11 februari, 2010, 11:52
Kim
Ämne 1: Rädsla.
Jag uppmärksammar inte ofta nog det faktum att jag har en vakthund hemma. I natt sov han borta och jag var mörkrädd och låg sömnlös och darrade som det berömda asplövet. Jag hörde ljud och jag var tvungen att ligga åt andra hållet i sängen för att jag skulle kunna se om någon klev in i rummet. Jag kunde heller inte ha armen dinglande utanför sängkanten eftersom jag ”såg framför mig hur någon skulle greppa tag i den”. Usch och fy. Och jag kunde inte heller köra in öronpropparna eftersom jag inte ville riskera att plötsligt slå upp ögonen och se en huligan med lyft yxa intill min säng. Huvaligen.
Jo, Sebbe har sovit borta många, många gånger men oftast på grund av att jag varit på ungdomligt partaj. Jag har således varit lite rund under fötterna (och därmed tuff och kaxig) när jag kommit hem. Nu var det inte så. Nykter och rädd låg jag i bingen.
Idag kommer Sebbe hem igen. Ser fram emot det.
Ämne 2: Hår.
Lesbianen på jobbet säger att min nya frisyr (eg. en repris från 2007 – se här) får mig att se ut som vore jag 22. Det känns skönt när det kommer från en 21-åring! Skönt är det också att dubbel trippelhakan så här års kan döljas under en halsduk.
Ämne 3: Kärlek. Läs om det i det förra inlägget, tack.
8 februari, 2010, 9:52
Kim
Klockan åtta väckte Sebbe mig och ville att jag skulle dra upp persiennerna så att han kunde morgonspana över sina ägor.
Klockan nio väckte Sebbe mig och sa att han trots allt ville sova ett tag till, men han kunde inte hoppa upp i sängen då jag låg för nära kanten.
Klockan halv tio väckte Sebbe mig och sa att det fick vara nog; det fick räcka med sovmorgon.
Klockan tio promenerar vi nu i strålande vintersol och jag ser fram emot att komma in och hinka kaffe och läsa tidningarna.
Njut nu dagen. Äg den. Älska den. Ta emot den.
Åh, ta emot denna vackra dag som vore den en himmelsk gåva och förvalta den väl.
Åh.
30 januari, 2010, 10:28
Kim
Tænk att man måste åka tilll Oslo før att få sova ut ordentligt. Tænk dig ett helt svart rum, mycket svalt och inte minst: inga hoppande, skrikande grannungar. Inte heller skramlande tidningsutdelare eller damer (?) på sylvassa, skyhøga klackar som trampar upp och ner i trappuppgången dygnet runt. Ja, jag sov som en stock och det var underbart!
I går kvæll, efter lite Uno och finsk sprit (hær finns en finlandssvensk) tog vi oss en titt på køttmarknaden. Inte mycket fanns att se, ær jag rædd, men lågan ær ænnu inte slæckt. Dagen ær ænnu ett oskrivet parfymerat blad, men jag tror att den kommer att bli bra.
Nu har værdparets hund kommit hem och det ær bra eftersom jag saknar Sebbe!
8 januari, 2010, 7:49
Kim
Natt tre med Sleep Cycle. Som synes sov jag både längre och bättre än på länge och för första gången kickade programmet igång dagen innan senast tänkbara väckning – dvs när det, enligt egna uträkningar, var som mest behagligt att vakna. Och jo, det kändes faktiskt lite annorlunda. Jag kände mig – piggare vete tusan – men åtminstone gladare.
Ja, jag tror stenhårt på det här.
Hur glad blir man inte av att se bilden till vänster? Jätteglad. Fantastiska färger och snyggt typsnitt.
1 person likes this post.
7 januari, 2010, 8:56
Kim
Det går väl sådär. Problemet är att jag sover så förbannat dåligt och lite. Den där första timmen till vänster – där låg jag ju bara och vred och vände ilsket på mig själv.
Jag ska fortsätta publicera dessa ”rapporter”. För min egen skull. Och för att jag inte ska kunna plussa på en timme eller två när någon frågar mig hur ”lite” jag sover (för att inte verka alltför mycket som ett freak).
(Man kan säga att är stapeln hög så registrerar iPhonen rörelse=man drömmer (eller är vaken…). Ligger man stilla så registreras nada och stapeln uteblir eller är mycket låg=man sover djupt. Åh, vad jag vill sova DJUPT!)
Spännande är det hur som helst och jag rekommenderar programmet som kostar ynka sju kronor på app store.
10 december, 2009, 7:29
Kim
Jag förstår att ni undrar om Jesus kom eller ej. Jag tror dessvärre inte det. Kanske gav jag honom inte riktigt chansen.
Så här var det:
Gick och lade mig 22:30 och satte igång att lyssna på ett relaxprogram som jag blivit tipsad om. I ena läget är det en man som ”guidar” en till drömmarnas land men efter tio minuter gav jag upp då jag ryckte till varje gång karln började prata efter att ha pausat ett tag. Började såklart också tänka på att han hade ganska het röst… (och tankarna började vandra iväg).
Slog på läge två istället: endast musik och vågor och sköna elektroniska ljud. Ställde in 30-minutersprogrammet och det var verkligen väldigt avkopplande men varje gång jag höll på att somna så vaknade jag till i panik. Ja, detta beror på stress, vilket är rätt patetiskt då jag lever ett rätt behagligt liv – men stress är det som är roten till det onda. En typ av existentiell stress.
En halvtimme senare hörde jag hur programmet var på väg att avlutas och jag tänkte att nu sover alla utom Kimman. Slog på en ny trettiominuterssession och sedan minns jag inget mer. Förrän jag vaknade av tidningsutdelarens slammer. Och lite senare då någon annan rände i trappuppgången. Slutligen vaknade jag av att alarmet på min gamla mobil gick igång – ja, eftersom jag höll på med det där sömnprogrammet i iPhonen så satte jag även gamla mobilen på ringning. ”Men redan!?”, fräste jag och kastade ett öga på klockradion. 04:00. Jaha. Gamla mobilen stod på sommartid… Men det var skönt att somna om.
”Men kunde inte Gud ha låtit dig sova? Det var verkligen elakt att telefonen stod på sommartid”, sa kollegan när jag kom till jobbet (de flesta är involverade i mina sömnproblem – bless them). Jag kan bara hålla med, men jag skyller ändå på min egen lathet. Skaparen gav mig en rätt bright hjärna men jag använder den inte till fullo. Ska försöka börja göra det.
Här är detaljerna från morgonpromenaden:
Och här ovan ser ni frukosten.
9 december, 2009, 7:32
Kim
Nej, det blev ingen sömn i natt heller. Inte mer än 2, max 3 timmar. Ofta lägger jag till en timme eller två, när jag berättar om detta dilemma (dock ej på bloggen), för att inte verka alltför ”sjuk”. För att det inte ska verka som att jag överdriver.
När jag vaknade klockan 05, ur en inte det minsta djup sömn, så kände jag mig inte direkt trött. Nej, jag kände mig aggressiv. Herregud, tänkte jag, jag känner mig värdelös som det är och så kan jag inte ens sova! Värdelös! Ingenting lyckas jag med.
I ren ilska packade jag sedan min väska och drog på mig träningsbyxorna (ja, jag har såna) och med Lady Gaga på hög volym promenerade jag i ilsk takt genom stan till jobbet. Jag slog rekord; 65 minuter tog det denna morgon. Det tidigare rekordet låg på 69. (Det tar naturligtvis betydligt längre tid att gå hem på eftermiddagen, då hundratusentals långsamlisor är ute och segar sig från A till B.)
Passerade en kyrka och jag kved: Nu har du din chans, Jesus Kristus, att visa att jag gjorde fel som vände kristendomen ryggen (den kändes ju på tok för hokus pokus för mig; ska jag tro på hokus pokus så vill jag se det konkret, med egna ögon, i fullt friskt tillstånd). Låt mig sova! I natt. Åtta timmar, okej fem vore mer än jag kan begära. Då återvänder jag till Svenska Kyrkan och blir a good Christian i sann amerikansk anda.
Så jag kommer vänta i afton. Och hoppas.
När jag kom till kontoret så satt en fräsig kollega framför datorn. När hon såg mig så gjorde hon det där tecknet när man med knuten näve gör ett ryck framför sig. ”Yes”, sa hon också. ”Det är kul att se dig”, förklarade hon och det känns ju bra så här i desperationens tidevarv; att åtminstone vara poppis på jobbet.
Det blev frukost efter maratonpromenaden. Ägg och tomat och en massa chili i pannan. Och kaffe på det. Inte illa alls.
8 december, 2009, 12:52
Kim
Nu har jag sett en dokumentär om sömn, en sån där härlig brittisk, och visst var det mesta gammalt blaha, men några tips fick jag ändå.
