Kim Milrell.se

Så fort man slår på den så kallade tv-apparaten så står det nån snorig, fnittrig, andfådd människa som med nån vidrig dialekt flåsar fram ”hur det känns”.

Det räcker nu.

Nästa person som gnäller över att ”det är så mycket Melodifestivalen i media” får en fet jävla smäll. Det är inte MF dag ut och dag in. Det är inte MF i varenda jävla nyhetssändning året om. Så shut the fuck up och avlägsna dessa snorvalpar ur min tv-ruta och låt mig se NYHETER och DEBATT.

Tack.

1 person likes this post.

Unlike

Hej, det här är Denise och jag önskar dig hjärtligt välkommen till XXX. Vill du veta våra öppettider, tryck 1. Vill du boka en tid, tryck 2. Vill du avboka din tid, tryck 3. Vill du lämna bekräftelse på utskickad kallelse, tryck 4. Du kan även vänta kvar, så kopplas du automatiskt till vår kundservice.

*Trycker 2*

Hej, det här är Denise och jag önskar dig hjärtligt välkommen till XXX. Vill du veta våra öppettider, tryck 1. Vill du avboka din tid, tryck 3. Vill du lämna bekräftelse på skickad kallelse, tryck 4. Du kan även vänta kvar, så kopplas du automatiskt till vår kundservice.

*Trycker 2*

Hej, det här är Denise och jag önskar dig hjärtligt välkommen till XXX. Vill du veta våra öppettider, tryck 1. Vill du avboka din tid, tryck 3. Vill du lämna bekräftelse på skickad kallelse, tryck 4. Du kan även vänta kvar, så kopplas du automatiskt till vår kundservice.

*Väntar kvar*

*Upptagetton*

(Denise – what kind of bullshit name is that anyway?)

Like

Unlike

Dagens mail:

(Lyxsemester)

ÄR DET OKEJ OM JAG ÅKER ENSAM!?

Like

Unlike

Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.

Like

Unlike

Bitcha inte med mig när jag har lågt blodsocker.
Det är dagens tips från mig till dig.

Jag läser dagens Metro och damerna gnäller ”buhu, han tog mig på stussen och får nu betala 10 000 kr i skadestånd ty det handlar om sexuellt ofredande”.

Förstår ni inte att det är så här neandertalarmännen uppvaktar er? De vet inte bättre. De vet inget annat. Det är inget att hetsa upp sig över.
Tro det eller ej, men hade jag cashat in 10 000 spänn varje gång någon tafsat på mig så hade jag kunnat säga upp mig från mitt jobb.

Sedan ser vi tanterna klämma herrarna både här och där men då är det minsann ingen som gnäller. Fan säger jag. Jävla pissiga morgonhumör.

TAFSA PÅ! Inte undra på att vi lever i universums singeltätaste stad. Snart kommer ingen ens våga snacka med nån annan av rädsla för att bli anmäld för någon typ av ”ofredande”.

Vad kommer härnäst? Blickar? Stirrar du mig i skrevet så ÅKER DU DIT. Hör du det?! Jävla kukfluktare.

I morse när jag satt på tuben så klev det på en pimpinett ung kvinna. Hon slog sig ner snett mittemot mig och hon sparkade mig på smalbenet med sina horiga klackskor. Jag vet, och alla andra vet, att det var min mandom hon var ute efter. Jag funderar på att lyfta luren och anmäla henne för sexuella trakasserier. Hon sa inte ens förlåt.

Usch vad jag är på dåligt humör idag. Hej då.

Like

Unlike

Hej. Jag sitter här och stör mig på saker. Ja, jag har varit på riktigt uselt humör sedan i… lördags ungefär. Vet ej varför. Mänskligheten i stort stör mig, skulle jag vilja påstå. ”Småsaker” stör mig så förbannat att örfilen konstant hänger i luften.

Såna här upplevelser får mig att se svart:

Jag står i kassan på Ica. Få kassor öppna och köerna ringlar. Framför mig står en ung, snygg, sportig puma. Hon är långsam. Hon betalar. Hon gräver i handväskan. Mina varor åker ner för bandet. Alla mina varor åker ner för bandet. Bandet är nu tomt. ”183,50″, säger den sura kassabruden (irritationsmoment). Jag viftar med mitt kort. Puman framför mig står fortfarande och gräver i sin jävla handväska. Hon möblerar om. Lägger mobilen till höger och plånboken till vänster och läppstiftet i mitten. Nej förresten, det var inte bra. Hon lägger mobilen till vänster, läppstiftet till höger och plånboken i mitten. Jag viftar med mitt kort. Hon ställer frågor om Ica-kortet. Jag viftar med mitt kort. Till slut tar hon handväskjäveln och går och hela min dag är förstörd.

