Snart kommer nog mina två kollegor M & K, som sitter en respektive två dörrar bort, och ber mig stänga av musikhelvetet.
Ja, det är sånt här jag lyssnar på idag; när våren ligger i luften krävs rediga gammelschlagers. Man kan ju inte låta bli att bli glad (och sjunga med). För övrigt så växte Pernillas Jag vill om du vågar rejält under gårdagens solskenspromenad hemåt.
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
Godmorgon.
Jag frågade just favoritflatan på jobbet: hur ska du fira internationella kvinnodagen?
Svaret lät inte vänta på sig: schlickafittahh.
Ja, jag älskar mitt jobb och mina kollegor.
Hej. Nu är jag tillbaka på kontoret efter två dagars hemmajobb. Jag valde att promenera – dels eftersom jag inte litar på tuben, men inte minst på grund av att jag känner mig fläbbig och fet efter allt hemmaugglande.
Jag började dagen med att ta emot lite heterofilreklam i inkorgen:
Nej, det är ingen risk att jag får höra den där meningen.
En annan som knappast behöver vara orolig (?) över att mot sin vilja råka göra någon på smällen är den där smygheta skridskoåkaren som gjorde bort sig i natt eller igår eller när det nu var (vad vet väl jag) – Sven Kramer.
Ni vet vad jag menar.
I arbetet får jag då och då mail där – för att göra detta väldigt kort – det endast framgår vilken vecka det gäller. Och jag vet ingenting om veckor – är det inte lite ute med veckor? Inte ens på datorn står det ju (vad jag kan se när jag snabbt kollar).
Då googlar jag, och ett förslag kommer upp. Jag skriver ”vilken vecka” och förslag nummer ett som kommer upp är ”…är det?”
Jag älskar dessa pedagogiska, simpla frågor.
Ännu mer älskar jag alla dessa små hemsidor som ligger därute.
Googlar du på ”Vilken vecka är det?” så kommer vecka.nu upp allra överst.
Klicka här så ser ni. Love it!
Ni som gör dessa små siter: tack! Vilket otacksamt arbete det måste vara. Så tack tack tack!
God måndag.
Jo, jag läste ju på SL:s hemsida igår kväll att problemen skulle hopa sig, därför ställde jag klockan lite extra tidigt så att jag skulle kunna promenera till jobbet. Jag gick en sväng men insåg snart att det var på tok för kallt och dessutom hade jag (redan) känningar i halsen. Att bli sjuk i början av sjudagarsveckan är ingen bra idé så därför vände jag om för att jobba hemifrån.
Lite som en förlorare känner jag mig faktiskt. Lite som en flopp! Är det någon som promenerar till jobbet i 23 minus så är det ju jag! Men nej… Jag antar att det är nya tider nu.
.
Av gårdagens jobbiga, dramatiska skitdag lär vi oss att det hjälper att ryta till.
Speciellt när man är en sån där vänlig och reko Man. En sån som endast tar ton då han verkligen vet vad han snackar om.
Komplimanger och beröm har haglat över mig i snart ett dygn. Jag har kallats ”superb” och ”fantastisk” och jag trivs som enda tuppen i hönshuset.
Så… Superb! That’s me.
God lördag!
(Först och främst: bloggen är fortfarande seg pga Loopia.) Jag arbetar och tittar på Gokväll där det talas om Arktis och isbjörnar. Mycket spännande! Ännu mer spännande är det att Melodifestivalen börjar i afton; jag är mycket nervös! Eftersom detta kulturspektakel är det bästa som händer under hela året (är jag rädd) så har jag skaffat mig helt nytt mellohår! Och på bilden får ni en preview. En så kallad förhandstitt! (Observera schlagerbögsplutet!)
Jag försöker att inte läsa för mycket MF-relaterat eftersom det publiceras bilder och detaljerade MF-rapporter och jag vill vara fördoms- och spoilerfri i afton. (Artisternas bloggar kollar jag dock in då och då men tyvärr blir jag ofta irriterad då många av dem skriver illa och verkar älska särskrivning.)
Jag TROR att mina favoriter i afton framförs av Jessica, Jenny Silver och Salem Al Fakir och kvällen kommer jag att tillbringa med mellocirkusen i norra Stockholm.
