Så puss på mig.

Det är Förintelsens minnesdag och igår sändes Minnesdagen över förintelsens offer från Stockholms stora synagoga.
Göran Persson (i icke måttbeställd kippa) höll ett mycket fint tal (26:40) (överraskade mig). Även övriga tal bör höras.

Och så här ser det på minnesdagen ut i Israel (dock ej den 27:e januari):

Besök Yad Vashem i Jerusalem.
Nu.
Börja med hemsidan.

Ljusets högtid är här.
Glad chanukka.
Vi hörs nästa vecka.

Ni tror förmodligen att min brasilianska svärmor ser ut så här, eller som en svårt katolsk kvinna med depression i blicken. Ni har fel.

Jag har glömt att berätta en sak…
I lördags premiärpratade jag med min brasilianska svärmor!
Ja, Eduardo lördagssamtalade med henne via Skype och hon ville ”träffa” mig, så vips dök jag upp på skärmen.
Jag blev genast lite kär.
Det är sant; jag blev faktiskt både kär och lite tårögd (på riktigt). Hon var en så glad och positiv kvinna (eller possetiv, som var och varannan positiv människa brukar beskriva sig själv som i skrift).
Eftersom jag är en kylig nordbo så betyder ”glad och positiv” inget direkt positivt i min inbundna bok; snarare lismande och tillgjord, men min svärmor var hjärtlig och genuin och jag blev oerhört glad av vårt ”möte”.
Jag ser fram emot att träffa henne och min nya glada familj i Rio!

Vidare kan jag avslöja att när Eduardo i söndags reste tillbaka till Berlin så tog han med sig boken Judaism for dummies. Kanske vill han återupptäcka sina bortglömda (raderade) judiska gener! Jag är inte sen att hjälpa till!

För övrigt är nog statusen om svärmor den mest ”gillade” uppdateringen på Facebook. Någonsin. Det är nog något visst med svärmödrar.

Hon är vit (metall) men har även en svart och en röd syster.
Och oj oj, hon har även mindre, rultiga systrar. Se här.

Det här med heminredning har verkligen blivit min grej, sedan det där flotta hemma-hos-reportaget!

Och med det säger vi god helg, eller Gmar Chatima Tova – må ni inskrivas i livets bok.
Yom Kippur – försoningsdagen – är nämligen här.

Således hög tid att höra Kikki Danielsson framföra ”En bra dag att försonas” (Spotify).

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av min bakgrund (är en sådan som hellre ser framåt *host*), men med åren har intresset väckts.
Rotlös och ”fel” har jag alltid känt mig och jag undrar så klart var juderiet egentligen kom in i bilden.

När jag igår tittade i gamla kyrkböcker från min fars finska hemby så landade mitt öga genast på namnet Samuel Israelsson – låter inte det judiskt så säg…
Någon gång mellan 1872-1880 konfirmerade sig denne Samuel (vet inte riktigt hur jag ska utläsa datumen).

Här läser jag följande:

År 1782 fick några judiska sångare och gycklare tillstånd att bosätta sig i Finland och utöva sin konst. De är de första kända judarna i Finland. Sverige tvingades 1809 avträda Finland, som då blev ett furstendöme i det ryska imperiet. Men svensktidens förbud för judar att bosätta sig i Finland kvarstod. Vid mitten av 1800-talet fanns ett fåtal judiska hantverkare, småhandlare och daglönare.

[När Finland var en del av Sverige fick judar endast bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping, men under Samuels tid hade Storfurstendömet Finland blivit en del av Ryssland. Vissa svenska lagar levde dock kvar.]

Fantasin skenar iväg och jag ser framför mig hur denne Samuel Israelsson (kanske hette han från början Shmuel Yisrael) kom till Finland och lät sig konverteras. Kanske övergav han dock inte judendomen, utan var praktiserande jude i största hemlighet. När mörkret föll tände han sina shabbatljus och sjöng sina judiska sånger med ack så vacker stämma (kanske var han ättling till de judiska sångare och gycklare som tilläts bosätta sig i Finland!).

Kanske var denne stilige (fantasin skenar, som sagt) man en riktig tjejtjusare; damerna stod i kö för att i hemlighet uppvaktas av denne mörkhårige, brunögde yngling (släkten på min fars sida är på tok för mörk för att vara purfinsk), som sådde sin säd både här och där och kanske finns ett oupptäckt genetiskt band mellan oss.
Kanske är Shmuel Yisrael en av mina hemliga släktingar och kanske är länken mellan mig och judendomen avslöjad.

Jag bara spekulerar.

Ta del av detta groteska, spännande klipp på Svenska YLE: Judarna i Finland.
Enzio Sevón berättar här judarnas långa historia i Finland. Vi får höra om hur judarna hade det under den svenska och ryska tiden, och hurudana traditioner judarna har i nutidssamhället 1956. 

[Tidigare inlägg om Rosh hashana: 2010/5771, 2009/5770.]

I kväll, lagom till solnedgången då festligheterna officiellt inleds, ska jag på nyårsfest och låt mig säga att det bästa med det judiska nyåret är att jag inte fyller år! Slipper således den där ångesten som gärna knackar på. Bara en sån sak!

Efter festen ska jag få en nyårsgåva; E kommer nämligen HEM från Berlin. Bästa gåvan en man kan få.

Gott nytt år. Eller ha ett fräsigt SÖTT år, som man säger.