Jag promenerar hemåt. Plötsligt, från ingenstans, dyker en halvfet man, en halvfet kvinna samt en smal hund upp. De får knappt plats på trottoaren men de väljer ändå att gå i bredd. Inte för ett ögonblick tänker de att de kanske har en ringlande människokö efter sig. Nej, de masar sig framåt och jag får sån lust att meja ner dem.

Jag fortsätter min vandring. En ung man dyker upp. Han går framför mig och i fickan har han nån typ av musikspelare och han är ung och cool och går där med oknäppt jacka och fula mysbyxor och spelar musik bara sådär. Utan hörlurar. Han stör mig som fan och jag blir inte gladare av han spelar kvinno- och bögfientlig rap”musik”. Jaha, han tycker att det är kalaskul att spöa bögar och våldta kvinnor. Jaha ja. Vilken fin framtid vi alla kommer att få.

Jag kommer hem och försöker se nåt ”neutralt, onödigt och avtrubbande” på webb-tv men så hamnar jag i ett program med ett inslag med en så kallad ”modeexpert” (bara en sån sak, hahaha). Människor ringer in och frågar modeexperten om de ”kan ha vinterns tights även till våren”. Fatta. Modeexperten svarar och alla håller andan och lyssnar som vore hon Messias. Vad fan är mode? Något för människor med för mycket pengar och låg självkänsla.

Jag loggar in på Facebook och stör mig som FAN på alla jävla hjärtan och puttinuttiga grejer som folk skickar/skriver till mig. Jag stör mig på att folk inte kan stava. Okej om man inte är en stjärna på’t, men de vanligaste 50 orden borde människan väl klara av att memorera? Men nej. Särskrivningar stör mig ännu mer och jag stör mig på folk som stör sig på att människor stör sig på särskrivningar. Nej, jag kan inte köra bil men jag kan fanimig läsa och skriva och vad är människan utan språket? Ett DJUR som alla andra.

Jag stör mig på subban med okopplade hundar. Varje morgon (tidigt) och hela dagarna och kvällarna och nätterna står hon på innergården och gapar ”KOM HIT!” och jag vill mura igen hennes käft och binda fast hennes hundar i stolpen med håll hunden kopplad-skylten.

Jag stör mig på meddelanden som ”jag kåt nu”. Exakt så skrev han. Som ett brunstigt djur satt han med kuken i näven och allt han fick ur sig var ”jag kåt nu”. Fatta.

Naturligtvis stör jag mig på att jag låter mig störas av sådana här bagateller. AAARGH.

Like

Unlike

Igår skrev jag om försäljarna som står vid butikernas utgångar och idag måste jag erkänna att på grund av vattendramat kunde jag ej laga min medhavda lunch och på grund av samma drama hann jag inte längre än till närmsta butik – dvs den med försäljarna. Förlåt.
Men! Idag var jag ingen mes.

De två försäljarna (ca 23 ”jordsnurr”, uppenbart glada i sport, öl och fitta) i mun på varandra: Tja!
Jag: Hej.
Försäljarna: Läget? (AS IF THEY CARE!)
Jag: Sätt er ner så ska jag berätta!
Försäljarna: Eh.
Jag: Alltså. Jag blir så trött. För det första så är det januari – bara en sån sak. Sedan kommer jag till jobbet och ser fram emot de där första, lugna morgontimmarna men det visar sig att vi har en vattenläcka så alla dundrar in på kontoret och det är stort drama och golvet måste brytas upp och bla bla bla. Mitt eget kaffe är slut och företagets smackar äcklo, men det går ner. Vidare håller jag på med en rotfyllning som kostar mig tusentals och åter tusentals kronor och det verkar fortfarande inte vara bra för jag har fortfarande ont i tandjäveln och till råga på allt så lossnade en urgammal lagning från samma tand. Fatta. Vad har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är mycket noggrann med mina tänder; jag borstar och använder tandtråd och bakteriedödande crap men ändå har jag alltid problem i käften. Nån som borde få mina tandproblem är den där araben som kontaktade mig och bjöd ut mig efter att ha sett mig på arabfesten strax före jul. Honom sprang jag på på krogen för ett par veckor sedan och honom var jag tvungen att dumpa där och då på grund av hans vidriga andedräkt.
Och mer då? Jo, Mirandra i Sex and the City säger att hon håller på att bli galen efter att inte ha haft sex på tre månader. Som om tre månader vore något att gnälla över!
Vidare ska jag åka till Oslo snart och naturligtvis passar tidningarna där på att publicera Muhammedteckningarna just nu så nu kanske det smäller när jag är där och jag har ingen lust att kola i Norge. Hallå! Och alla idioter stör mig som fan! Folk bara skräpar ner och tänker inte längre än den snoriga näsan räcker och sedan sitter de hemma och kollar på Paradise Hotel hela kvällarna och de har ingen aning om vad som händer i världen och i politiken men ändå har de en massa värdelösa åsikter om saker och ting och jag blir så trött! Hör ni det? TRÖTT!
Sen röstar de på (sd) och gnäller om att muslimer är så pucko när de är ute och skjuter med sina gevär upp i luften när de firar nåt, och ja, jag tycker det är jäkligt töntigt och primitivt men skillnaden mellan mig och svennebanan är att jag tänker lite längre; exempelvis på att den dagen på året då Svenne super ner sig som värst så tycker han att det är en jättegod idé att gå ut och smälla en massa patetiska smällare. Dagen efter gråter han ut i media då han förlorat armar och ben. Så ni ser; han är lika töntig och primitiv han. Så FAN vad trött jag är på mänskligheten och NEJ, jag vill inte ha vad det nu må vara för skräp som ni försöker pracka på mig. NEJ TACK!
Nej, nu måste jag gå och mikra min lunch. Arbetet kallar.

