Vi som är kräktrötta på ”mogna”, vulgära män

Hur mycket du än jiddrar på om kärleksmåltider och passion så vet vi alla att du endast är sugen på en redig ribba. Väx upp.

Hur mycket du än jiddrar på om kärleksmåltider och passion så vet vi alla att du endast är sugen på en redig ribba. Väx upp.
Med täckta ansikten kan vi inte mötas.
Fullständigt absurt. Skärmar i klassrummet? Kvinnor som sitter längst bak i rummet? I Sverige? Vad fan.
I morse när jag och Sebbe hade varit ute på morgonrunda och svängde tillbaks ner på hemgatan så hörde jag plötsligt en grabbröst som liksom skar sönder morgontystnaden: ”vad är det för jävla bögpåse du har?”
Han frågade sin kollega (tror jag) och jag kände mig mycket obekväm där jag strosade i mina extra färggranna kläder.
Hann tyvärr inte se vad den där grabben hade (lunchlådan i) för påse, men kanske var den röd. Hu, så hemskt.
Hu, sicka problem och komplex och hang-ups medborgarna har.
Hu, tänk att inte ens på den fridfulla hemgatan får man vara i fred – det första man hör en disig torsdagsmorgon är något negativt om ickeheterosexuella män.
Kom igen nu. Skärp er.
Nycyklad på jobbet. Livsfarligt att passera Slussen på grund av alla nedrivna valaffischer. Vad är det för fel på medborgarna?
I går då, när jag cyklade hemåt, så hände följande:
- Som vanligt körde turistbussarna in och ut lite hur som helst. Mycket obehagligt. Taxichaufförerna ska vi inte ens gå in på.
- En flott bil hade parkerat precis framför uppfarten till cykelbanan på Götgatan (där banan ringlar lite upp och ner). Urbota korkat.
- En sån där överdriven söderpuma, med trassligt hår och trashiga kläder (”jag är så vänster”) med den senaste iPhone-modellen tryckt mot örat skuttade, utan att tänka en endaste liten sekund, ner på cykelbanan och eftersom hon hade nämnda lur mot örat så hörde hon inte oss tusentals cyklister som plingade på henne.
Jaha, sedan kom jag hem och gick ut en sväng med Sebbe ( i regnet). Plötsligt kom en okopplad best, jag säger BEST, rusande mot oss i 2000 km/h. Hon rusade fram till Sebbe och, tack och lov, nosade hon bara. Bakom besten kom en pimpinett, liten blondin. Hon hojtade som fasen och jag förstod snabbt att hon begåvats med en sambo med väldiga peniskomplex. (Kanske var det han som lämnat nyss nämnda vrålåk penisförlängare på Götgatan.)
Och så i morse, förresten, hade någon hjärndöd cyklist PARKERAT sin cykel mitt på cykelbanan.
Människan är smart, hävdar ni.
Tänk om.
Uppdatering: Olyckorna är oundvikliga.
Historikern Cordelia Hess, klättrare på fritiden, upptäckte att flera av lederna på en klippa i Gåseborg bär namn som anspelar på nazismen och Förintelsen: ”Himmler”, ”Kristallnatten”, ”3:e riket”, ”Krematorium”, ”Swastika” och så vidare.
Läs mer.
Ingen är förvånad.
Comments off.
Så damp den ner igen: inbjudan till klassåterträff.
Ha ha ha.
Det har alltså gått tjugo år sedan jag var färdig med den horribla grundskolan – äntligen var det slut på eländet.
För tio år sedan reste jag till den gamla hemstaden, som jag för övrigt lämnade samma dag jag gick ut nämnda skola, och jag hyser inga varma känslor för denna stad – nej, mellanstora städer ger mig panikkänslor och svår ångest.
Jag åkte dit av en enda anledning: strax innan den där sista skoldagen så snackades det om klassåterträff om tio år eller så, och den vidrige, tuffe T sa: ”alla måste komma – även Kimmelina”.
Tio år senare tog jag mig dit. Till Grand Hotell. Och den vidrige, tuffe T dök inte upp. Ingen av de andra hemska idiotgrabbarna heller. Jag vann.
Faktum är att de enda som kom var de (få) som var mer eller mindre reko och hyvens. Vi vann.
Nu till det härliga! Ett par av de där härliga människorna som jag växte upp med (varav den ena visade fittan för mig bakom påskelden i hålan där vi bodde) kommer till Stockholm idag. IDAG. Så vi ska träffas och öla.
Vi har inte setts sedan den där kvällen för tio år sedan. Ja, vi har setts en enda gång på tjugo år. Fatta.
Underbart spännande!
Här bjuder jag frikostigt på en bild från den där kvällen för tio år sedan. Jag hade just checkat in på hotellet i den horribla f.d. hemstaden och skulle just dra på mig mina röda och rosa kläder + en massa, massa smycken. Såg ut som en julgran och jag älskade det.

