Och sover.
Som han sover!
Han snarkar och han talar i sömnen (jättemycket!). Han sa för ett tag sedan: ”jag har väntat på dig”.
Ha ha ha.
Jag jobbar.
Som jag jobbar!
Det ligger en man, som inte är jag, och sover i min säng, men jag måste jobba lite.
Apropå gårdagskvällens vegoburgare så sa han: ”men vad har du i din burgare?”
”Samma som du.”
”Men du äter ju inte kött.”
”Nej, och det är inte kött i din burgare heller.”
”Det smakar ju som kött.”
”Men ändå dog inget vackert djur för att du skulle få din burgare – visst är det fantastiskt!”
Så, arbetsveckan började med att jag hällde ut en hel kopp kaffe över mig själv.
Inte så konstigt med tanke på att jag är helt slut – ni vet när man är så trött att man inte kan somna. Kollade på klockan 01 och 03 och när hon visade 05 fick det räcka och jag klev upp och gick ut på morgonpromenad.
Tog mig till jobbet och här är jag nu. Ska ta mig igenom denna dag och därefter supersova.
Tänk att man aldrig lär sig att efter Priden måste man ha några lediga dagar…
Men tack, det var en fantastisk vecka med både nya och gamla vänner och bekanta.
Ännu en paradbild, knäppt av min fantastiska kollega och väninna Lotta.
Hör upp.
Det blev återigen så som jag beskrev i mitt förra inlägg: strax efter 04 hade jag fortfarande inte somnat på grund av de rastlösa (snart fotbollsspelarheta) benen. Idag har jag således blixtrande huvudvärk och jobbar därför hemifrån.
Nu tänker vi (som vanligt) positivt: snart semester. Det är inte ofta jag är ledig i två hela veckor på raken!
I kväll, då huvudvärken är ett minne blott, ska jag gå och se underbara Nour El-Refai. Se nu detta klipp om fittslickeri så kommer ni i fredagsform. HA HA HA.
Jag älskar fitta! Jag skulle kunna käka fitta till frukost. Kom med fittan bara, kom med fittan!
Uppdatering: Ovanstående skrev jag för att inte somna om… Vilket jag gjorde ändå.
Nu är jag på jobbet och jag kan konstatera att sommartiden gjort mig så förvirrad att jag i tunnelbanespärren glömmer att plocka fram access-kortet. Jag bara går. Vilket slutar med en duns och en förvånad svordom.
Uppdatering 2: Favoritflatan är hemma efter två veckor i New York. Hon sken upp som en sol och gallskrek: ”Ge mig en kram!” Hon är så fin och jag är så lättad över att hennes resa gått bra. Jag knaprade på naglarna i ren oro!
Sedan sa hon: ”Har du gått ner i vikt?” Puss på henne.
Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!
Jag uppmärksammar inte ofta nog det faktum att jag har en vakthund hemma. I natt sov han borta och jag var mörkrädd och låg sömnlös och darrade som det berömda asplövet. Jag hörde ljud och jag var tvungen att ligga åt andra hållet i sängen för att jag skulle kunna se om någon klev in i rummet. Jag kunde heller inte ha armen dinglande utanför sängkanten eftersom jag ”såg framför mig hur någon skulle greppa tag i den”. Usch och fy. Och jag kunde inte heller köra in öronpropparna eftersom jag inte ville riskera att plötsligt slå upp ögonen och se en huligan med lyft yxa intill min säng. Huvaligen.
Jo, Sebbe har sovit borta många, många gånger men oftast på grund av att jag varit på ungdomligt partaj. Jag har således varit lite rund under fötterna (och därmed tuff och kaxig) när jag kommit hem. Nu var det inte så. Nykter och rädd låg jag i bingen.
Idag kommer Sebbe hem igen. Ser fram emot det.
Ämne 2: Hår.
Lesbianen på jobbet säger att min nya frisyr (eg. en repris från 2007 – se här) får mig att se ut som vore jag 22. Det känns skönt när det kommer från en 21-åring! Skönt är det också att dubbel trippelhakan så här års kan döljas under en halsduk.
Klockan åtta väckte Sebbe mig och ville att jag skulle dra upp persiennerna så att han kunde morgonspana över sina ägor.
Klockan nio väckte Sebbe mig och sa att han trots allt ville sova ett tag till, men han kunde inte hoppa upp i sängen då jag låg för nära kanten.
Klockan halv tio väckte Sebbe mig och sa att det fick vara nog; det fick räcka med sovmorgon.
