Kim Milrell.se » sömn

För att jag lider av ”en liten vårdepression”

Kim — Tue, 17 Apr 2012 06:16:23 +0000

Jag måste berätta om min vidriga dröm. (Jag sov ovanligt gott i natt, men drömmen sänker betyget.)

Jag var på väg till någon tillställning i synagogan (!) och av någon anledning så trodde jag, när jag blev hämtad av ett stort glatt gäng medlöpare, att jag skulle kunna byta om någonstans. Alltså hade jag på mig grå träningsbyxor (som jag bär hemma då jag renoverar) och när vi ändå skulle gå ut så tog jag med mig en stor papperskasse fylld med läsk- och ölburkar. ”Jag kan panta dessa på vägen.”

Men så gick det som så att jag varken fick tillfälle att byta om eller att panta burkarna, så jag fick ta mig till festligheterna iklädd träningsbyxor och med en stor pöse fylld med tomburkar i famnen. Och när vi kom fram så stod Aron Flam där och log och jag skämdes som tusan och kände mig ful, fel och trashig.

Sedan vaknade jag.

Och jag klädde upp mig lite extra och jag hade till och med lite vax i håret!

Jobbig fas.

Kim — Thu, 12 Apr 2012 10:46:38 +0000

Jobbig fas.
Jag är stressad men uttråkad.
Sugen men supertrött.
Alert men disträ.
Modig men lite rädd.
Förväntansfull men trött på att vänta.

Det gråbruna vädret gör mig deprimerad.
Vem i helvete tyckte att det var en god idé att bosätta sig på dessa patetiska breddgrader?
Blir redigt deprimerad när jag tittar ut. Inte bara lite less.

Och allt går åt helvete men ingen bryr sig.
Det ska fredagsmysas och det ska hällas upp påtår.

Jag är orolig och mycket pessimistisk.

Längtar efter nästa stämpel.

1 mars 2012

Kim — Thu, 01 Mar 2012 08:17:32 +0000

Skandalstart

Kim — Fri, 18 Nov 2011 08:57:55 +0000

Jag hade förberett allt så bra.
Maten var lagad. En öl i kylen. Två osedda avsnitt av Desperate Housewives i datorn. Mumsiga snacks. Välrastad nöjd hund och jag själv nyduschad och inbjudande.
Sedan somnade jag i soffan.
Jag är en väldigt lättväckt person. Oerhört lättväckt!
Men nu låg jag där i soffan och snarkade.
Sex and the City-dvd:n hade sedan länge tagit slut och den där menymusiken snurrade nu om och om igen. Hjärntvättande och torterande.
Utanför dörren stod Eduardo.
Han ringde på dörren om och om igen. Sebbe sprang fram och skällde.
Jag sov.
Eduardo ringde 13 gånger på mobilen.
Skickade två SMS.
Jag sov.
Hur tusan kunde jag inte vakna?

En halvtimme senare vaknade jag.
Släppte in Eduardo och hans brasilianska temperament.
Stackarn.

Nu är en ny dag här och grabben ska få egna hemnycklar!

I väntans tider

Kim — Thu, 25 Aug 2011 09:30:03 +0000

Idag kommer mannen hem.
Tänk att fyra dagar kan vara så långa…
Har mycket att stå i och många saker att hinna med innan han landar på Arlanda.
Saker jag skulle ha gjort igår, då som vanligt en ”lunch” med en vän klockan 13 slutade med att jag kom hem först nio timmar senare. ”Långlunch” liksom.
Inte kunde jag sova heller – så exalterad är jag. Försökte fram till 05 då jag gav upp och rakade av mitt kliande helskägg och duschade. Försökte sova vidare och somnade väl vid 07. Upp igen 09:30.

Intresseklubben antecknar.
Min blogg är sannerligen ~~spretig~~ komplex.

Ja ja, nu kör vi! Bring it!

Rår ej över drömmarna

Kim — Thu, 07 Jul 2011 14:23:52 +0000

Kom hem från jobbet – astrött – och satte mig på balkongen med Dusty Springfield i lurarna.
Inom loppet av 15 minuter somnade jag sittande – två gånger.
Jag till och med drömde!
Första gången att jag och min älskade var på en strand. Sedan vaknade jag av en svalkande strandbris, som i själva verket var en äkta Stockholmsvind.
Andra gången (känsliga läsare varnas) drömde jag att någon stod bakom min högra axel och urinerade på mig. Vaknade av att ”det” landade på min högra hand – det var i själva verket en fluga som smuttade på min näve.