Idag startade Stockholm Pride och tidningarna svämmar över av artiklar.
Tyvärr råkade jag återigen läsa kommentarerna (se länkar nedan) från medborgarna och de får mig som vanligt att vilja emigrera. Hur kan människor i detta upplysta samhälle vara så korkade och fördomsfulla? Det är dagens fråga.
För två år sedan skrev jag ett inlägg med titeln Jag svarar svenska folket. Jag rekommenderar det.
Och så angående alla bilder på hysteriskt klädda människor i pressen (med all respekt – jag älskar er) så kan vi konstatera att de allra flesta bögar (och flator och drugor och bis) är lika tradiga som jag – klädda i jeans och t-shirt sitter vi hemma om kvällarna och ser dokumentärer på webb-tv, medan vi drömmer om tvåsamheten. Okej?
Some people are gay – get over it.
Länkar: DN DN DN SvD SvD SvD SvD AB AB Exp DN DN DN Syd DN DN SvD SvD SvD AB SvD SvD SvD DN DN AB Exp SvD
Fixeringen fortsätter.
I Jerusalem rivs illegalt byggda byggnader och pressen goes bananas.
I Gaza river terror-Hamas bostäder och tystnaden är total.
De har inget byggnadsmaterial men smäller upp en flashig shoppinggalleria. Och ett fängelse.
Tystnaden är fortfarande total.
I SVT sitter författaren Jonas Hassen Khemiri och lipar över det ”bisarra” i att araberna ej kan resa in i Israel, men inte ett ord sägs om judarna som inte kan besöka de länder de blev utslängda ifrån.
Denne Jonas Hassen Khemiri säger också ”…den här… inom JÄTTESTORA citationstecken ”skyddsbarriären”…”
Innan denna skyddsbarriär kom till så mördades folk – oskyldiga civila. 2002 strök 183 människor med. 2008, då barriären var nästan färdigbyggd, mördades ”bara” en människa av terroristerna. Så varför vill Jonas Hassen Khemiri använda ”JÄTTESTORA citationstecken”?
Låt mig låna några rader ur Khaled Abu Toamehs artikel Palestinians in the Arab World: Why the Silence?
The demolition of an Arab-owned illegal building in Jerusalem is, for most of these correspondents, much more important than the fact that hundreds of thousands of Palestinians in Lebanon continue to suffer from a series of humiliating restrictions.
Not only are Palestinians living in Lebanon denied the right to own property, but they also do not qualify for health care, and are banned by law from working in a large number of jobs.
Can someone imagine what would be the reaction in the international community if Israel tomorrow passed a law that prohibits its Arab citizens from working as taxi drivers, journalists, physicians, cooks, waiters, engineers and lawyers? Or if the Israeli Ministry of Education issued a directive prohibiting Arab children from enrolling in universities and schools?
Äh, vad fan, tröga jävlar. Vi ser på film istället.
Länkar: DN AB SvD Folket GP NA SvD A
Comments off.
Svenskens nya stora problem är att han/hon skickar patetiska frågor till 118 800 och sedan, när svaret kommer, känner sig ”kränkt”.
Fatta.
Naturligtvis ska nu 118 800 bojkottas; svenne älskar som sagt att bojkotta.
Skärp er för fan.
Varför spenderar ni pengar på sådana här skämtnummer?
Det första jag ser när jag slår på morgonnyheterna är inslaget om den stackars åsnan och jag blir så arg och trött och ledsen och upprörd att jag darrar.
Den ofrivilliga pegasen skränade av skräck. När den till slut togs ned, blev den ganska brutalt släpad över vattnet innan den till slut drogs i land.
- Och ingen hade vett att ringa polisen, konstaterar Tutjkova. Folk började i stället filma och fotografera och ringde tidningarna.Händelsen är uppseendeväckande till och med i ett så djurplågande land som Ryssland, och den chockade lokalbefolkningen, säger tidningen Tamans redaktör Elena Iovleva.
Vilken tur att jag sedan tidigare bojkottar allt som ligger öster om Finland. Primitiva östfjantar!
Klicka på bilden för att läsa mer.
Länkar: DN
Vi kör väl 30-dagarsutmaningen igen, så att vi kommer ikapp lite.
Dag 8: Ett foto som gör dig arg eller ledsen.
Ja, ni ser ju själva hur människoaset beter sig.

