Det finaste jag någonsin gjort.

Syster och jag. Syster och pojkvän. Äntligen fastnade de på samma bild. Efter alla dessa år.


I min familj älskar vi hundar.

Oerhört ren spegel i gästrummet. Man kan inte tro – när man besöker min bostad – att jag är uppväxt i superpedantiskt hem.

Någon försöker se lite extra grabbgrabbig ut.

Plötsligt såg vi solen.
Sedan bilade vi till Helsingfors-Vanda flygSTATION.


E ser ut lite som en muminkaraktär.

Dags att lämna landet för denna gång. Nästa besök äger rum sommartid.


1. Gossarna flyger. 2. E inspekterar den eleganta halsduken han fick av systern min.

För första gången på tio år dissade jag flygbussen och tog tåget istället. Och svisch svisch så fort det gick. Bläckpennestämpeln gjorde mig dock lite deprimerad.

Och där sätter vi punkt för bildkalaset. Tidigare: del 1 och del 2.

Del 3 kommer inom kort.

Innan vi åkte hem från Schönefeld så besökte vi flatbaren Silver Future. Jag gillar det stället skarpt. Gillar överlag hundvänliga barer! Gillar också den kitschiga stilen (exempelvis skon nedan till vänster, samt tavlan med texten ”Ich liebe meine Vagina” – ej i bild här).
På hemvägen falafel och halloumi i en stor härlig röra.

Ni tror kanske att vi dagen efter sov ut ordentligt, men ni har fel. Vi mötte nämligen upp en judisk vän och tillsammans besökte vi synagogan.
Upprymd skrev jag efteråt på Facebook:

If you think that Berlin is all about partying and pill popping, you are wrong. This morning we spent two hours in the synagogue. What a beautiful experience. The warmth! The joy! The welcoming! The singing! ✡

Nya synagogan har en spännande historia. Läs här.
Rabbinen Gesa S. Ederberg var en synnerligen sympatisk kvinna och en kvinna vid namn Avitall Gerstetter sjöng ack så vackert. ”Vilken röst hon hade”, hojtade jag och E till varandra när vi senare, över indisk mat, satt och diskuterade äventyret. (Hör hennes stämma på youtube.)

Jag tror bestämt att det står ”Open the gates, that the righteous nation may enter, the one that remains faithful”.

Väldigt Berlin och väldigt stilig man.


Jag har ännu inte hittat någon riktigt bra indier i Berlin och E håller med mig om att maten saknar det där ”mmph”. Letar vidare nästa gång.




I det grådassiga decembervädret blir man glad när man ser lite färg.

Jag kom till det vegetariska paradiset Veganz. Mat i långa rader – och allt kunde jag äta, ty inga döda djur låg i förpackningarna. Fantastiskt.
Jag köpte med mig en massa ”korv”. Bl.a. ölkorv och salami och jo, riktigt goda var de.
Jag gillar ju kryddig korv – jag vill bara slippa den där kadaversmaken.


Roligt! E fick denna broschyr av en vän. ”Så att du kan träna din svenska.”
Vi besökte en julig marknad och drack glühwein – glögg alltså. Dock återigen utan det där ”mmph”.

Här bor E för tillfället.

Och Sverige är för E vad Israel är för mig.

1. Turist. 2. Så sött så.


Vi besökte flotta varuhuset KaDeWe. Mycket tjusigt var det.
Iittalas avdelning var naturligtvis så färggrant inbjudande att jag ville slicka på alla skålar och prylar.

Igår åt vi inte indiskt (chock!), utan italienskt. Jag tyckte maten var god men E tyckte inte att lasagnen höll måttet – han har ju trots allt smakat min hemlagade vegolasagne…

Även flyget hem var försenat så det blev inte mer än ett par timmars sömn i natt. Nu sitter jag på jobbet – som ett litet rakryggat ljus i mörkret.

Detta gick jag och E och sjöng på, mer eller mindre oavbrutet i ett och ett halvt dygn.

I december ska vi besöka min eleganta syster och när jag mailade resehandlingarna till E så skrek han halvt panikslagen:

Såg du tiden för hemresan?
Avgång: 17:55 Helsingfors
Ankomst: 17:50 Stockholm-Arlanda
Crazy!

Åh, så gulligt. Eller hur!
Gossen kände inte till tidsskillnaden.

Filmsnutt från Holocaust Memorial: