker att inte läsa för mycket MF-relaterat eftersom det publiceras bilder och detaljerade MF-rapporter och jag vill vara fördoms- och spoilerfri i afton. (Artisternas bloggar kollar jag dock in då och då men tyvärr blir jag ofta irriterad då många av dem skriver illa och verkar älska särskrivning.)

Jag TROR att mina favoriter i afton framförs av Jessica, Jenny Silver och Salem Al Fakir och kvällen kommer jag att tillbringa med mellocirkusen i norra Stockholm.

Nåväl. Nu ska jag jobba vidare. Är det någon som vill ta en lunchpromenad med mig och Sebbe (alternativt fria till mig) så finns jag klockan 11:30 vid Hötorgets tunnelbana, uppgång Malmskillnadsgatan.

Note to self: glöm inte att tömma hårddisken på dvd:n så att årets mello kan spelas in! GLÖM HELLER INTE ATT STÄLLA TIMERN! Glöm heller inte att ladda jobbmobilen eftersom du lovat att per telefon ”gå igenom några annonser” mellan klockan 19 och 20. Under tubresan till festen alltså. Glöm inte, i melloyran, att du ska arbeta!

Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, hår