Dagens läsvärda länkar
Sverige 2010.
En får ju skämmas.
Comments closed.
Sverige 2010.
En får ju skämmas.
Comments closed.
Jag ville verkligen inte fråga min ex-make om jag kan bo hos honom i Tel Aviv så just nu är jag jädrans glad över att han självmant smsade och sa att jag ”självklart får det”.
Nu kan förberedelserna börja.
Och nej, jag ska inte ligga med honom – jag ligger bara i en regelrätt, monogam relation. Sån är jag: very posterpojke för (kd).
För övrigt så fick jag beröm för mina judiska dekorationer av en för mig tidigare okänd donna som kom hela vägen från Israel för att närvara på gårdagens fest hos mig (nåja). Kul var det i alla fall.
På tåget till Oslo läste jag av en slump Ruth Maiers dagbok (som jag nyligen köpte på måfå – bara så där) och det visade sig i bokens förord att hon under andra världskriget flydde från nazisterna till Norge. Hon hamnade dock till slut i nazisternas händer och mördades (så långt har jag ännu inte hunnit i den tjocka boken) och på Østre gravlund finns en judisk begravningsplats med ett minnesmonument där namnen på de judar med norsk koppling som mördades under kriget finns inpräntade. Naturligtvis tog vi oss dit och här är bildkavalkaden.
Men först ännu ett lustigt sammanträffande! Ibland blir det som det blir och allt har en liten mening. Ex. satt jag på tåget och av en eller annan anledning, som vi inte måste gå in på här, så skulle jag ”komma ihåg orten Lillestrøm”. När jag sedan satt på tåget tillbaka hem till Stockholm kom jag fram till det parti i boken där Ruth Maier flyr till Norge, och var hamnade hon? I Lillestrøm såklart. När sånt händer känner jag att jag är ”på rätt väg och där jag ska vara i livet”. Mycket fascinerande och härligt men ovanligt.



Min nya favoritpose är att helt sonika stå rakt upp och ned och bara glo.





Läs även andra bloggares åsikter om Ruth Maier, Oslo, Norge
Det är Förintelsens minnesdag och länkarna är därför fler än på länge. Efter att ha läst dem allihop ska jag nu läsa ut en av böckerna jag köpte igår. Återkommer till den senare.
Ta även en titt på förintelsemuseet Yad Vashems hemsida. Jag var där en halv dag förra året men nämnde det bara som hastigast. Det var fasansfullt och oerhört ångestframkallande. Men viktigt.
Comments closed.
Och sista.
Och jag har ätit indiskt och sett på Sex and the City hela kvällen. Ha en fantastisk helg.
Och jag fick en fantastisk julklapp av jobbet, men det var ändå bossens fina ord som gjorde mig gladast.
Det var för övrigt samma boss som lämnade den där fina lappen.
Och det börjar bli väldigt ljust när jag tänder dem.
Har legat i snön idag. Skönt, men Sebbe tyckte att jag var omogen.
Och fattar ni hur hårt det blåser på Stockholms broar? Jättehårt!
Och…
Ibland måste man sortera bland såväl vänner som uppdragsgivare.
Inget konstigt med det.
Nu lyssnar vi på fantastiska Yerushalayim shel zahav (Jerusalem of Gold) – en sån där låt som ger en styrka, med den fantastiska Ofra Haza. RIP.
Och jag har inte det minsta ont i armen efter svinvaccinet. Trött är jag dock efter denna dag som började med ett ryck klockan 04:50.
Nu: årets sista tripp till Ullared. Snart: sova.
Typisk söndag, eller vad?!
Ser feelgood-filmer, spelar lite musik, gosar med Sebbe (som är trött efter gårdagskvällen) samt chattar lite.
Funderar på att börja se SATC-boxen från början. För vilken gång i ordningen vet jag inte riktigt.
Nu ser vi fram emot en ny HÄRLIG vecka!
Juderiet fortsätter.
Och sojakorv. Lite småhungrig men strax åker vi iväg och äter lyxig middag. Måste bara hitta nån elegant blus att dra på mig.
Frid över jorden. Frid över himmel och hav. I varje hjärta hos människa och hund. Och alla andra.
Gårdagskvällen blev en mycket trevlig historia. Yrde runt i köket i timmar och bjöd så småningom på en Rosh Hashana-middag med tydlig touch av Kim: ris med russin, mandel och lök (ett måste), falafels som jag rullade och dränkte i vitlök, sallad med tahinidressing, hummus och pepparrotsröra, fylld aubergine, champinjoner stekta i en massa vitlök, stuvad spenat, fylld paprika och naturligtvis äpple som dippades i honung.