Is he the one?
Det plingade till klockan 22:51 igår kväll då dagens första meddelande trillade ner i inkorgen på det där communityt.
Jag satt just då och avrundade kvällen med ännu en dokumentär och jag hade helt glömt att jag var inloggad. Nu skenade fantasin iväg; åh, en redig hunk skulle äntligen göra min söndag. Jag såg honom framför mig: bruna ögon och elegant halvlockigt hår, fylliga lips och vita perfekta tänder. Och naturligtvis gyllenbrun hy. Han skulle ta mig med storm och han skulle komma att älska min humor och min avslappnade stil och livssyn.
Och så var avsändaren ännu en sån där jävla idiot (se här och här).
Hallå
Mitt namn är Glory, jag är enda tjej och jag är intresserad av dig och jag vill att ni kontakta mig (tambaglory@yahoo.com), så att jag skickar min bild bye (tambaglory@yahoo.com)
jag ser din profil (www.qruiser.com)
Kiss,
Glory
————————————————————————-
Hello
My name is Glory, I am single girl and i am interested in you and i want you to contact me (tambaglory@yahoo.com) ,so that i will send you my picture bye (tambaglory@yahoo.com)
i see your profile in (www.qruiser.com)
Kiss,
Glory
Det var bara att klicka på ”ignorera” och ”radera” och gå och lägga sig.
Hoppas på bättre tur under denna nya – lovande – vecka.
Den senaste veckan har jag fått fyra meddelanden (från nya kontakter) på Qruiser. Samtliga fyra har jag omedelbart blockerat och ignorerat eftersom de varit vidriga as.
Nyss kom detta meddelande:

Svar: Lär dig läsa, vidriga ballflängare. *Blockering*
Två sekunder senare kom dagens mail från en av mina israeliter:
Oh baby.
I will always love you.
You’re way funkier than most people are.
I’d do you in a heartbeat.
Ja, ni fattar ju.
På grund av att era ouppfostrade ungdjävlar har oförtjänt sommarlov är de ute och vandaliserar tunnelbanetåg och jag – en reko och hyvens medborgare – blir sen till jobbet.
Ni gör det svårt för mig att gilla er. As.
Uppdatering: Som packade sillar stod vi där på tuben och jag var irriterad som få. Då noterade jag att i närheten stod en ack så stilig yngling. Iakttog honom från topp till tå och fantasin skenade iväg. Mmm. När jag till slut fick sitta ner så insåg jag att mittemot mig satt en vältränad blatte i slinkigt linne. Han var varm och han frustade och flåsade och återigen skenade fantasin iväg. Plötsligt hade jag helt glömt bort min irritation och ilska. Mmm igen.
Uppdatering 2: Jag kom till jobbet lagom till intervjun med Göran Hägglund. Ha ha ha.
Senaste kommentarer