***

Eller så lyfte jag bara upp handen och sa: ”Nej tack. Nej tack. Nej tack!”
Den sista gången med så irriterad/sur/otrevlig ton att även jag själv blev förvånad.

Like

Unlike

Folk går omkring och gnäller över att de är så stressade. Jag skulle vilja säga att om de gick lite snabbare så skulle de ha mer tid över.
Vet ni hur långsamt folket rör på sig? De kryper fram. Och de hoppar som pingisbollar från höger till vänster. Så fruktansvärt irriterande.
Igår mötte jag skräcken: TRE barnvagnar i bredd + en skuttande unge nånstans i mitten. På Götgatan! Rusningstid! Juletider!
Men nej, de tre unga damerna (såklart) brydde sig inte. De var nämligen mammalediga och hade all tid i världen att ta sig från A till B.

AAAAAARGH. RÖR PÅ FLÄSKET!

Är det nåt jag hatar och föraktar så är det långsamlisor. Fuck you.

Like

Unlike

Hahaha. Jag var på så dåligt humör att jag inte märkte att jag lyssnade på en och samma låt i 55 minuter. Spelaren stod på repeat och jag bara flängde runt i vredesmod med samma stycke i öronen. Hahaha. Nu skrattar jag åt allt.

Like

Unlike

Nu vill jag låta som en småbarnsförälder. En sån där irriterande trasselskalle som gnäller hela jävla tiden.

Here goes.

Men gu’ vad jag är trött!
I morse när jag klev upp, efter att ha snoozat i en halvtimma så kunde jag knappt stå upprätt.
Åhhh. Så trött! Hur ska jag orka fräscha till mig? Fixa håret och raka mig? Jag har ju knappt styrka till att klä på mig.
Suck och stön.
Jämmer.
Nu kommer jag åka hem från jobbet.
Vid 18 kommer jag vara så trött att jag kommer vara på vippen att somna – och jag kommer tänka att okej, jag kan väl vila en halvtimme då. Men nej. Det kommer börja krypa i benen. Restless legs. Istället kommer jag och Sebbe ta en extra tidig, extra lång kvällspromenad och när vi kommer hem igen kommer han somna efter att ha knaprat lite på nåt tuggben.
Jag däremot kommer *tada* känna mig klarvaken och när klockan slår 23 och jag tvingar mig själv att gå till sängs så kommer jag ligga där och himla med ögonen.
Och inte kunna somna.
Förrän vid ett eller så.
Vid tre kommer den förbannade jävla tidningsutdelaren att smälla i dörrarna så att om jag inte vaknar av det så kommer Sebbe väcka mig för att meddela att någon huligan är på väg.
Och det är inget konstigt med det. Han är en vakthund. En bra vakthund.
Därefter kommer jag ligga vaken i en timme innan jag slutligen somnar om vid fyra. En och en halv timme kommer jag sedan att sova jätteskönt och gott tills helvetesklockorna sätter igång och en ny TRÖTT dag börjar.

AAAAAAAAAAAAAARGH.

Är detta RIMLIGT?
Nej, det är det inte.
Inte undra på att vi är sjuka och griniga och otrevliga och lata och fula och pyskiskt störda när vi ALDRIG får göra vad vi borde göra halva dygnet: SOVA.

Detta inlägg skrevs i vredesmod strax före femton noll noll. Nu kommer städerskan också. Med dammsugarhelvetet. Jag hatar ljudet av dammsugare och motordrivna fordon. Fuck you!

Like

Unlike

Irritationsmoment.

