Gårdagens konversation.
Han: Vi har en kille på jobbet som har lika mycket brunkräm i ansiktet som hon på TV.
Jag: Jaha. Vad är det för filur?
Han: En rasist och homofob.
Jag: Och så använder han brunkräm? Dubbla fel så att säga.
Några fler bilder från gårdagskvällens festligheter –>
Så här ser vi ut när vi tittar på Aktuellt. (Det är en brosch jag har på finblusen.)
I morse fick jag äntligen risgrynsgröt på jobbet. Bara en sån sak.
Av en slump hamnade jag på Facebook-sidan ”Sverigedemokraterna i riksdagen – ja tack”. Jag kollade runt lite och sedan kräktes jag.
Nu jobbar vi. Därefter ska vi hem för att panikstäda; i afton får vi utländskt finbesök. En riktig blixtvisit!
Gott om folk på tuben. Det skramlade om deras värdelösa klappar som de byter redan imorgon. Nu är vi hemma och dusch och sömn väntar. Imorgon är en ny vardag och nu ser vi fram emot nyår och födelsedag. Godnatt!
När vi var ute och promenerade nyss, förresten, så hände det något!
Ni vet hur det är skyltat öööverallt: RASRISK. Här var det befogat. Det föll ett stort stycke snö och det landade bredvid oss, snuddade oss bara. Inkl. Sebbe som blev tokrädd så klart.
Plötsligt hördes ett plastigt klirr från rummet bredvid. Sebbe skällde. Jag darrade. Länge stod vi utanför den stängda dörren och tusen tankar for genom huvudet: nån bryter sig in. Nån huligan har varit där inne hela dagen. Får en kniv mot strupen. Pistolmynning mot tinningen.
Slängde upp dörren. Inget.
Uppdatering: Insåg senare att det var smörkniven som fallit ner på golvet…
Vi blev spontaninbjudna till julfirande hos vän imorgon efter jobbet. Därav Sebbes julbad.
Bonusbild: eftersom jag ska jobba måndag-måndag så har jag ordnat lite julmatslådor. Lagade min första äggsås – minst sagt godkänd.
Mer om maten imorgon.
Nu har eländet börjat.
Jag, som nästan inte ser nåt annat på tv än morgon-tv, får snart sluta med även det.
Okej att sport är astrist att se på när man vill se nyheter och debatt, men än värre är alla dessa töntiga körer som framför julsånger. Fy vad det kliar över hela kroppen när de står och sjunger i stämmor. SLUTA.
“Let it snow”, sjunger de.
Det snöar inte. Titta ut och se att allt är brunt och fult och slaskigt.
“Alla är glada på julaftonskväll”, sjunger de.
Tillåt mig tvivla och hävda motsatsen. Glinen är missnöjda med sina sopiga julklappar, frun tycker att maken är en buffel och hon sitter ensam i köket och sippar på ett stort glas Baileys. Hon drömmer om Carlos som hon hade en diskret fling med på sommarens charterresa.
Maken i sin tur sitter halvpackad och ilsken framför datorn och kollar på porr. Han längtar så efter att få klämma på ett par rediga lökar. Han suckar när han tänker på att han tog ett fett lån för att köpa julklappar åt de bortskämda ungarna som trots hans ihärdiga försök att göra dem glada är missnöjda.
Grannfrun sitter ensam i sitt kök. Hon har aldrig känt sig så ensam som denna julaftonskväll då “alla är glada”.
Körens julsånger är ett hån, tänker hon medan hon kastar sig ut från fjärde våningen.
Sebbe sov till min stora glädje och förvåning utan protester ända till halv fem. Han måste också ha blivit utmattad av nattjobb (trots att han sov större delen av tiden). SKÖNT!
Nu myser vi efter promenad, middag och bad. En vodka ska slinka ner. Sedan vet man aldrig vad som händer.
För övrigt: En bra sak – Hittade nässpray hemma i morse. Jag har aldrig sånt där hemma. Inte ens plåster eller smärtstillande. Men nu hade jag en gammal spray och åh vad den hjälpte mig att sova. Näsan är mycket lugn idag. En dålig sak – I går kväll lossnade en bit av min rotfyllning i den där helvetestanden som spökat halva året. Hur länge satt den? En månad? Max två. Jag är så här |—| trött på allt vad tänder heter.
Här får ni njuta av en 80-talsklassiker. Den måste vara en av tidernas finaste bitar. Inte?