Därefter tid för eftertanke!
Doing Rosh Hashanah ”right” isn’t an easy task. It’s often painful to be honest with yourself, acting like a detective, rooting out your less-than-honorable thoughts, words and deeds. With Rosh Hashanah, Judaism makes this process easier by providing a time of year devoted to this exploration. At Rosh Hashanah, all Jews undergo this self-exploration together so that no one person feels like they’re on their own.
Rosh Hashanah is the time to pull out your calendar, review your year, and consider:




Sebbe älskade ballongerna. Hahaha. Ännu har ingen smällt, men det är nog nära nu. Sista bilden: så här soligt är det minsann idag. Sommaren ger sig inte.
Bara för att det är nyårsfirande på gång får Sebbe sitta på bordet och spana på våra nya grannar.
Oj, nu lade han sig ner.
Jag ska strax börja med maten. Har fått vissa instruktioner och tips av mitt ex.
Återkommer.
(Översatt från engelska)
Vän: Hej hej, hur är det?
Jag: Jo, det är ok.
Vän: Ville bara höra vad du ska göra i helgen!
Jag: Hmm… På lördag ska jag fira det judiska nyåret.
Vän: Oooh, och hur ska du göra det?
Jag: Det enda jag är säker på än så länge är att jag ska äta äpple och honung, utöver det vet jag inte ännu. Jag köpte honung redan igår.
Vän: Ja, det var ju bäst eftersom du har det där judiska ålderdomshemmet två gator bort! Kanske tar honungen slut på din lokala butik!
Jag: Exakt! Man vet aldrig. Äpplena måste dock vara färska och fina. Så har du inget att göra i helgen kanske du vill komma över och fira Rosh hashana med mig?
Vän: Ja, det låter kul. Jag är ju inte judisk men…
Jag:…Men liksom.. vem är det?!
Vän: (Hahaha) Exakt!
Jag: Det är ju trots allt alltid kul med nyårsfirande!
Vän: Absolut! Speciellt om det är det judiska!
Jag: Då hörs vi om saken senare i veckan. Puss babe.
Vän: Ok. Gos.

Vissa tycker att jag är besatt och andra tycker att jag är konstig, men what’s new? 34½ år av den vetskapen får mig att rycka på axlarna. Jag är bara glad att jag har en hobby.
Medan andra unga, stiliga män i min ålder spenderar sina lediga dagar med att knarka och göra berusade kvinnor på smällen, och inte minst sprida klamydia, sitter jag hemma och lär mig om nästa judiska högtid. Jag vill veta allt! Sådan är jag som person. Det är allt eller inget, och jag kan erkänna att det ibland är jobbigt att vara sådan.
I helgen är det dags för det judiska nyåret och det ska firas!
Som jag skrev en gång: jag trodde i många år att jag inte gillade traditioner. När jag blev vuxen insåg att det gör jag visst det – jag är bara uppväxt med ‘fel’ traditioner.
Så det så.
Det jag främst gillar med judendomen är att den hänger med i tiden. Och att den är mer än en religion – även oreligiösa kan vara redigt judiska. Det gillar jag.
Återkommer i ämnet.
Det kom ett vackert paket från Judiska ungdomsförbundet. Som ni förstår känns det helt naturligt att få paket från ett ungdomsförbund, i och med att jag ju ser ut som 19.
Vad innehåller paketet? Vad tror ni?