- Så mycket att göra. 3 jobb och sjudagarsvecka. Arbetsron lyser med sin frånvaro.
- Tänk om människor kunde GÅ lite snabbare. Då skulle vi på nolltid ta oss ur den beryktade krisen.
- Jag hat-hat-hatar när någon SLÄNGER upp dörren utan att ens knacka. Lektion 1A: En stängd dörr är stängd av en anledning.
- Fan vad jag hatar klippetikloppskor. Karlar låter som damer i sylvassa klackar på grund av dessa helvetiska ”fin”skor. BLÄ. Jag blir ju nervös!
- Dammsugare. Ljudet av dammsugare tar död på mig. Står inte UUUUT. Och just nu har jag en dammsugarjävel i örat. 20 i 3 är INTE ”efter kontorstid”.
- Människor som envisas med att prata hela tiden. Igår åkte jag tunnelbana utan musik i öronen och jag kokade. Folk bara blabbar på om absolut ingenting. Ingen har någonting intressant att säga men ändå ska de tjata tjata tjata. Jag säger som Beatrice Ask: HÅLL KÄFTEN!
- Nä, nu fräser jag: stör mig inte – jag bloggar!
- Nej förresten – nu går jag hem!

Like

Unlike

Jag ser på Dokument inifrån (på älskade webb-tv) om människor som har svårt att få ihop “livspusslet” och först tänker jag (som den empatiske man jag är) “men åh, stackare, du hinner ju inte med”, men när jag börjar tänka på det hela blir jag bara irriterad.
1. Du kan inte jobba 20 timmar per dygn + umgås 8 timmar med dina barn. Det funkar helt enkelt inte och då måste du välja.
(Viktig parentes: att samhället är så skitigt som det är idag beror så klart på att människor jobbar för mycket och tar hand om sina glin på tok för lite=de blir huliganer).
2. Förmodligen ställs det för höga krav på människor, och de borde jobba mindre och ägna mer tid åt privatlivet, men, hur många jobbar inte för att de vill tjäna feta pengar? Lösning: dela ditt jobb med någon så kan du både ha ett “viktigt” jobb plus ha familj, men då får du även sänka din lön med hälften (och det vill du förmodligen inte då allt i detta samhälle handlar om cash).

För drygt tre år sen brände jag ut mig (inte så mycket på grund av jobbet som på grund av livet i allmänhet.. men ändå – jag klarar helt enkelt inte av stress) och jag har ett mycket oviktigt jobb (okej, tre just nu) men jag har klara regler eftersom jag går under om jag inte får slappa i ensamhet hemma hela kvällarna. Arbete åtta timmar per dag och därefter är jag l-e-d-i-g. Vissa kvällar jobbar jag dock en timme hemifrån (men det får jag extra betalt för). Jag fattar inte varför någon ens försöker orka mer, då mitt heltidsjobb och mina frilansuppdrag tar så pass mycket tid, och därtill har jag (bara) en hund och ett privatliv att ha hand om. Mer än så kan man knappast begära av en människa.

Så vill du ha ett jobb som ger dig miljarder – då kan du kanske inte skaffa familj och barn och hund och trädgård. Acceptera det.

Lyssna och lär.

Like

Unlike

Ang. Davis Cup-dramat:
Poliserna sitter och skakar av skräck i sina bilar och låter idioterna ostört attackera dem med tegelstenar och slå sönder polisbilarna.
Vad är det för skämt? Varför inte kliva ur bilen och put those bitches out of their misery? Varför accepterar den svenska polisen detta? Det är ju skämmigt. Och de ska försvara medborgarna? Jag skulle inte tro det. Polisen är kanske alldeles för upptagen med att haffa snorungar som säger “nöff nöff” till dem.
Allt kommer gå åt helvete om vi inte kommer ifrån den mjäkighet som genomsyrar detta land.

Det var lite komiskt, för övrigt, när jag satt inloggad på MSN igår kväll. Y såg på de israeliska tv-nyheterna och plötsligt hojtade han att det visades ett inslag från Malmö. Därefter rasslade det till ordentligt då mina kamrater i Tel Aviv frågade mig (i kör) vad det var som stod på och vilka det var som ställde till med detta drama.
Jo, ni förstår, svarade jag, det handlar om människor utan verkliga problem. Så fort de får minsta lilla chans att få utlopp för sina aggressioner så tar de den. Tänk den där snubben som fick nobben av en jänta på högstadiet och därefter hatar och förödmjukar varenda kvinna han möter.
Er poliskår är ju… inkompetent, sa de också. Jo, tack. Jag vet, svarade jag.

Hyckleriet är så enormt och så patetiskt att jag svettas av ilska. Sport (och Eurovision) ska inte blandas ihop med politik, säger vi när vi skickar iväg våra idrottare till det ack så fantastiska Kina (och snart en mellovinnare till det ljuvliga Ryssland), men så fort det handlar om Israel (som fortfarande bara vill ha fred och gärna hjälper till att bygga upp en palestinsk stat om de bara får lugn och ro) så är det politik på hög nivå.

