Som vanligt hoppar vi mellan ytterligheterna.
Världspremiär. Underbar video med hånglande par i alla tänkbara konstellationer.
Den mänskliga pyramiden påminner naturligtvis om Frognerparken (se bilder här).
På baren/klubben Elsker.
1. På väg ”hem”. 2. Dagen efter. Tillbaks till min nya, hälsosammare livsstil.
Jag öppnade en butik: Kiman Woman. Ja, eg. skulle den heta Kimman, men norrmän stavar ju lite som de vill.
På väg till tåget. Kameror överallt.
Apropå att de stavar lite som de vill…
Så är O det nya NY? Nej, det vill jag inte påstå. O är inte ens det nya H:fors, men likt Helsingfors är Oslo förmodligen en riktigt härlig sommarstad! Ska jag åka tillbaka? Ja! Under sommarhalvåret. Rekommenderar jag staden? Ja, Oslo passar mycket bra som weekendresemål.
Vanja Vehnäjauho har en fråga: Jag är en tjej på 25 och jag älskar att shoppa. Vad finns att handla i Oslo? Berätta!
Vanja! Som du ser på bilden ovan så köpte jag följande: en sån där hängande torkställning för trosor och strumpor, diskborste, hårschampo, nagelborstar (trepack – räcker livet ut), tigerbalsam, kökssvamp, 3 eleganta ljus… jag har tappat ordet… som man har ljus i. Sebbe fick norska karameller (populära).
Ja, det är sådant här man ”shoppar” när man är i min ålder och position.
Slutrapporterat från Oslo.
De tidigare inläggen i serien finns här (öppnas i nytt fönster):
Oslo: Operan, hundkärlek och random city shots
Oslo: minnesmonument + lustigheter
Oslo: pervers park
Oslo: uteliv
Oslo: ankomst och restaurangbesök
Oslo-Stockholm
Knulla ni
En lørdag i Oslo
Inga hoppande, skrikande glin
HEI OSLO
Vi besökte naturligtvis den berömda Operan och glodde på fjorden. Jag har dock fortfarande inte riktigt fattat vad en ”fjord” egentligen är. Lite vatten och lite land runtom. Eller nåt. Big deal.
En hel del tunnelbaneåkande blev det och deras logga ser ut som vår, fast i lite smalare typsnitt (de är ju så hurtiga och smärta).
Här är favoritposen tillbaka. Rakt upp och ned. Ordning och reda.
Det här är väl fint!?
Jag bestämde mig för att bränna av ett smil. Det kommer inte hända igen på ett tag.
Ja, det finns en mysig tunnelbana och ett roligt stämpelsystem.
Vännerna verkar inte lika roade…
I rikemanslandet Norge finns det faktiskt hemlösa! *Chock!*
Mysig butik. Mysigt namn. Vågade inte gå in.
Random city shot samt Oslo Kino.
”Du är hundmänniska, va?”
På tåget till Oslo läste jag av en slump Ruth Maiers dagbok (som jag nyligen köpte på måfå – bara så där) och det visade sig i bokens förord att hon under andra världskriget flydde från nazisterna till Norge. Hon hamnade dock till slut i nazisternas händer och mördades (så långt har jag ännu inte hunnit i den tjocka boken) och på Østre gravlund finns en judisk begravningsplats med ett minnesmonument där namnen på de judar med norsk koppling som mördades under kriget finns inpräntade. Naturligtvis tog vi oss dit och här är bildkavalkaden.
Men först ännu ett lustigt sammanträffande! Ibland blir det som det blir och allt har en liten mening. Ex. satt jag på tåget och av en eller annan anledning, som vi inte måste gå in på här, så skulle jag ”komma ihåg orten Lillestrøm”. När jag sedan satt på tåget tillbaka hem till Stockholm kom jag fram till det parti i boken där Ruth Maier flyr till Norge, och var hamnade hon? I Lillestrøm såklart. När sånt händer känner jag att jag är ”på rätt väg och där jag ska vara i livet”. Mycket fascinerande och härligt men ovanligt.