Jag ska hädanefter lägga mig samma tid, och kliva upp samma tid – oavsett om jag är ledig eller ej. Kanske kan det fungera. 23 brukar jag ha som gräns – då ska jag ligga i bingen – och jag ska vara hård på den punkten. Sex timmar ska jag ligga i sängjävlen och därefter ska jag upp; oavsett tillstånd. Men – hahaha – tänk er Kimman sitta uppe lördag morgon klockan 05. Det blir mycket bloggeri framöver kan jag tänka mig.
Den där middagsluren som jag försöker ta mellan 18 och 19 ska jag kämpa emot, eftersom kroppen tydligen inte alls vill vila då. Nej, ska man powernappa så ska man göra det mellan 14 och 17, och då bara i 30 minuter. Det går dock ej på grund av arbetet, så det blir inga fler siestor för min del.
Att kolhydrater gör en trött har jag aldrig tänkt på, men nog har jag märkt att alltid när jag varit på väg att somna efter lunch på jobbet så har det oftast varit något kolhydraktrikt jag ätit. Ska försöka ändra på mina luncher och äta mer proteiner och därmed förhoppningsvis vara mer ALERT.
Att äta kolhydratrik mat till middag är ju a big no no eftersom man då jäser och blir fet under natten, men strunt samma. Hellre rultig och utsövd än pinnsmal och trött. Ska således försöka ändra lite på mina matvanor.
Kaffe dricker jag bara på morgonen, så det borde inte påverka sömnen. Alkohol dricks kvällstid och ja, man somnar snabbare men sover sämre. Det visste vi redan.
8 december, 2009, 3:49
Kim
Klockan är halv fyra och jag har inte somnat ännu. Orkar knappt låta mig irriteras av det längre. Nej, efter närmare fyra timmar av vridande och vändande så slår jag på datorn istället. Och pysslar med annat. Sebbe sover som ett barn. Utsträckt och stolt bredvid mig.
5 december, 2009, 11:32
Kim
Om ni undrar vad jag gör så sover jag ruset av mig.
1 person likes this post.
3 december, 2009, 6:28
Kim
God torsdag. Fullmånen gjorde sitt i natt så nu är ordningen återställd med tre timmars sömn. Ja, detta må vara nya sömnbloggen, men sömn, musik, god mat, glad hund, ej ångestframkallande jobb samt stiliga män är a och o i livet. Är man inte tillfredsställd på ett av områdena så kan man inte njuta till fullo av de andra.
På väg till jobbet. Väntar på tuben och någon bakom mig äter clementin. Doften skapar en harmonisk atmosfär.
Idag: trött.
Läs även andra bloggares åsikter om fullmåne, sömn
2 december, 2009, 5:51
Kim
Raringar!
Klockan har ännu inte slagit sex och powerbloggaren i mig sätter fart. Pigg som en… lama är jag efter en massa timmars sömn. 21:30 kastade jag mig i bingen och jag somnade ovanligt snabbt. Visst vaknade jag mitt i nån konstig dröm och när tidningsbudet härjade samt när granngrabben kom hem – men mestadels sov jag.
Vilken skillnad jag känner i kropp och sinne! Ja, ni märker ju själva – inte en massa gnäll här inte.
Är ute och det är kallt. Fingrarna gråter. Måste sluta skriva.
Vilken bra dag detta kommer bli!
Nyvaken.
1 person likes this post.
25 november, 2009, 7:55
Kim
Ja, det var väl inte så överraskande att jag försov mig efter tretimmarsnatten.
Ja, tidningsbudsslynan väckte mig vid 03.
Ja, jag ska skaffa en sån där tjock säkerhetsdörr som stänger ute allt ljud. På måndag. Eftersom ja, hyresvärden stänger klockan 15 varje dag (eftersom de flesta människor ju är lediga på dagarna), förutom på måndagar då de har superduperöppet till hela 18:00.
Dagens SMS (kom redan 07:48):
Humor har du.
Svar: Jag vet.
24 november, 2009, 23:40
Kim
Jaha. Jag har legat här i en timme. Ingen sömn. Kroppen vill allt annat än sova.
Hatar det.
Gråter snart. Skratten har klingat ut och festen är sannerligen slut.
Uppdatering: Nu är klockan tio i ett och jag gör ett nytt försök. Godnatt…
Uppdatering 2: Varför ser mina fingrar så smala ut? Jag har ju gått upp 2 kg.