Får du ta mycket skit för att du är Israelvän?, frågade min vän IB. Inte rakt upp och ned, svarade jag, även om vissa otrevliga bloggkommentarer inkommer då och då (men de är alltid så hetsiga att jag enligt lag måste radera dem*) och jag bryr mig faktiskt inte om vilket. På samma sätt som jag inte är rädd för att bli nedslagen när jag går hand i hand med min älskade. Vissa saker måste man helt enkelt ta risker för. Annars går allt åt helvete.

Eftersom det är “fredag” för mig och jag nu kommer att vara ledig ett par dagar passar det bra med ett vintips.
Barkan Classic Shiraz 2007 (nr 96978) 85 kr på Systembolaget. Väldigt smarrigt!
Land: Israel
Distrikt: Dan
Alkoholhalt: 13,0 %
Färg: Blåröd färg.
Doft: Fruktig, örtig doft inslag av gräs, svarta vinbär, plommon, peppar och vanilj.
Smak: Fruktigt vin med inslag av örter, plommon, peppar, vanilj och mörk choklad.

Rekommenderas.

Musik är livet så här kommer några tips på bra hebrepop:
HaDag Nachash, samlingen Avoda Ivrit 60 (med bland annat Danas ljuvliga cover av Bamakom Hachi Namooch Be’e Tel Aviv, Harel Skaat, Shiri Maimon, Amir Fay Guttman samt underbara Teapacks.

Fler shoppingtips finns hos FiM.

Slutligen kan jag rekommendera alla ensamstående heterokvinnor och bögar att snärja en israelisk/judisk man. De är bäst – både hårda och mjuka på samma gång, på ett sånt där underbart sätt. Ena sekunden slår de näven i bordet för att därefter uttrycka sina känslor med tårar i ögonen (nej, jag generaliserar så klart inte).

Media: här, här, här, här, här, här, här, här och här.
Andra om Davis Cup, Israel, drama, polisen

* Om jag förstått det hela rätt.

Like

Unlike

Låt bli båda två!

Det var länge sedan jag skrev något negativt, men nu är det dags igen.

Ni kanske har följt insändarna i Metro, om hundar på tuben. Tänk att folk verkligen inte kan förstå att de ska hålla tassarna borta från andras hundar.
I morse hände det igen. Sebbe och jag satt i godan ro och jag gladde mig åt att han, som tidigare hade svårt att sitta stilla på tuben, nu satt lugnt och fint framför mig på golvet.
Då såg jag i ögonvrån hur en karl klev på och satte sig i sätet på andra sidan gången, och ögonblickligen började han locka på Sebbe – som tyckte det var spännande så klart. Åh, jag blev så irriterad. Jag sa markerande med min högsta, manligaste stämma: “Sebbe, kom hit!”
Han gjorde som han blev tillsagd och satt kvar hos mig tills det var dags att kliva av. Karln såg snopen ut och jag njöt.

För några veckor sedan upplevde vi nåt betydligt värre. Tunnelbanan var full av folk och jag och hunden min stod upp vid dörrarna. Då klev en barnfamilj på och de två glinen cirkulerade omkring oss och deras far var så uppenbart en fader utan någon som helst pli på sina ungar.
Efter ett tag såg jag en ledig sittplats så vi slog oss ner – nöjda över att slippa barnfamiljen. Vad hände då? Jo, ungarna följde efter oss och hoppade och studsade framför och omkring oss och försökte locka på Sebbe (som var trött och inte alls sugen på lek) och vad gjorde fadern? Jo, han följde också efter. De stod i ring runt oss och jag kände mig som ett museeföremål och jag kokade av ilska (men var inte sugen på att ryta till). Istället vände jag demonstrativt på Sebbe så att han såg mig och ingenting annat. Därefter höjde jag volymen rejält i mina lurar samt drog ner gubbkepsen över ögonen.
Nej, det kroppsspråket gick inte hem hos den mjäkige mannen. Som tur var var det dags för oss att kliva av.

Like

Unlike

Så sitter det en tönt i TV och gnäller om nån israelisk tennismatch. “Efter att ha sett Israels hemska brott mot Gaza passar det sig inte att spela tennis”, säger han.

Som om nån tennisspelare skulle ha nåt att göra med hela Gazaprylen (vad man än må anse om den) (utan att ha nån koll så klart). Kanske ska vi inte idrotta i vårt land heller. Jag menar, poliskonstaplar hänger på löpsedlarna dag ut och dag in då de kallar folk apor och blattar och då de spöar oskyldiga människor för att de inte har nåt bättre för sig (och förmodligen då de inte fått fi**a på länge).
Fuck you you fucking fuck, jag blir så förbannad på blåsta idioter.
Städa din egen bakgård innan du tar ton, tack.

