Efter första samboveckan vill jag dock tala till nationen. Jag vill säga följande:
Ja, som sambo så blir allt det där vardagligt tradiga mycket roligare och det roliga blir riktigt festligt.
Det lilla i livet är som bekant det stora (det har jag sagt i många herrans år).
Det där vardagliga – att komma hem och se någon sitta och arbeta vid köksbordet, för att sedan laga middag ÅT TVÅ och därefter slippa plocka in i diskmaskinen (DISKMASKINEN!), eftersom den andra gör det då det var den första som lagade maten, är inte illa alls.
Sedan pratar man lite om dagen.
Om livet.
Och på kvällskvisten kanske jag känner mig beat och jag ber E att gå ut med S och så gör han det. Inte illa alls.

Jag är mycket imponerad av E, ty med honom är ingenting ‘jobbigt’. Det bara flyter på. Inget gnäll (fy farao vad jag ogillar gnäll och gnat) och inga konstigheter. Bara full fräs. Det går jag igång på.
Jag tänker på tidigare förhållanden och på hur jag har ”försökt” och ”kämpat” och ”gett det en chans”. Det ska inte vara så, har jag på ålderns höst kommit på, utan det ska ”bara flyta på”.

Jag tackar och tar emot.

Nu är klockan 00:19 och jag sitter och jobbar lite.
E har somnat. Jag hör att han har legat i sängen och tittat på någon serie, men han sover nu. Det såg jag nyss när jag gick och kollade efter S.
Han sover bredvid E. Och framför dem ligger en dator som gapar fram någon serie som ingen tittar på.

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Så här ser vi ut idag. Den randiga tröjan är en av de två nya trasorna. Älskar randigt. Lite classy liksom.

God ny vecka – shavua tov!
Hur var helgen? Jodå, den var bra.
I fredags kväll satt jag i bostaden och arbetade tills klockan slog tidig morgon.
Under lördagens morgonpromenad sprang vi på Elisa Day (se tidigare inlägg) och det var ljuvligt och fint.

Därefter gjorde jag något som jag inte hade gjort på evigheters evigheter: jag ”gick på stan”. Ha ha ha.
Naturligtvis inte så där planlöst, utan helt enligt schema – det skulle gå så snabbt som möjligt och jag hade tre ärenden att uträtta så jag tänkte till och lyckades tack vare det pricka in alltsammans på en och samma gata.
1. Jag handlade kanelwhisky på bolaget (underbart gott – står bland likörerna). Jag fick visa leg och det var ju trevligt att få göra det så här på ålderns höst.
2. Jag gick till en modeboutique för att hitta en trasa att täcka kroppen med på kvällens kalas. Hatar att handla kläder men lyckades faktiskt hitta två helt okej trasor. ”Vilken fin färg!” sa unga butiksdamen innan hon gav mig några snabba ”modetips”.
3. Jag handlade mat och när jag kom hem lagade jag min bästa vegetariska bolognese någonsin. (En skvätt grädde gör den ännu mustigare.)

På kvällen joinade jag och Sebbe – efter tre veckors paus – MF-ligan och det var ack så trevligt att umgås med våra fina kamrater igen. Mer om det på söndag när jag på twitter kommer att ”tala till nationen”. Vänta bara.

Sedan blev det söndag och jag var helt slut. Aptrist att läsa om ”trötta människor” men fy farao vad seg jag var. Hade kunnat lägga mig vid 17 men kunde ej p.g.a. Sebbe.
Vid 21 gav han mig äntligen grönt kort och vi somnade sött huller om buller i bingen.

Det är nog bäst att vi hör låten som gav flickan hennes namn.

Om någon, läs Villabögarna, vill ha bilden som skrivbordsbild, så finns det en stor och fin version här.

Bilderna kommer från Papillon Dog Lovers.

Uppdatering: Fler bilder.

Snart kommer valparna.
Och jag är inte förvånad, ty jag drömde om dem i natt.

JAG SKA BLI FARFAR!