24 november, 2009, 18:52
Kim
Tänkte ta mig en powernap och lade mig på golvet, på sidan med handen låst mellan låren. Det var bara det att Sebbe var bakom mig och en hand som stack fram var ju kalaskul. Vips var han där och nafsade och vips tittade han fram mellan mina ben och nu kan jag inte sluta skratta (igen).
1 person likes this post.
24 november, 2009, 14:50
Kim
Nu vill jag låta som en småbarnsförälder. En sån där irriterande trasselskalle som gnäller hela jävla tiden.
Here goes.
Men gu’ vad jag är trött!
I morse när jag klev upp, efter att ha snoozat i en halvtimma så kunde jag knappt stå upprätt.
Åhhh. Så trött! Hur ska jag orka fräscha till mig? Fixa håret och raka mig? Jag har ju knappt styrka till att klä på mig.
Suck och stön.
Jämmer.
Nu kommer jag åka hem från jobbet.
Vid 18 kommer jag vara så trött att jag kommer vara på vippen att somna – och jag kommer tänka att okej, jag kan väl vila en halvtimme då. Men nej. Det kommer börja krypa i benen. Restless legs. Istället kommer jag och Sebbe ta en extra tidig, extra lång kvällspromenad och när vi kommer hem igen kommer han somna efter att ha knaprat lite på nåt tuggben.
Jag däremot kommer *tada* känna mig klarvaken och när klockan slår 23 och jag tvingar mig själv att gå till sängs så kommer jag ligga där och himla med ögonen.
Och inte kunna somna.
Förrän vid ett eller så.
Vid tre kommer den förbannade jävla tidningsutdelaren att smälla i dörrarna så att om jag inte vaknar av det så kommer Sebbe väcka mig för att meddela att någon huligan är på väg.
Och det är inget konstigt med det. Han är en vakthund. En bra vakthund.
Därefter kommer jag ligga vaken i en timme innan jag slutligen somnar om vid fyra. En och en halv timme kommer jag sedan att sova jätteskönt och gott tills helvetesklockorna sätter igång och en ny TRÖTT dag börjar.
AAAAAAAAAAAAAARGH.
Är detta RIMLIGT?
Nej, det är det inte.
Inte undra på att vi är sjuka och griniga och otrevliga och lata och fula och pyskiskt störda när vi ALDRIG får göra vad vi borde göra halva dygnet: SOVA.
Detta inlägg skrevs i vredesmod strax före femton noll noll. Nu kommer städerskan också. Med dammsugarhelvetet. Jag hatar ljudet av dammsugare och motordrivna fordon. Fuck you!
12 november, 2009, 23:05
Kim
Jag låtsas att jag sover.
Det går väl sådär.
Lyssnar på ungersk pop.
Så här ser jag ut när jag är irriterad över att återigen ha blivit väckt av grannens höjdhoppande barn.
Okej, ser halvglad ut då jag just läst ett sms från en vän som “scorade”.
Jag vill säga till grannen men är osäker på vem det är. Kanske skriver jag en hederlig svensk lapp.
Det ÄR irriterande att bli väckt klockan 8 när man äntligen får sova ut.
Spelade i protest den slovenska operaschlagern från 2007 på hög volym.
För övrigt solglasögonspremiär!
Ja, jag har tandkräm under käften.
Och ställ fler frågor!
Nyvaken. Inatt sov jag i gästsängen i vardagsrummet. Det är härligt med omväxling.
God fredag.
20 februari, 2008, 8:15
Kim
Jag måste än en gång hylla och ge cred åt er som har en miljard saker för er. Jag förstår inte hur ni orkar. Och ni med barn – hur, oh hur, orkar ni? Jag har mitt white trash-jobb och sedan går jag hem till min hund och jag är så fruktansvärt slut. Igår var jag så trött att jag bokstavligt talat ville lägga mig ner på golvet och gråta. Och sova. Men det kunde jag inte eftersom jag väntade på att ett bud skulle komma över med några saker som tidningen QX lånat (budet kom till slut, och OJ vilket bud, if you know what I mean).
Efter det var det dags för lång kvällspromme med Sebbe. Sedan badade han och jag duschade. Efter lite kvällsmys i soffan gick Sebbe till sängs och jag fixade lite innan jag följde efter.