Nåväl. Nu ska jag jobba vidare. Är det någon som vill ta en lunchpromenad med mig och Sebbe (alternativt fria till mig) så finns jag klockan 11:30 vid Hötorgets tunnelbana, uppgång Malmskillnadsgatan.
Note to self: glöm inte att tömma hårddisken på dvd:n så att årets mello kan spelas in! GLÖM HELLER INTE ATT STÄLLA TIMERN! Glöm heller inte att ladda jobbmobilen eftersom du lovat att per telefon ”gå igenom några annonser” mellan klockan 19 och 20. Under tubresan till festen alltså. Glöm inte, i melloyran, att du ska arbeta!
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, hår
Men åh, vad jag skriver om ointressanta och tråkiga saker numera.
Ska genast ändra på det.
Nu ska vi snacka engångsligg!
Jag är inget fan, men nog tusan har det hänt nån gång. Men! Jag tänkte häromdagen på att nuförtiden så kilar man ju inte med någon hem bara så där. Nån man träffar under ett eventuellt krogbesök, menar jag. Eller hur? När hände det dig senast? Berätta.
I alla fall. Min kollega och vän – han som älskar shemales och förmodligen lever ett dubbelliv* – påminner mig då och då om den där gången (runt 2002 kanske) då jag hakade på nån hunk hem. Han bodde i nåt slags vindsvåning mycket högt upp i ett hus vid Zinkensdamm, och i hans bostad saknades mobiltäckning. Hahaha. Jag skulle jobba tidigt dagen därpå och Shemaleälskaren ringde förtvivlat då jag inte dök upp.
Så småningom vaknade jag och insåg att jag försovit mig (fatta chocken, med tanke på att jag är en vän av ordning och reda och supertidiga ankomster). Jag ilade till kontoret och hojtade: ”förlåt, förlåt, jag fick till det och i mannens bostad fanns ingen täckning!”
Hahaha.
Nästa gång ska jag berätta om H. H som var det bästa ligget ever. H som var ful som stryk. En riktig rugguggla. Så ful att jag inte kunde träffa honom igen, trots den fina ”samvaron”.
*Hallå, grabben är asläcker och maxismart, men han får aldrig till det. Säger han. Något stämmer inte.
Igår kommenterade hela fyra personer min minimala hårfärgsändring.
Jag gick som i en chockartad dimma hela dagen. Det fanns en tid då jag var mycket aktiv med mitt hår (my finest feature) och jag kunde gå från blont till svart utan att någon reagerade. Nu däremot… Nu är de inte vana vid förändringar, ty på ålderns höst ogillar man lätt alla typer av förändringar.
De som kommenterade det hela var för övrigt:
- heterosexuell kvinna, ca 43
- heterosexuell man, ca 32
- heterosexuell kvinna, ca 37
- shemaleälskande man, ca 34
Varken bögen (ca 40) eller heterograbbpolaren (ca 26) sa någonting. Den förstnämnde skulle inte märka ens om någon genomgick en könskorrigerande operation och den senare… ja, jag vet inte. Han är så blyg och rädd för mig. Igår när han kom in i köket, där jag stod och rotade, så sa han inte ens hej. Så rädd är han. Jag vände mig om och såg att han grävde i fruktkorgen. ”Frukt är godis”, väste jag och gick. ”Ja”, hörde jag honom pipa medan jag susade iväg längs korridoren.
Jädrans gött att jobba hemifrån, men Sebbe är lite förbryllad. Ja, kanske till och med lite irriterad. Även han vill ibland vara i fred och bara få ”vara”. Nu ugglar han i köket medan jag jobbar i vardagsrummet. Nyss var han ute på balkongen men snöälskar-Sebbe har börjat tröttna på snön. Vi ser båda fram emot våren!
Som ni ser är lunchen mycket smal och hälsosam: quorn (citronpeppar!) och paprika och salladskål och lite blomkål på det. Mums. Ja, min nya hälsosammare, POSITIVA livsstil går som på räls!
Jag spelar 80-talsmusik här hemma. Åh, vad det var fina musikaliska tider! Fantastiska videor och underbart slyniga låttexter. Ingen var perfekt. Inget var perfekt. Det hade sin charm men nu är det ju blankpolerat, fläck- och felfritt som gället. Not hot.