Klockan tio promenerar vi nu i strålande vintersol och jag ser fram emot att komma in och hinka kaffe och läsa tidningarna.
Njut nu dagen. Äg den. Älska den. Ta emot den.
Åh, ta emot denna vackra dag som vore den en himmelsk gåva och förvalta den väl.
Åh.
Tænk att man måste åka tilll Oslo før att få sova ut ordentligt. Tænk dig ett helt svart rum, mycket svalt och inte minst: inga hoppande, skrikande grannungar. Inte heller skramlande tidningsutdelare eller damer (?) på sylvassa, skyhøga klackar som trampar upp och ner i trappuppgången dygnet runt. Ja, jag sov som en stock och det var underbart!
I går kvæll, efter lite Uno och finsk sprit (hær finns en finlandssvensk) tog vi oss en titt på køttmarknaden. Inte mycket fanns att se, ær jag rædd, men lågan ær ænnu inte slæckt. Dagen ær ænnu ett oskrivet parfymerat blad, men jag tror att den kommer att bli bra.
Nu har værdparets hund kommit hem och det ær bra eftersom jag saknar Sebbe!
Natt tre med Sleep Cycle. Som synes sov jag både längre och bättre än på länge och för första gången kickade programmet igång dagen innan senast tänkbara väckning – dvs när det, enligt egna uträkningar, var som mest behagligt att vakna. Och jo, det kändes faktiskt lite annorlunda. Jag kände mig – piggare vete tusan – men åtminstone gladare.
Ja, jag tror stenhårt på det här.
Hur glad blir man inte av att se bilden till vänster? Jätteglad. Fantastiska färger och snyggt typsnitt.
Det går väl sådär. Problemet är att jag sover så förbannat dåligt och lite. Den där första timmen till vänster – där låg jag ju bara och vred och vände ilsket på mig själv.
Jag ska fortsätta publicera dessa ”rapporter”. För min egen skull. Och för att jag inte ska kunna plussa på en timme eller två när någon frågar mig hur ”lite” jag sover (för att inte verka alltför mycket som ett freak).
(Man kan säga att är stapeln hög så registrerar iPhonen rörelse=man drömmer (eller är vaken…). Ligger man stilla så registreras nada och stapeln uteblir eller är mycket låg=man sover djupt. Åh, vad jag vill sova DJUPT!)
Spännande är det hur som helst och jag rekommenderar programmet som kostar ynka sju kronor på app store.
Jag förstår att ni undrar om Jesus kom eller ej. Jag tror dessvärre inte det. Kanske gav jag honom inte riktigt chansen.
Så här var det:
Gick och lade mig 22:30 och satte igång att lyssna på ett relaxprogram som jag blivit tipsad om. I ena läget är det en man som ”guidar” en till drömmarnas land men efter tio minuter gav jag upp då jag ryckte till varje gång karln började prata efter att ha pausat ett tag. Började såklart också tänka på att han hade ganska het röst… (och tankarna började vandra iväg).
Slog på läge två istället: endast musik och vågor och sköna elektroniska ljud. Ställde in 30-minutersprogrammet och det var verkligen väldigt avkopplande men varje gång jag höll på att somna så vaknade jag till i panik. Ja, detta beror på stress, vilket är rätt patetiskt då jag lever ett rätt behagligt liv – men stress är det som är roten till det onda. En typ av existentiell stress.
En halvtimme senare hörde jag hur programmet var på väg att avlutas och jag tänkte att nu sover alla utom Kimman. Slog på en ny trettiominuterssession och sedan minns jag inget mer. Förrän jag vaknade av tidningsutdelarens slammer. Och lite senare då någon annan rände i trappuppgången. Slutligen vaknade jag av att alarmet på min gamla mobil gick igång – ja, eftersom jag höll på med det där sömnprogrammet i iPhonen så satte jag även gamla mobilen på ringning. ”Men redan!?”, fräste jag och kastade ett öga på klockradion. 04:00. Jaha. Gamla mobilen stod på sommartid… Men det var skönt att somna om.
”Men kunde inte Gud ha låtit dig sova? Det var verkligen elakt att telefonen stod på sommartid”, sa kollegan när jag kom till jobbet (de flesta är involverade i mina sömnproblem – bless them). Jag kan bara hålla med, men jag skyller ändå på min egen lathet. Skaparen gav mig en rätt bright hjärna men jag använder den inte till fullo. Ska försöka börja göra det.