Ja, det var verkligen spridda skurar.

Helgen

Kim — Mon, 20 Jun 2011 06:34:36 +0000

Jo men det var väl en helt okej helg.
I fredags var jag en smula sällskapssjuk (det blir lätt så i och med att jag sitter ensam instängd på ett kontor hela veckorna) (ja, Sebbe sover ju mest) men alla, ALLA, var bortresta, upptagna eller ”trötta”.
Jaha.

Lördagen bjöd på en överraskande eftermiddagslur. Sebbe och jag sov i fyra hela timmar och det gjorde oss gott. Därefter blev det spontant ett besök på Mälarpaviljongen med ett par fräsiga kamrater. Återigen slank halloumiburgaren kvickt ner.

Legend.

På hemvägen såg vi denna dam. En legend, visade det sig senare.

Strax innan vi klev av tuben så smålyssnade vi (det var svårt att låta bli) på en tjej och en kille som samtalade ivrigt och glatt med en svart karl. De var mycket vänliga och fina mot varandra och den där tjejen + killen klev av på samma station som vi.
Killen sa till tjejen: ”Han var trevlig!” Hon svarade: ”Och full av hiv! Jag måste hem och desinficera mig.”
Så otroooligt svennigt att sitta och jollra och vara pk-liberal och openminded och sedan, när allt kommer omkring, slakta främlingen.
Detta är för mig pursvenskt beteende och det ger mig vidriga barndomsflashbacks. Kände mig äcklad och kunde knappt somna.

Och det kunde jag inte i natt heller. Efter en söndag full av energi och vägg- och takslip så låg jag där i bingen och kämpade. Men nej, jag var pigg. Och klockan 02:22 började fåglarna sjunga sina vackraste melodier och med tanke på att mina klockor ringde 05:45 så kan även jag, som är värdelös på det här med matematik, räkna fram att det inte blev mycket sömn för mig i natt.

Hej måndag!

Söndagssången

Kim — Sun, 19 Jun 2011 11:42:57 +0000

Transsexuella väninnan laddade upp en video på Facebook, där hon på ett mycket elegant vis ”framförde” denna dänga på en terrass i Tel Aviv. Jag blev eld och lågor och låten vägrade lämna min arma skalle. Idag fick jag äntligen tag på mp3:an och nu går låten på repeat här hemma.

För övrigt stör regnet oss inte idag – vi har nämligen sovit i 12 timmar. För första gången sedan 1735 känner vi oss utsövda och energiska.

Uppdatering: Fick just ett nytt tips. Kolla sicken underbar låt och video. Varför gör inga svenska flickorkestrar sådan här bra musik? Nej, med dystra miner står de med sina gitarrer och plinkar fram nån tradig, ”kreddig” singer/songwriter-smörja.

‘Positiva veckan’ får en helt ny innebörd

Kim — Mon, 13 Dec 2010 06:18:56 +0000

Varje dag jag kommer fram till jobbet utan att ha mött en självmordsbombare på vägen är en bra dag.

God morgon, Lilla Bagdad.

Jag är så jävvla förbannad.
Mycket konstig stämning i Stockholms tunnelbana denna morgon. Tyst. Eftersom jag är 30+ så uppskattar jag tystnad – men inte den här typen av tystnad.
Fatta att kliva in i denna stämning iklädd slöja.
Horribelt.

Sov superdåligt. Så klart. Varje gång fru Sömn knackade på dörren så såg jag medborgarna fly i panik.

Jävla as.

Comments off.

Snark

Kim — Wed, 03 Nov 2010 06:55:17 +0000

November betyder sömn.
Och jag är jetlaggad och utslagen av det där förbannade tidsomställeriet.
Vet ni hur mycket en timme hit eller dit betyder för en människa med strikta rutiner och allt, från morgon till morgon, hårt inrutat efter klockan?
Mycket.
Även Sebbe är förvirrad. När klockan slår 18 undrar han varför vi inte går ut på kvällsrunda – klockan är ju enligt våra kroppar och psyken redan 19.
Klockan 20:30 börjar jag se en film men en halvtimme senare är jag på vippen att somna i soffan och kastar mig därför i bingen och sover, sover, sover men inte är jag pigg och alert när klockan ringer många timmar senare. Nej nej. November gör oss alla lealösa och apatiska.

November-februari… är en fet snarkning. Vi ses på andra sidan.