Hur underbar är inte denna låt och video? Jo, det ska jag tala om för er: tokunderbar!
Hittade också ett klipp föreställande historiens absolut sämsta uppträdande. Och ändå fick den oerhört sura och tvära bruden applåder. Se och njut.
Idag jobbar jag halvdag och hemifrån (se dekadent bild). I eftermiddag ska jag återigen till tandläkaren och därefter väntar tvätt och i kväll flyttar min danska hundvakt in. Imorgon reser jag till Norge och jag är både spänd och småfebrig. Nu vet ni, nyfikna små djävlar, hur det ligger till.
Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.
Här bjuder jag friskt på ett fredagsekivokt konstverk. Varsågoda.
Igår lovade jag att berätta vad ”småsugen” betyder och det tänker jag göra nu. Som jag skrev så har jag alltid varit av den meningen att antingen så är man sugen eller så är man det inte, men så hjälpte en (numera både gift och mammaledig) kollega mig att komma på andra tankar.
Efter en lång arbetsdag packade hon ihop för att gå hem. Hon rättade till de trendiga grova bågarna och jag frågade: ”Så… blir det nå’ knulla när du kommer hem?”
Hon svarade: ”Nja. Jag vet inte hur sugen jag är just nu. Hmm. Kanske lite småsugen ändå!”
”Men vad betyder det? Antingen så är du väl kåt eller så är du okåt?”
”Nej, du förstår… när man är småsugen så skulle man inte tacka nej till att sätta på sin man men man skulle däremot aldrig ta första steget. Man skulle inte inbjuda till sex, så att säga.”
”Aha. Ja, du har nog en poäng där. Nåväl. Jag kan känna att det heterosexuella samlaget ligger i luften så jag hoppas du får en god åktur. Väl mött på måndag!”
Så var det med det.
Visst älskar ni mina kollegor? Visst börjar ni förstå varför jag jobbar kvar år efter år efter år fastän arbetet i sig är oerhört ostimulerande och inte det minsta utvecklande? Jag blir stimulerad av kollegorna och de hjälper mig att utvecklas till en bättre, roligare människa.
God morgon. Idag jobbar jag hemifrån. Just nu från sängkammaren.
Uppdatering: vi har så mysigt. Sebbe, telefoner, dator och jag.
Uppdatering: Nu jobb vid datorn och som synes så dansar jag lite. Var ute med Sebbe på ”lunchen” och vi mötte ett hunddagis. Först kom de små, därefter de mellanstora och sist kom de gigantiska hundarna. En av dem, Jack, var okopplad och han sprang fram till Sebbe. Nosade. Började skälla. Tuff-Sebbe brydde sig ej nämnvärt – han glodde bara på besten Jack.
Uppdatering: Nu är jag på väg till tandläkaren. Under tiden tar Sebbe en lur på mina håriga stövlar.
Uppdatering: Nu sitter jag här och väntar. Jag är alltid ute i så god tid att jag av misstag hinner med tuben som går innan den jag tänkt åka med. Och nej, jag tål ej människor som kommer sent!
Uppdatering: Jag har SÅ ont i problemtanden. Svettades! Men väldigt trevlig (och bra tror jag) tandläkarinna. Dessutom ny potentiell blattepolare som satt i receptionen. Vet ej hur många ggr han sa mitt namn under vår konve. Han verkade gå igång på det.
Nu på Söder för mathandleri.
Uppdatering: Hemma nu. Sitter halvhög på piller och sprutor i soffan (hon rådde mig att ta en ”cocktail”!) och sjunger för full hals med i musiken jag spelar. Ni skulle höra mig!
Uppdatering: Alltså… hebreiska är ju SÅ hett. Jag kom över acapellaversionen av Danas senaste dänga och rapparen… Aaah. Hans rap får mig att vilja ta på mig själv. Jag –>
Han –>
Det knackar på dörren och in kommer Heterograbbpolaren. Han ska hämta en grej och han kastar en blick mot min skärm.
Av en slump har jag i min RSS-läsare fått upp ett blogginlägg med en bild på en naken, ekivok kvinna. Hahaha. Just nu. Just när han klev in så klickade jag på den posten.
