Eller se på youtube.

Medan jag väntade på maskinen så premiärtrampade E iväg till systemet för att handla dryck. Han var mycket nervös men han klarade uppdraget med glans och han var mycket nöjd och stolt hela kvällen.

Jag, E och Sebbe hastade så småningom över till grannbruden där förlovningen överraskande firades med mousserande. Trevlig avslutning på en bra dag.

Och idag fortsätter festligheterna då en väninna (äntligen, efter alla dessa år!) fyller 30.
Galamiddag och dans i en Hötorgsskrapa utlovas.
E som min kavaljer. Äntligen slipper jag gå ensam hem från festen; som jag har längtat!

Nu väntar en runda på stan; måste försöka hitta några eleganta plagg att dölja ”denna situation” med.

Hej.

Kille med pixlade tår - vissa är ju känsliga.

Trots gårdagens extremhetta så hoppade jag upp på bågen och trampade iväg till Globen Shopping för att handla shorts; kan ju inte ila runt i trashiga jeanshorts hela sommaren. Hittade dessa läckra-smäckra på H&M och det var ju tur att jag fick på mig dem när jag kom hem.
Hittade också ett par linnen och låt mig här lyfta ett finger: att jag bär ett linne är en stor händelse – en happening!
Ni skulle sett mitt ansiktsuttryck när jag testade dessa trasor framför spegeln i bostaden – de passade nämligen. Jag såg inte ens särskilt fläbbig ut. Nu måste jag således köpa fler likadana – fast i olika färger och med olika mönster. Det blir så när jag väl hittar något som funkar ihop med denna patetiska kropp – så var fallet även med de där eleganta färgade byxorna som jag föll för för ett par år sedan (här syns de rosa och i min fantastiska klädkammare finns de även i blå, grön, gul och svart version).

Kille i linne.

Aha, du undrar om det är en israelisk flagga du ser på mina smakfulla flipflops! Jadå, det är det. Fick dem av ex-maken och jag älskar dem svårt. (Mitt nyaste favorituttryck är att älska någonting svårt. Det är ju svårt att älska.)

Avslutningsvis vill jag hylla mina israeliska vänner – de är så vänliga, omtänksamma och finemangfina.
Det sägs ofta att israeler är så där medelhavsaktigt burdusa och lätt otrevliga, men det har jag då sannerligen aldrig upplevt.

Igår var det en kamrat som var orolig att jag blivit lurad att betala ett högre pris än nödvändigt för det där hotellrummet. Se konversation nedan.
(Detta händer för övrigt också alltid när jag åker taxi i det heliga landet. ”Hur mycket betalade du?” Eller i förväg: ”Och betala inte mer än så och så mycket”. Puss på dem.)

Jag mötte en granne som sitter i bostadsrättsföreningens styrelse och han frågade om jag är intresserad av ”en post i styrelsen”.

Oerhört spännande. Äntligen får jag den makt jag så länge längtat efter. Fastän man är undergiven i den nybyggda kammaren så kan man faktiskt vara väldigt dominant i världen utanför.

När vi väl lastat på allt vi skulle ha (den här gången) så åkte vi hem och det var då det verkliga slitet började – att få upp allt i bostaden. Svetten lackade och bögarna stönade och flåsade och det kändes lite som att jag faktiskt hade ett sexliv.
”Vi har ju inte joggat den här veckan och det är inget vi ska ha dåligt samvete över”, skrockade jag medan jag torkade min herrpanna.

Äventyr på drive-in-varuhus! För körkortslösa mig är ju i och för sig bara en bilfärd ett litet äventyr…

Jag känner mig inte riktigt hemma på sådana här ställen, men jag försöker så gott jag kan smälta in.

Och så hemåt… Och så här ser vardagsrumsgolvet ut just nu.

Granngrabbarna sliter. Jag räknar (och filmar och fotograferar) – alla har vi våra uppgifter här i livet.

1. Färg är ju i alla fall kul. 2. But you ain’t foolin’ no one.

När jag ser en vacker färg så vill jag äta upp den.

1. Helt otippat gjorde jag något jag aldrig gjort tidigare: åt falafel i Högdalen. Skräniga ungdomsgäng rände runt på torget och käftade med a-lagarna. Fördomar är som sagt rena rama sanningar. 2. Inte nog med Bauhaus och Högdalen – jag var även på villavisning med granngrabbarna! Trots att jag inte vill att de ska flytta så tänker jag positivt: jag ser mig och Sebbe ila runt i en somrig, grön trädgård. Åh, så skönt!

Bästis.

Ding dong! Igår besökte jag granngrabbarna för att ge den ene en kurs i det här med iTunes, iPhone och Apple i allmänhet. Ja, han blev nämligen nyss med iPhone då han tog över min gamla i och med att jag gick över till iPhone 4 (mest för att jag saknade filmfunktionen). (I utbyte fick jag för övrigt en platt-tv tjock-tv och en fåtölj.) (Skratta ni.)
Jag trivdes i lärarrollen – kalla mig gärna magister – och jag bar strikt klädsel och hade svårt slickad sidbena och naturligtvis höll jag en pekpinne i näven. Som jag då och då svingade med.
Grabben, eller ska vi säga eleven, var mycket nöjd med kursen och han älskade bums sin iPhone. ”Men så kul!” sade han. Och ”Tänk att jag kan kolla min mail!” och ”Varför har jag väntat så länge?”

Jo, iPhonen är fortfarande mitt bästa köp någonsin.
Och nej, hundar köper man inte – man adopterar dem.