Min nya favoritpose är att helt sonika stå rakt upp och ned och bara glo.
Läs även andra bloggares åsikter om Ruth Maier, Oslo, Norge
I Frognerparken ligger Vigelandsanlegget – här finns hundratals mycket perversa statyer av Gustav Vigeland att beskåda. Ja, ni ser ju själva. De värsta vågade jag inte ens fotografera.
Till fotografens försvar måste jag påpeka att bilden ovan skulle bli sån. Ett så kallat klassiskt turistfotografi.
Läs även andra bloggares åsikter om Oslo, Norge, Gustav Vigeland, Frognerparken, Vigelandsanlegget
Så… första kvällen gick jag och den ene värden ut en sväng. Vi skulle även möta upp hans ”svenske vän” och när han sa svenskens namn hade jag på känn att jag visste vem det var. När vi tog oss till den mixade baren Ett Glas, vem var den förste jag såg om inte just den där före detta stockholmaren som jag trodde det handlade om. Ja, världen är sannerligen liten. Så liten att jag blev lite sur.
Vi stannade ett tag men haket var oerhört hunktomt så efter ett tag gick vi vidare till det legendariska London. Vid det här laget var jag supertrött och jetlaggad så vi stannade inte särskilt länge. Det var ljuvligt att komma ”hem” och krypa ner under täcket i gästrummet. Det var mörkt, svalt och tyst och jag sov bättre än på evigheter.
För övrigt så är det aldrig någon som har sagt att det går att köpa starköl och sprit i de norska matbutikerna! Eftersom norrmännen är så friska och hurtiga så undanhålls vi detta; vi ska inte få för oss att kräva detsamma – istället ska vi se på de dekadenta danskarna. ”Det är sån man blir om spriten får flöda fritt!”
Här följer lite toalettklotter. Ja, männen är lika primitiva i Norge.
Jag stod på centralen och huttrade och plötsligt hörde jag någon ropa mitt namn. Det var min äldsta stockholmsväninna miss Uganda (som i början av december överraskade mig i Gamla stan) som till min enorma förvåning också var ute på vift. Mycket trevligt.
Här ser vi mitt allra första norska fotografi! Kongsvinger! Och en random city shot of Oslo.
Gossarna mötte upp mig på Oslo Sentralstasjon och vi valsade runt ett tag på byn innan vi kom fram till att vi ville äta indiskt. Vi hamnade på Jaipur och låt mig säga att maten var kalasgod och det roligaste av allt var att stället inte var så där indiskt-i-Stockholm-trashigt, utan snarare ganska posht! (Som vanligt ser maten inte alls aptitlig ut på bild.)
Vi åt och vi drack och vi catchade upp och stannade oväntat länge. ”Trevliga gossar det här”, tänkte jag och log och beställde in en ny norsk öl. När vi gick insåg jag att halva reskassan var puts väck – ja, det är dyrt i Norge.
Vi tog tuben till det exklusiva villaområdet och väl framme låg röda mattan utrullad och jag skrattade lite åt gossarnas välfyllda kylskåp (”så där så att det blir mörkt då lampan hamnar bakom alla godsaker”) och inte minst åt deras yoghurt.
På kvällen gick jag och den äldre gossen (dock yngre än jag själv är) ut en kortis. Mer om det i nästa inlägg.
Sitter i ”salong” med nio brudar som kacklar och äter burgare och apelsiner. Jag läser.
Uppdatering: sedan filade de naglarna! I kör.
Om ni undrar hur jag ær som gæst så kan jag avsløja att jag ær perfekt. Jag sæger: ”Om ni vill knulla så ær det bara att sæga till. Då kan jag ta en promenad med hunden… Jag vet hur det kænns. Man måste bara får till det med jæmna mellanrum.”
Åh, vilken dag.
Strosat från a till b till c och hela vægen till ø.