Han lär vara förvirrad nu. Här sitter jag instängd på mitt rum allra längst bort på kontoret och vad gör jag i min ensamhet? Jo, jag tittar på nakna kvinnor.
Heterograbbpolaren klev in på mitt tillfälliga kontor.
Han: Jaha. Här sitter du!
Jag: Japp.
Han: Och en skön soffa har du också.
Jag: Ja. Det är bara att lägga upp sig.
Jag vet inte varför, men grodorna flyger ur min mun varje gång han är i närheten. Som den där gången då jag kvittrade ”let’s get fruity”.
Dramatisk morgon med vattenläckage på kontoret. Har mycket viktiga saker att blogga om men jag hinner inte. Fatta. Därför får ni några bilder istället (jag vet att ni som vanligt klickar hysteriskt på ”uppdatera” för att se om jag skrivit nåt nytt).
Tänk att människor tror att de är reko bara för att de inte slänger ut granen från balkongen. De ställer den upp på gården och verkar på allvar tro att den ska slå rot och växa till sig som om inget hade hänt.
På mitt nya tillfälliga kontor finner jag vacker musik… (Ironi?)
Sedan igår har jag äntligen Word i Macen. Känner mig återigen komplett.
Nattens Sleep Cycle. Har sovit ovanligt gott de två senaste nätterna. Tackar och bockar.
Gårdagens födelsedagshund! Sebbe är nu fyra år och dagen till ära fick han en extra karamell.
Världens bästa stockholmska butiksnamn. (Med tanke på att de säljer saker till hemmet.)
Nu: tillbaks till dramat. Hej då.
Låt mig berätta om hur födelsedagen har utvecklat sig hittills.
Jag har fått en massa hälsningar, på många många olika språk. Det blir så när man mer än gärna doppar limpan i främmande, exotiska grytor. (Uppdatering: det var inte meningen att få något så härligt att låta så äckligt.)
Väldigt mycket mazal tov och congrats och grattis och jag blir glad eftersom födelsedagen alltid varit något av en akilleshäl.
På lunchen gick jag till tandläkaren (medan raring-Dansken kom förbi och tog en frusen promenad med Sebbe).
Samma procedur som förra gången, i käften, fast mycket värre. Den portugisiska tandläkarinnan sa (på vacker engelska): ”Ok Kim. Jag måste döda nerverna med elchocker – annars kommer du bara gå runt och ha mer ont”. Jag blev rädd men det visade sig att elchockerna inte var någonting i jämförelse med hur det kändes när hon rotade runt i den öppnade tanden innan jag fått dem (fy tusan vad ont det gjorde).
Medan jag låg där med min 35-kris så samtalade läkaren och sköterskan om att sköterskan, som skulle fylla 26, var gravid och att läkaren, 29, inte alls var redo för eller sugen på att skaffa barn. ”Jag är inte särskilt moderlig.”
Jag våndades.
Efteråt gick jag med mitt bedövade ansikte till apoteket och köpte en massa smärtstillande.
Därefter till systembolaget där jag köpte koshervin (min nya favorit Yarden Mount Hermon Red) – men jag behövde INTE visa legitimation.
Nu jobbar jag färdigt och sedan går jag hem.
Idag tog jag även sista spadtaget för mitt ena uppdrag som jag nu sätter punkt för. Mer om det nån annan gång.
Keep kicking it, babes.
Eftersom jag älskar att arbeta (läs: dra in cash) så jobbar jag mycket och ofta och hårt. När jag nu har städat och donat och bara sitter och väntar på den mystiska hemliga besökaren så passar jag på att jobba en timme.
Så här ser det ut.
(Ja, jag gillar randiga tröjor och blusar; de får mina millimeterbreda axlar att se en smula bredare ut.)
I natt sov jag för första gången på flera år med öronproppar.
Så himlans underbart.
Jag började med proppar när jag i början av decenniet som snart är slut var tillsammans med en man som bodde i ett hus intill en stor väg; proppar var ett måste.
Sedan slutade jag av någon anledning. Det är ju helt underbart med total tystnad, ja till en början riktigt hör man tystnaden, men när chocken väl lagt sig så är det bara skönt.
Jag vaknade dock av att Sebbe rusade till dörren när tidningsbudet skramlade. Klockan var halv fyra och jag kunde inte somna om, så jag drack kaffe och läste dagens tidningar.