Sebbe och jag har just anlänt till jobbet (ja, vi jobbar ju en extra natt så firarna kan fira i fred) efter en timmes promenad genom staden. Det var befriande att se att det finns gott om folk ute på gator och torg och krogar och restauranger. Härligt att tiderna är lite nya.
Detta har nog varit tidernas mest ojuliga jul. Inte för att jag någonsin verkligen firar men känslan brukar ju ändå finnas omkring en. Så icke detta år. Det här är verkligen som vilken som helst måndag (bortsett från att det finns julmust i kylen på kontoret…).
Om åtta timmar promenerar vi hem, sover och sedan kanske vi tar och festar till det lite – om kroppen mår bra nog. Febern den hiskeliga är borta nu men nosen rinner som Niagara och halsen ömma fortfarande en smula.
På jobbet. Mycket ensamt på kontoret och inte särskilt mycket att göra.
Så hur var gårdagen då?
Bara bra.
Först en långpromenad genom stan. Vila. Dammsugning. Dusch och upphottning. Sedan kom Fransosen och åt middag (potatis, veg. örtbiffar, sojakorv, basilikapuckar, veg. “kött”bullar, potatissallad, rödbetssallad, julmust, rödvin). Efteråt bakade (!) vi nån typ av franska kakor med nötter. Very nice. Vi såg Historien om en liten and på SVT och jag var tårögd så klart. Är en sissy.
Bäst med kvällen var att jag fick mina franska favoriteurovisionlåtar översatta :)
Idag, på denna stressens dag, sitter jag på jobbet. Sedan ska jag hem. Och något senare tillbaka till kontoret. 16 timmar blir det och jag njuter av ljudet av mynt som ramlar in på kontot.
Imorgon ska jag “fira alternativ jul” med Fransosen och Sebbe. Vegetarisk mat (Sebbe får dock finmat med kyckling) med franska eurovisionklassiker i bakgrunden. Inte illa.
Nu börjar artiklarna dyka upp överallt; så klarar du julstressen.
Gör som jag – skippa eländet.
Jag ska jobba, gå hem, leka med min hund, äta, se på film, surfa, lyssna på musik på hög volym (grannarna brukar ju vara bortresta)… Nästan som en vanlig vardag alltså. Precis som alla andra år sedan jag flyttade hemifrån (ca 1947). Enda skillnaden är att jag ska köpa en julkapp. Till min guddotter.
Jag förstår inte denna stress. Visst, det är härligt att vara ledig och umgås med dem man tycker om men allvarligt talat, hur ofta är det så och hur ofta blir det kul? Påtvingade högtider då allt ska vara på ett visst sätt undviker jag som jag undviker kötträtter.
Ge dina pengar till välgörenhet istället för att köpa en massa prylar som ändå inte bringar någon lycka.
Den enda påtvingade högtiden jag firar är nyår. Men det är för att jag fyller år då.
Dagen har gått som i blixtens hastighet. Har legat och läst mestadels av tiden. Har äntligen påbörjat något jag tänkt göra i flera år: läsa Bibeln från sida nummer ett och framåt, hela vägen. Snart klar med första Moseboken; fylld av sex, incest, intriger, död och blod. Hu, så hemskt. Nu har jag paus efter middagen. Läser tidningarna på nätet och spelar gamla goa Lena Philipsson-låtar.
Just ätit den godaste risgrynsgröten någonsin. Riktigt njutbar.
Talat med mamma + syster på msn. Ska spendera kvällen hemma och spela 80-talsmusik på hög volym. Tror att alla grannar är bortresta.
Imorgon ska jag på sedvanligt vis gå ut med P. Det är ju tradition att gå ut på juldagen. Ser fram emot det.
Jag har fått en del julkort – tack! Själv har jag ju som vanligt inte skickat några.
Mobilen ringde några gånger i morse men jag minns inte alls vad som sades eftersom jag fortfarande låg och sov. Nåja. God jul i alla fall.
Tusentals inlägg + kommentarer försvann i den beryktade bloggkraschen. Inläggen kommer tillbaka, kommentarerna inte. Sådant är livet.
Jag håller just nu på att lägga ut alla gamla inlägg, så följer du mig via RSS och tycker att det rasslar till lite väl ofta i inkorgen så vet du varför.
Lösen till skyddade inlägg får trogna läsare genom att maila kim@kimmilrell.se
Like
Senaste kommentarer