Uppdatering: Nej, det var varken en t-shirt eller en kippa. Det var den judiska kalendern. Ja, jag vill ju hålla koll på alla de oändligt många judiska högtiderna.
Snart är det Rosh Hashana, det judiska nyåret, och året blir 5770.

Under dagens lunchpromenad såg jag, för första gången någonsin i Stockholm, en man med kippa!
Jag blev förtjust.
Sexy!
Repris: jag med kippa.

Hej.
Nu åker jag hem efter en mycket trevlig kväll med Ofir. Jag vet inte varför, men jag och israeler (judar?) är en mycket lyckad kombination. Vi kan växla mellan humor och allvar, på ett unikt vis tror jag. Högt och lågt.
Puss och godnatt.
Varsågoda.
Del två i bilder.
Del ett var så klart Madonnakvällen.

Påhittigt parkeringssystem. Grön lampa i taket=ledig plats. För övrigt är det fina med den finska huvudstadsregionen att allt känns så nytt och fräscht och rent och modernt.
Det fina med den finska själen är att man inte är så rädd för förändringar. Man välkomnar det nya. Här i Sverige har vi en tendens att vara kinkigare och trögare. Vi väntar och ser. Vi säger: “kanske”. I Finland säger de: “ja!”
Det inte så fina är att människorna är bleka och tråkiga. Mer invandring, tack. Nytt fräscht blod i venerna! (Söderifrån! Ej österifrån.)


Plötsligt känns hundmatshyllan på Åhléns City väldigt futtig.

Familjehunden Onni trivs, liksom jag, i föräldrarnas nya, luxuösa cityvåning.

Han är helt olik Sebbe. Inte ens sovstilen är densamma.

Det är alltid fint med regnbågar.

Att slå upp ögonen och mötas av denna syn är ren lycka. Guddottern står mig nära…

…och vill inte lämna mig i fred många sekunder.

Familjetid med Skip-Bo.

Redo för bröllop. “Vilken tur att åtminstone en av mina bröder är gay”, sa syrran, “så det blir lite flärd”.

“Du ser ut som Ewan McGregor”, flämtade Hetero-Jompa.

“Vi har samlats här idag för att…”

Det stiliga brudparet. Syrran iklädd min favoritfärg. Ingen oskuldsfull, vit klänning här inte – damen har ju trots allt fött två barn. Prästen var för övrigt en mycket ärtig kvinna.

Judendomen förföljer mig.

Det är alltid härligt att komma ut lite grann.

Strålande sol och mycket varmt…

…i både luften och… kroppen.

Ceremonin var (tack och lov) kort och enkel. Den efterföljande festen var däremot en mycket lång historia och jag, jag, var den som kastade in handduken först av alla.

Dagen därpå tog jag min nya, fluffiga frisyr och flög hem.
Så… Jag undrar lite vad det är som gör att de judiska karlarna gillar mig så mycket som de gör.
Nej, nu talar jag inte om min kära israsite, utan jag snackar om Qruiser (eller QX som jag föredrar att kalla’t). Det finns ca 1600 judar i Finland och av dem är – enligt sägnen – 10% ickeheterosexuella. Det betyder 160 stycken, varav ungefär hälften (80) är män. Och en av dessa män skriver till mig på QX och han säger: “Ehkä sinussa on jokin jew-magneetti tai jotain.. hehe” (Du kanske har en judemagnet i dig, eller nåt.)
Kanske är det så.
And I love it.


Jag i judisk kippa.
Besökte en synagoga för första gången i mitt liv, och då är kippan ett måste.
Sexy.