Klockan ringde 05:00 och jag var så trött. Tog mig upp 05:57 och hann därmed inte promenera till jobbet, utan tog tuben. Och här sitter jag nu och undrar; vad gör man för att bli av med tröttheten? Det har gått så långt att ibland när jag är ute med Sebbe, och han gör vad hundar gör, blundar jag och tar en powernap på stående fot. Fatta. Jag behöver nog tre månaders semester och sol.
Livet är jobba, jobba, jobba. När man är ledig ska man hinna med allt man inte hinner/orkar ta itu med de dagar man jobbar. Sedan börjar allt om och man är inte det minsta utvilad.
HJÄLP!
22 januari, 2007, 13:35
Kim
Å, så skönt med sovmorgon. Sebbe lät mig sova ända till halv elva. Tyvärr vaknade jag mitt i en spännande dröm. Var på Leila K-konsert (sponsrad av Damernas Värld (!)) och förbandet (Rob & Raz) hade just spelat klart. Dessvärre missade jag således Leila.
Har varit på morgonpromenad. Några bilder. Det är så kul att fota när allt ser annorlunda ut pga snön.
4 december, 2006, 8:37
Kim
Jag är som en solstråle när jag fått sova ordentligt. Igår kväll såg sambosarna och jag Da Vincikoden – mycket bra. Har inte läst boken men borde kanske göra det. Sedan sov, sov, sov jag tills Sebbe som vanligt väckte mig vid fyra. Han gör det jämt – strosar runt på golvet och glor på mig, sedan hoppar han upp och sover bredvid mig.
Satt på t-banan i morse och lusläste Stockholm City bara för att sedan inse att tidningen var fyra dagar gammal. Jag har ingen koll just nu – har inte läst en tidning på flera veckor och nyhetssändningar på TV har jag också slarvat med så jag är lite efter för tillfället.
Jag är lite förvirrad på det privata planet också. Tiden har liksom buntats ihop till en enda röra. Jag blandar ihop vad som hände i vintras med det som hände ett år tidigare – alltså vet jag inte när det hände. Eftersom jag inte bloggade om det måste det ha hänt för nästan två år sedan. Ju. Eller jag vet inte. Jag är kontrollmänniska och vill veta. Is it due to the age? Härregu.
27 februari, 2006, 9:51
Kim
Nyvaken. Måste lyfta ett varningens finger. Tar man Theralen måste man se till att ha tid att sova ut ordentligt. Sex timmar räckte inte och jag var helt borta idag. Kunde inte gå rakt. Sluddrade. Usch. Som om jag vore full. Däckade i soffan när jag kom hem. Vet att jag pratat i telefon några gånger, men detaljerna är borta.
23 februari, 2006, 9:22
Kim
Jag är så trött så trött. Ingen sömn om nätterna just nu och upp tidigt till jobbet. Kommer hem och försöker vila men det slutar alltid med att jag säger högt till mig själv; “who am I kidding” och så går jag upp igen. (Jag säger exakt samma sak och i samma tonläge när jag tar väldigt lite mat på tallriken.)
19 februari, 2006, 3:32
Kim
Kunde inte sova så jag satte mig och jobbade lite + ser på CNN.
6 februari, 2006, 9:46
Kim
Kunde inte sova. Det maler på i mitt arma huvud. Lika bra att ta tillvara på tiden, ska ändå till jobbet om ett par timmar. Skönt att bara jobba halvtid, skulle inte orka med något annat just nu.
25 januari, 2006, 18:47
Kim
Jag sov i 13 timmar. Underbart. Mobilen ringde några gånger men jag minns inte vad jag pratade om och med vem. Nyss ringde jag i alla fall Försäkringskassan och talade med en jättetrevlig (!!!) tant. Jag blir så förvånad över trevliga människor, är det inte ett tragiskt samhälle vi lever i..?!
18 januari, 2006, 14:52
Kim
Jag vill sova. Ska ladda mobilen med fina ballader och lägga mig i min lagom stora, något för kalla säng bakom mitt röda draperi och hoppas på det bästa. Ska ju på långpromenad om några timmar!
16 januari, 2006, 10:25
Kim
Om jag tar theralen för att kunna sova sover jag som en stock när jag väl somnat. Drömmer absurda drömmar och när jag vaknar känner jag mig nästan lite bakfull och hemskt törstig. Men sova har jag i alla fall fått göra.
Under den senaste veckan har två förhållanden i min umgängeskrets havererat och ett tredje hänger som på en skör liten lina. Det är så synd. Jag vill att alla ska vara lyckliga och glada för all framtid. Jag är så naiv.
Senaste kommentarer