Like

Unlike

Igår kväll när vi var på väg hem från Hundvakten sken himlen upp och det smällde rejält på fältet vid vårt hem.

Fyrverkerierna är tillbaka. De är hatade. Det är två veckor till nyår och det kommer smälla ett par veckor in på det nya året. Detta betyder en månad av inte bara oväsen utan inte minst av skräp.
Tack och lov är hunden min inte rädd för eländet men jag tänker på alla hundar, katter och andra djur som är det.
Och människor! Det är otrevligt när det smäller i tid och otid.

Snart ser vi dem gråta ut i kvällstidningarna igen: “Åh, jag blev av med ett finger!”, “Stackars mig som blev av med halva ansiktet!”
Men nej! Jag kommer inte tycka synd om er. Skippa eländet och lägg pengarna på annat. Det är rätt sorgligt att se pengar gå upp i rök (!) i dessa hårda tider! Skärpning.

Like

Unlike

Jag tror att jag har fått två nya grannar: en ovanför* och en till vänster om mig**.
Grannen ovanför har inte synts till på minst en månad men igår kväll donades det i lägenheten och halv nio i morse vaknade jag av att människan skurade golvet. Ordentligt. Det lär skina.
Grannen till vänster har tagit med sig drama till dessa lugna kvarter. Ungarna väcker mig varje helg (speciellt på söndagar) då de hoppar runt och skriker och en gång grälades det så pass att jag var på vippen att ringa 112. I morse, när grannen ovanför hade slutat skura, börjades det spikas till vänster om mig. Det var någon som inte är så bra på att spika för det var ingen bra takt i hamrandet. Det var mer: bam… bam… bam… babam. Det borde vara bambambam. Ja, ni förstår. Och eftersom jag är en man med rytmen i blodet störde detta mig så pass att jag klev upp.
*Vilket är lite synd eftersom det tidigare bodde en mycket vacker tös + en oerhört stilig kis i lägenheten ovanför. Jag fantiserade om dem när jag inte kunde sova.
**Jag hoppas det är subban som flyttat ut.

Like

Unlike

Ni vet de där skojarna som ringer från nåt 88-nummer.
De tror ju att man ska ringa upp och så kostar det typ fem miljarder kronor per minut.
De ringde nyss.
Och jag blev så förbannad.
Och jag kan inte ens ringa upp dem och önska att de får cancer.
1. De tror att jag är så korkad och desperat att jag ringer och frågar vad som står på.
2. Det ringer en lördagskväll när jag ligger och hoppas på att “någon” ringer.
3. När vi lever i ett land med tusen miljarder lagar och regler – varför är det inte straffbart att busringa? Seriöst?

Jag hatar dem.
Jag önskar dem verkligen cancer.
Fatta att det finns skojare.
Vad sa deras föräldrar till dem när se var barn?
Förmodligen ingenting.
Jag blir så trött.

Like

Unlike

När jag äntligen blivit av med alla miljarder telefonförsäljare som ringt på mitt hemnummer är det dags att bli trakasserad via mobiltelefonen.
Först fick jag alla dessa urtöntiga reklam-SMS från Tele 2 (”titta på blablablatöntprogram på Kanal 5 ikväll”) och när jag bytte nummer och abonnemang (inklusive hemligt nummer) hoppades jag bli lämnad ifred.
Men nej.
I en veckas tid har jag fått en massa reklam- och informationsmeddelanden som inte har något med mig att göra.
Jag får SMS från sportbutiker i Piteå. De meddelar mig om nya, fräsiga sportskor.
Jag får SMS från LO.
Jag får SMS från Byggnads.
LÅT MIG VARA.
Det finns ingen avsändare heller så jag kan varken svara eller ringa upp.
Nu googlar jag intensivt och skickar mail efter mail med budskapet “radera mitt nummer från era register, jag är stockholmare, jag gillar inte sport och jag har aldrig varit i Piteå och jag har inget med Byggnads eller LO att göra”.
Jag antar att jag fått någons tokgamla nummer men seriöst – det måste finnas nåt system som “nollställer” ett nummer när det avslutas. Så det raderas från alla möjliga listor och register.
Fatta hur det känns när man sitter och v ä n t a r på ett viktigt, personligt SMS och varje gång det plingar till är det nån förbannad skitreklam. LÅT MIG VARA!
Jag betalar för min telefon och mitt nummer och vill därmed slippa reklam. Tack.

Like

Unlike

Om jag någonsin behövt massage var det idag. Och jag hade en tid bokad på lunchen. Finns det något bättre än att få armarna masserade? Tror inte det.