Jag satt här på kontoret, smuttade på mitt halvsvala kaffe och tänkte lite på livet. Då ringde mobilen.
“Chag Sameach!”
Det pirrade till både här och där.
“Jag ville bara önska glad Pesach! Detta är ju som du vet en mycket viktig judisk högtid så jag tänkte inför kvällens festliga middag gå och köpa såna där Macaroons som vi åt på Chokladfabriken.”
“Åh, men är de verkligen…” började jag.
“Ja!” avbröt Y. “De är kosher då de inte innehåller chametz.”
Hahaha, skrattade jag.
“Jag visste att du skulle fråga.” Hahaha, skrattade Y och avslutade sedan med: “Puss, svenska pojkva:n… Jag jobbar hårt på min nya identitet som nysvensk… Lite som du, new Jew.”
Hahaha. Han är fin och rolig, den mannen.

Avslutningsvis den judiska kalendern.

Okej, jag har inte studerat på universitet eller liknande. Det betyder så klart inte att jag är blåst. Jag har bara inte haft nån lust. Jag har än idag ingen lust att utsätta mig för sådant som när det begav sig fick mig att vilja hoppa från balkongen.
Men. Är jag intresserad av något är jag en mycket god student.
I afton imponerade jag på min man.
Han hade städat sitt hem och jag sa vist: ja, ni ska ju fira pesach snart och då måste ni städa ordentligt eftersom ni inte får ha chametz hemma. I know, darling. Sedan ska ni äta charoset och matza medan ni minns de där människorna som vandrade ut ur Egypten, och ja, brödet måste vara ojäst eftersom de där människorna så hastigt fick fly från slaveriet, att de inte hann jäsa brödet ordentligt.
Han var imponerad. Det är jag också. Jag kan nämligen inte, som jag skrev en gång för länge sedan, minnas att vi någonsin lärde oss någonting om judendomen i skolan.
Ja, judendomen tilltalar mig. Acceptera.
Så här såg Y ut medan han lyssnade på min utläggning:

(Fy fan så snygg han är.)
Vi som vill kan här se en förvånansvärt välsjungen (för att vara Dana live – as if we care) Ani Lo Yechola Biladecha (jag kan inte leva utan dig) – en tidig låt i ny tappning.
Och vi som bara vill ta på oss själva till det hebreiska språket kan göra det här.
Jag vet inte riktigt vad jag ska tro när mina vänner ger mig piller som Carbo block phase 2 som ska “reducera upptagandet av kolhydrater”. Nyligen fick jag omega 3-tabletter av samme man.
Jag tackar och tar emot och hoppas jag lever ett långt, friskt liv som smal, stilig man.
Enligt Nordea kommer folket handla julklappar för i snitt lite drygt 5000 kr. Hur mycket kommer du spendera?
Jag tänker hålla nollan i år också.
Jag kommer inte fira jul i år heller. Jag ska arbeta. Jag ska även jobba under nyår eftersom jag ju älskar att arbeta tjäna pengar.
Eftersom jag går mina egna vägar och gör lite som jag vill ska däremot ställa till med kombinerad födelsedags- och chanukafest!
Mer om det senare.
Något som deprimerar en smula är vädret.
Snön kom och försvann. Det gråa, bruna är tillbaka och jag gråter inombords.
Jag sitter här och har korkat upp mitt koshervin. Mycket sött – som vin från Israel brukar vara. Shiri Maimon sjunger vackert i bakgrunden. Lean Shelo Telchi – Vart du än går. Jag ska ingenstans, min vän, svarar jag. Undrar när vi får en vacker sång om fred i Melodifestivalen. På hebreiska. Snart hoppas jag. Kanske bör jag skippa Mello ikväll och istället bläddra lite i Tanach. Jag har redan skaffat mig en shofar – ett vädurshorn – som jag ska blåsa i under Rosh hashana. Menoran – den sjuarmade ljusstaken – är numera den enda framplockade staken i detta annars så perversa hem.
Ni minns kanske att jag för en dryg månad sedan efterlyste lite information om judendomen. Då visste jag inte mycket. Nu vet jag en massa. Det är bra att ha en pojkvän bekant med en annan bakgrund.
Senaste kommentarer