Nej, det blev ingen sömn i natt heller. Inte mer än 2, max 3 timmar. Ofta lägger jag till en timme eller två, när jag berättar om detta dilemma (dock ej på bloggen), för att inte verka alltför ”sjuk”. För att det inte ska verka som att jag överdriver.
När jag vaknade klockan 05, ur en inte det minsta djup sömn, så kände jag mig inte direkt trött. Nej, jag kände mig aggressiv. Herregud, tänkte jag, jag känner mig värdelös som det är och så kan jag inte ens sova! Värdelös! Ingenting lyckas jag med.
I ren ilska packade jag sedan min väska och drog på mig träningsbyxorna (ja, jag har såna) och med Lady Gaga på hög volym promenerade jag i ilsk takt genom stan till jobbet. Jag slog rekord; 65 minuter tog det denna morgon. Det tidigare rekordet låg på 69. (Det tar naturligtvis betydligt längre tid att gå hem på eftermiddagen, då hundratusentals långsamlisor är ute och segar sig från A till B.)
Passerade en kyrka och jag kved: Nu har du din chans, Jesus Kristus, att visa att jag gjorde fel som vände kristendomen ryggen (den kändes ju på tok för hokus pokus för mig; ska jag tro på hokus pokus så vill jag se det konkret, med egna ögon, i fullt friskt tillstånd). Låt mig sova! I natt. Åtta timmar, okej fem vore mer än jag kan begära. Då återvänder jag till Svenska Kyrkan och blir a good Christian i sann amerikansk anda.
Så jag kommer vänta i afton. Och hoppas.
När jag kom till kontoret så satt en fräsig kollega framför datorn. När hon såg mig så gjorde hon det där tecknet när man med knuten näve gör ett ryck framför sig. ”Yes”, sa hon också. ”Det är kul att se dig”, förklarade hon och det känns ju bra så här i desperationens tidevarv; att åtminstone vara poppis på jobbet.
Det blev frukost efter maratonpromenaden. Ägg och tomat och en massa chili i pannan. Och kaffe på det. Inte illa alls.
Nu har jag sett en dokumentär om sömn, en sån där härlig brittisk, och visst var det mesta gammalt blaha, men några tips fick jag ändå.
Jag ska hädanefter lägga mig samma tid, och kliva upp samma tid – oavsett om jag är ledig eller ej. Kanske kan det fungera. 23 brukar jag ha som gräns – då ska jag ligga i bingen – och jag ska vara hård på den punkten. Sex timmar ska jag ligga i sängjävlen och därefter ska jag upp; oavsett tillstånd. Men – hahaha – tänk er Kimman sitta uppe lördag morgon klockan 05. Det blir mycket bloggeri framöver kan jag tänka mig.
Den där middagsluren som jag försöker ta mellan 18 och 19 ska jag kämpa emot, eftersom kroppen tydligen inte alls vill vila då. Nej, ska man powernappa så ska man göra det mellan 14 och 17, och då bara i 30 minuter. Det går dock ej på grund av arbetet, så det blir inga fler siestor för min del.
Att kolhydrater gör en trött har jag aldrig tänkt på, men nog har jag märkt att alltid när jag varit på väg att somna efter lunch på jobbet så har det oftast varit något kolhydraktrikt jag ätit. Ska försöka ändra på mina luncher och äta mer proteiner och därmed förhoppningsvis vara mer ALERT.
Att äta kolhydratrik mat till middag är ju a big no no eftersom man då jäser och blir fet under natten, men strunt samma. Hellre rultig och utsövd än pinnsmal och trött. Ska således försöka ändra lite på mina matvanor.
Kaffe dricker jag bara på morgonen, så det borde inte påverka sömnen. Alkohol dricks kvällstid och ja, man somnar snabbare men sover sämre. Det visste vi redan.
Just nu får du jättebra odds på spel på melodifestivalen. Få upp till 1000 kr gratis.
Fördomar?
Svensk guide till bingo på nätet med höga bonusar och gratis vinstchanser.
Blogginfo
Tusentals inlägg + kommentarer försvann i den beryktade bloggkraschen. Inläggen kommer tillbaka, kommentarerna inte. Sådant är livet.
Jag håller just nu på att lägga ut alla gamla inlägg, så följer du mig via RSS och tycker att det rasslar till lite väl ofta i inkorgen så vet du varför.
Lösen till skyddade inlägg får trogna läsare genom att maila kim@kimmilrell.se
Kommentarer granskas före publicering och otrevliga och/eller irrelevanta raderas ögonaböj.
Like
Senaste kommentarer