Dagen har innehållit både det ena och det andra, men mest irriterande gnäll som jag verkligen inte gjort mig förtjänt av. Skillnaden mot förr är att nuförtiden är jag så trött på det att jag säger ifrån. Och som jag skrivit tidigare – folk blir chockade och tysta när någon annars så foglig ryter till.
Jag var så förbannad att jag skakade. Tänk om rätt man kvinna satt på rätt plats. Och hade lite koll. Och fattade vilket jobb man gör. Men nej.
Gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll gnäll.
Jag är upp över öronen trött på att få min dag sabbad av noll-koll-människor.
Sköt ert och jag sköter, som jag gjort de senaste 14 åren, mitt. Jag kan mitt jobb. Jag gör mitt jobb. Och förmodligen en del av ert.
Punkt.

Like

Unlike

Morgonens ilskna inlägg

29 januari, 2008, 08:13

Imorgon ska jag trotsa mitt hälproblem och gå till jobbet så jag slipper folk.
Idag ska jag rikta min ilska mot SL:s personal. Varför är de så ohyfsade och sega?
Både igår och idag har följande “konversation” utspelat sig:

Jag: Hej.
Spärrvakten: -
Jag: *Namn på t-banestation*
Spärrvakten: -
Jag: Tack.
Spärrvakten: -

De tittar inte ens upp. Jag hade kunnat vara drottning Silvia utan att de hade märkt det. VARFÖR kan de inte vara lite TREVLIGA? Jag kräver inte att de ska önska sina kunder en trevlig dag men de kan väl åtminstone TITTA på en i en halv sekund och kanske, kanske till och med säga “hej” tillbaka.

Jag orkar inte ens tänka på att fastän jag igår tömde papperskorgen på pantburkar så låg där idag tre nya. Jag orkar inte för då exploderar jag på riktigt.

Like

Unlike

Varför är jag så arg idag?

Varför kan det inte vara sommar?
Varför kan jag inte ligga i gräset och mysa med Sebbe + kärleksobjekt?
Varför är det en tradig måndag i f-u-c-k-i-n-g januari?
Varför är folk så tröga och inte minst varför måste det sabba min dag mitt liv när det inte är jag som är trög?
Åh, jag har så mycket att ge men ingen som tar emot.
Varför kan det inte bara flyta på? Och snabbt?
Varför måste man kämpa för varje minsta lilla sak?
Bind mig, älska mig. Nu.

Positivt tänkande:
Ska krama Sebbe så hårt när jag kommer hem.
Och dricka te + åka och handla med Tysken.

Like

Unlike

Ny vecka.

Tänkte göra den till vänliga veckan men det blir nog svårt eftersom jag redan hunnit bli förbannad (klockan är inte ens åtta än). Hur kan vuxna människor i Stockholm, Sverige, år 2008 slänga läskburkar i papperskorgen? Det var det första jag såg när jag kom till jobbet. “Vi har ingen insamling”, kommer jag få till svar när jag gnäller. Men ta hem dina burkar då!
Som ni nog vet vid det här laget – få saker gör mig lika irriterad.

Helgen var bra iaf. Den bjöd på det mesta; rabarberpaj, lasagne och muffins, vin och bacardi och utgång. Igår strosade jag och Sebbe i VÅRsolen, trots min hälsporre.
Och så har jag shoppat en hel del musik på iTunes (PSB, Britney, Janet, Björk, Towa Tei feat. Kylie…). Det är livsfarligt… Det finns så mycket gött man vill ha och på ett klick har man musiken i iPoden.

Fin övergång till dagens fråga.
Jag döper ofta mina prylar och jag har till min enorma glädje märkt att jag inte är ensam.
Så; vad heter din iPod/mp3-spelare?
Min heter Blackie.

Like

Unlike

Två veckor innan nyår börjar det smälla. Bam bam bam. Dag ut och dag in och det fortsätter långt in på det nya året. Snälla sluta!
1. Det är vulgärt att simulera ljud som påminner om ond bråd död (djur och människor blir rädda).
2. NI STÄDAR INTE UPP EFTER ER! Ännu i mars kommer vi se ert förbannade smällaravfall i vår redan ledsna natur.

Vi säger så.

Like

Unlike

Det börjar dra ihop sig för att sammanfatta året som gått. Jag kan smygstarta genom att säga att 2007 inneburit ovanligt mycket gräl. Det enda (bortsett från att jag fortfarande, nästan två år senare, svettas ohälsosamt mycket) min tid med antidepressiva fört med sig är att jag är mer obrydd nu. Och mycket mindre konflikträdd.

När solskensgrabben plötsligt visar prov på växlande molnighet vet folk inte hur de ska förhålla sig till honom. Ironiskt nog har de som ständigt kritiserat mig för att jag varit just konflikträdd dragit sig undan när jag faktiskt börjat ryta till. Buuu säger jag till er!

Så jag har grälat med föräldrar, syskon, vänner och kolleger. Och det känns bra. Man blir nämligen respekterad när man inte är rädd för att säga ifrån. Så det tänker jag fortsätta med även om det kommer innebära ännu fler gräl och hårda ord.