Dagen i stødord (ordentliga rapporter kommer nær jag kan visa mina många, vackra bilder): pervers park, pervers konst, tunnelbana, judisk kyrkogård, minnesmonument, Operan, snø, halka, matjakt, kafe (får inte till nån apostrof på detta tangentbord), shoppinggata, vuxenshopping, øl i matbutikerna, kyrkogårdspromenad.
Nu: vila, vegetarisk lasagne, kanske en ny runda Uno och dærefter ska vi gå på bar/klubb.
[Alla vackra mæn hittills har varit sådana som kommit från andra lænder.]
Tænk att man måste åka tilll Oslo før att få sova ut ordentligt. Tænk dig ett helt svart rum, mycket svalt och inte minst: inga hoppande, skrikande grannungar. Inte heller skramlande tidningsutdelare eller damer (?) på sylvassa, skyhøga klackar som trampar upp och ner i trappuppgången dygnet runt. Ja, jag sov som en stock och det var underbart!
I går kvæll, efter lite Uno och finsk sprit (hær finns en finlandssvensk) tog vi oss en titt på køttmarknaden. Inte mycket fanns att se, ær jag rædd, men lågan ær ænnu inte slæckt. Dagen ær ænnu ett oskrivet parfymerat blad, men jag tror att den kommer att bli bra.
Nu har værdparets hund kommit hem och det ær bra eftersom jag saknar Sebbe!
Nu sitter jag i en fashionabel villa i ett snøigt och fredagsmysigt Oslo. Værdparet (två friska herrar) behandlar mig væl. Vi har strosat på byn och ætit indiskt och jag tror att lite sællskapsspel væntar. Dærefter ska vi eventuellt ta oss ut en liten svæng.
Oslo kænns – spontant – lite som Helsingfors; lite mindre och lite mysigare och lite tystare æn Stockholm. Framførallt tystare. Mænniskorna talar roligt. De ær klædda i lite deprimerande færger, så jag kænner mig helt rætt i mina rosa jeans.
Jag kænner återigen att jag lever. Tænk vad en resa – om æn bara till ett grannland – kan pigga upp!
Jag uppfann häromdagen en fantastisk slogan: ”Oslo är det nya New York. Eller snarare… O är det nya NY!”
Ja, snart vet jag om det är så eller om jag som vanligt bara snackar en massa skit. Nåväl.
Sitter äntligen på tåget, en kvart försenad. Trots att det inte tar mig mer än 12 min att åka till centralen så var jag där trekvart innan avgång; how very me – alltid redo, alltid ute i god tid då marginaler är bra i detta spännande, oförutsägbara liv. Fryser såklart tårna av mig efter en timme på perrongen. Nåväl, nu åker jag!
Jag riktigt känner hur semestern tränger in! Och nu blir det biljettkontroll. Så klassiskt och elegant!
När jag gick satt Sebbe i sängen och glodde på mig och mitt prasslande. Hundvakten sov tungt.
Uppdatering:
Brunchen är avklarad och jag läser Ruth Maiers dagbok. Då och då tittar jag ut men det ser ju likadant ut varje gång. I lurarna har jag min fantastiska pop- och dance-spellista.
Uppdatering:
Jag började söndagen med att boka en resa till Oslo. Ja, ni vet hur upphetsande januari-februari är – låt oss fylla dessa helvetesmånader med roligheter!
Mina norska erfarenheter sträcker sig till mellanlandningar på Gardermoen. Jag har hört att norrmännen är bortskämda och lata och det ska jag nu ta reda på. Jag har också hört att det finns tjyvaktiga lesbianer. Att studera det norska kynnet är dock inte syftet med resan; jag ska hälsa på lyckliga paret. De där två herrarna som båda utvandrat till Norge.
Men tänk så billigt det är! Tur och retur med tåg kostar mindre än en utekväll i Stockholm!
Låt oss resa mer och supa mindre.
Like
Senaste kommentarer