Därefter tog vi en riktigt lång promenad och det var tyst, mörkt och relativt folktomt – dvs ljuvligt.
Var på jobbet redan 06:23 och här sitter jag nu – redo för denna åttadagarsvecka.
Ja, jag jobbar hela julen och det kommer märkas på mitt konto imorgon. Jag får tidernas fetaste lön och den är så otroligt enorm att jag nästan skäms en smula. Jag känner att jag inte förtjänar alla dessa pengar. Väldigt jobbig känsla.
Jag sitter ensam på kontoret (okej, det finns nån inne på ett annat rum långt där borta) och det är alldeles tyst. Bedövande tyst. Och det är underbart. Älskar tystnad och det är väl ännu ett ålderstecken.
Nyss var jag nere på byn och handlade lite inför helgen. I mina slyniga stövletter ilade jag runt och jag måste säga att ni ser väldigt fåniga ut när ni är på ”klappjakt”. Tagga ner! Varva ner. Nästa människa som gnäller över ”julstress” får smaka på magisterns pekpinne.
Och jag fick en fantastisk julklapp av jobbet, men det var ändå bossens fina ord som gjorde mig gladast.
Det var för övrigt samma boss som lämnade den där fina lappen.
Och…
Ibland måste man sortera bland såväl vänner som uppdragsgivare.
Inget konstigt med det.
Nu lyssnar vi på fantastiska Yerushalayim shel zahav (Jerusalem of Gold) – en sån där låt som ger en styrka, med den fantastiska Ofra Haza. RIP.
Jag till personalchef: ”Ibland undrar vänner och bekanta hur jag kan jobba kvar på mitt trashiga jobb år ut och år in – det beror ju på mina kollegor! Jag älskar er! Nä, nu börjar jag gråta också.”
Ja, det var väl inte så överraskande att jag försov mig efter tretimmarsnatten.
Ja, tidningsbudsslynan väckte mig vid 03.
Ja, jag ska skaffa en sån där tjock säkerhetsdörr som stänger ute allt ljud. På måndag. Eftersom ja, hyresvärden stänger klockan 15 varje dag (eftersom de flesta människor ju är lediga på dagarna), förutom på måndagar då de har superduperöppet till hela 18:00.
Dagens SMS (kom redan 07:48):
Humor har du.
Svar: Jag vet.
God ny vecka.
Jag är äntligen tillbaks på jobbet och i livet.
Här råder såklart kaos. Jag är oumbärlig på min arbetsplats – en nyckelperson, en ordningens tjänare. Ni vet en sån som gör saker som ingen riktigt lägger märke till och när dessa saker plötsligt inte görs så inser man plötsligt hur viktiga de faktiskt är.
Utan mig är detta företag som Malmskillnadsgatan utan glädjeflickor. Som en skola utan mobbning. Som fotboll utan huliganer. Som en man som tackar nej till ett blåsjobb. En fin tanke men omöjligt i praktiken. It’s just not possible.
Jag måste börja lördagen med lite gnäll.
Ja, jag gnäller över att så många gnäller.
”Buhu”, säger de, ”jag måste åka och jobba”.
”Buhu”, våndas de, ”bara 14 876 dagar kvar till nästa lediga dag”.
Sluta genast, säger jag.
Det är jobbigt att lyssna på och inte minst är det ett hån mot de arbetslösa i krisens (?) Sverige.
Jag är inte bror Duktig. Jag gnäller själv med jämna mellanrum men när jag kör min sjudagarsvecka ställer jag mentalt in mig på att det är all work and no play som gäller. Jag slår upp mina vackra blå klockan 05:30, fladdrar lite med fransarna och så väser jag med whiskyröst: ”Godmorgon raring. Tänk så skönt att du har ett jobb att gå till. Tänk på alla goa slantar som trillar in på kontot. Mhmm. Tänk på alla fina skattekronor du drar in. De ser till så att grannsubban kan VAB:a och de hjälper granngrabben att gå på a-kassa i ytterligare ett år. Hatten av och kick ass today!”
Ja, så väser jag för mig själv varje morgon.
Så håll käften och jobba. Tack.
Like
Senaste kommentarer