Så vänj er, säger jag.

Like

Unlike

Igår när jag vaknade hade jag blivit akutförkyld. 38,9 visade termometern. På kvällen, trots vila och diverse panikkurer, hade den stigit till 39,1. Jag kunde dock inte sjukskriva mig (a. jag har inte råd b. jag vill inte göra Fred och Fiffi upprörda c. det hade orsakat kaos på arbetsplatsen så här dagarna före jul).

I morse hade febern stigit ytterligare; 39,4.
:(
Sitter här och ugglar. Ensam på kontoret. Som VANLIGT fick jag ett raseriutbrott när jag anlände. Hur FAN kan folk ha fest på kontoret utan att städa efter sig? Det är kaos. Och det stinker sprit och fucking hamburgare (äckligaste lukten någonsin).

Tro inte att jag kommer tillbaka efter min minisemester och börjar städa upp efter någon. Allt får stå. Om hela huset så ska mögla.

Like

Unlike

Jag har sagt det förut men jag säger det igen. Det finns få saker som irriterar mig så som människor med noll EQ. De må tala arton språk, kunna räkna och vara som vandrande uppslagsböcker men om de inte kan läsa av lite vardagligt kroppsspråk ger jag inte mycket för dem.

Dvs; om jag a) inte säger något b) bara svarar “mm” varje gång du kommer med ytterligare en onödig kommentar – låt mig vara.
Jag tål inte människor som har en åsikt om allt. Och som måste yttra sig hela tiden. Jag är inte intresserad! Dessutom vet du inte vad du snackar om, du bara tror det. Håll käft för guds skull, annars går jag hem.

Kanske är jag irriterad på min kollega, kanske inte…

Like

Unlike

1.
Jag har ju lite 40-årskris just nu (ja, jag hade 30-årsångest när jag var 22, så allt är i sin ordning) och blev lite lättad då jag i förra veckan fick visa leg på systemet. Inte nog med det. Igår när jag var ute med Sebbe frågade en medelålders kvinna:
“Är du ute med din mammas hund?”
Hon sa det på ett sätt som avslöjade att hon faktiskt trodde att jag var ett barn. Jag borde svarat (med gäll röst):
“Ja, det är jag. Och jag får inte tala med främmande tanter.”

2.
När jag kom till jobbet imorse reste sig kollegan som aldrig vill lämna min plats, rafsade ihop sina saker och gick. Se där. Man kan lära gamla hundar sitta. Har kört med mitt mantra i flera veckor nu; “piss off”, “fuck off” samt min favorit; “fuck off and die”.
“Jag har lärt mig”, pep han idag. “Bra”, röt jag och satte mig ner med min kaffekopp.

3.
Irriterande sak. Kanske beror det på mina djuriska instinkter. Hursomhelst; när jag äter vill jag vara i fred. Jag vill inte att någon säger att min mat doftar gott. Jag vill inte att någon kommer och glor på min tallrik och jag vill absolut inte att någon kommer och smakar! Dessvärre är samtliga punkter vardagsmat (där fick jag till det). Låt mig och min mat vara ifred, tack! Kanske gör jag snart som Sebbe; tar min mat och springer undan för att undvika konkurrens.

Like

Unlike

Jag må ha många dåliga sidor men en av mina bästa är att jag kan be om ursäkt och förlåtelse. Som nyss. Tillbringade min lunch inne hos kollegan i rummet intill och bad om ursäkt för att jag fräste (eller snarare skrek!) på honom idag. Allt beroende på min irritation. Det var ju verkligen inte hans fel (snarare tvärtom eftersom det var han som gjorde lönerna förut – och de kom alltid in på kontot i tid). Alltså klev jag in, slog mig ner i stolen mittemot och bad om ursäkt för mitt pubertala beteende.

Han sa; “Äsch, det är väl bra att vi rensar luften emellanåt, det händer ju inte så ofta”. “Nej”, tänkte jag, “kanske bara en gång vart femte år”.

Like

Unlike

Varje gång jag kommer till jobbet klockan 07 på morgonen och upptäcker att kollegan CJ sitter och ugglar på min plats ställer jag ner min kaffekopp på bordet och väser “piss off”. CJ tittar på mig och mumlar “…alltid lika trevlig…”. Sedan reser han sig upp och går.

På morgonen är det för övrigt få saker som irriterar mig lika mycket som svagt kaffe. Jag hatar svagt kaffe. Jag kräver jättestark kaffe. Min chilenske vän chockerade mig nyligen genom att ha tre små släta tedskedar nescafe i sin stora kopp – jag har fem och en halv rågade i min lilla.
More is less.
Much more is fantastic.

Like

Unlike