Vi får se om festandet tillsammans med spanske pojkvännen Andres Velencoso blir hårdare efter fotbollen.
Så här har Kylies tidigare album placerat sig på engelska albumlistan.
Nej, jag förstår som sagt inte varför ni ställer upp på det här. Ni som älskar att bojkotta – bojkotta midsommar och andra fyllehelger tills Svenne kan UPPFÖRA SIG.
Tänk om ni kunde festa lite mer som vi gör på Sthlm Pride – helt odramatiskt (tills nassarna kommer och slår ner folk). Ja, ni brukar ju säga att ”bögar kan verkligen festa” – kom och lär er då!
(Passa på nu, vi lever ju inte i det fantastiska Ryssland.)
Midsommar
Midsommar
Midsommar
Svenne vet som sagt allt om granater, terror och elände.
Toppnyhet på aftonbladet.se just nu:
Vilken underbar afton!
Mat. Rosé. Bubbel. Bröllop. Vält bokhylla. En miljard foton.
Underbart!
Danskar.
Danska.
Like a virgin.
Is that a kippa on your head or are you just happy to see me?
Rosé.
- Tjena Kimman, det var inte länge sedan vi sågs! Grattis igen!
- Tack som fasen. Och ursäkta – jag är lite bakis idag.
- Så hur känns det att ligga bakom Sveriges sjunde mest lästa HBTQ-blogg?
- Som jag sa förra gången så saknar jag tiden då jag prenumererade på andraplatsen, men skitsamma. Det var inte det vi firade förstår du!
- Inte? Så vad firades?
- Vi firade att det tre år gamla besöksrekordet flög åt helvete. Trodde aldrig att det skulle ske!
- Aha! Så gårdagen var en succé i bloggväg.
- Det kan man lugnt säga och vi var helt oförberedda. Plötsligt ringde det på dörren och där stod vänner och sponsorer med blomsterkvastar och skumpa och… Det värmde, som Carola brukar säga.
- Så vad är hemligheten?
- Förutom det vi snackade om förra gången så är det ju så att jag är mycket bra på att sätta bra rubriker och titlar.
- Aha. Intressant. Men tycker du inte att din blogg spretar lite åt alla håll och kanter?
- Men herrgud, det är ju det som är mitt magiska vapen! För att få ut alla mina budskap måste jag ha alla sorters läsare. Det är ju ingen vits att predika för de redan frälsta, så att säga.
- Åh, du har så rätt. Du är en riktig smarting och ändå har du inga högskolepoäng – varför har du inte det förresten?
- Därför att jag inte står ut i miljöer med människor som jag inte själv har valt. Du vet… jag är inte mänsklighetens största vän. Människor är as tills de bevisar motsatsen.
- Jag hör dig och jag nickar instämmande. Så hur ser planerna ut nu?
- Jag är nöjd nu. Jag är redo att dra mig tillbaka.
- Yeah right.
- Exakt.
Text: Mikko Ström
- Tjena Kimman, hur känns det att skriva Sveriges tionde mest lästa HBTQ-blogg?
- Woops, är det så? Hmm… Nummer 10 känns väl så där eller?
- Men spänn av! Nummer 10 av 1110 är ju verkligen något att fira!
- Men för tre år sedan låg jag ju på plats 2!
- Jo, men det var innan alla C-, D- och E-kändisar började ”blogga” – du vet de där som varken kan skriva eller har någonting att säga. De med inlägg som ”åh, här går jag på stan i mina nya skor”, som ändå alla tonåringar och soffliggare läser. Jag drar mig för att säga ordet men… de lite trashiga.
- Du har rätt. Okej, jag är jädrans glad och stolt över mig själv. Grattis även till mina sponsorer som köpte mig när jag var som billigast.
- Nå, hur kommer det sig att du har seglat upp som en komet under den senaste veckan?
- Åh, jag får väl, som för så mycket annat, tacka det heliga landet.
- Hur menar du då?
- Jag menar som så att eftersom svenskarna är besatta av Israel och jag skriver om både landet och dramat [och kulturen] så gott som dagligen så hamnar jag högt på googlelistorna. Det är min teori.
- Jag förstår.
- Sedan skrev jag ju det där inlägget i förra veckan också, och det blev ju både hyllat och sågat, men inte minst hårt länkat till både här och där på nätet.
- Nu kan du ju passa på att berätta lite om hur just det inlägget kom till!
- Som vanligt rasade jag över att ingen fattar någonting och medborgarna ilar runt som fågelholkar och de sväljer tidningarnas värdelösa artiklar med hull och hår och just innan jag kastade mig i bingen i torsdags så kom jag på att jag måste tala klarspråk och bebisspråk med befolkningen för att få dem att både lyssna och kanske – eventuellt – förstå. Hela inlägget kom till mig och jag låg och rabblade det för mig själv varje gång jag vaknade den natten. På fredag morgon rusade jag upp och skrev rakt upp och ner och resten är historia.
- Så flott!
- Ja.
- Elegant!
- Tack.
- Hur ska du fira nu då?
- Jag ska sätta mig på cykeln och trampa hem och gulla med min hund.
- Det låter det! Grattis och lycka till!
- Tack som fasen.
Text: Mikko Ström.
Sitter på balkongen och jobbar lite. Väntar ivrigt på att solen ska dyka upp bakom knuten – det är ganska kallt än så länge.
Nationaldagen ja – nu gör vi vårt bästa för att ta tillbaks flaggan från nynassar och annat löst folk.
Comments closed.
I ett upplyst, modernt samhälle (med religionsfrihet) har vi påtvingade religiösa kristna helgdagar. Det är inte okej.
I min bransch spelar helgdagar så klart ingen roll – vi kan jobba dygnet runt och året runt. Och vi gör det. Jag exempelvis. Just nu. Efter en långpromenad genom vår extremt nedskräpade stad (skärp er, jag skäms). Sebbe är trött och ligger i fönstret och sover.
Idag firar jag 16 år som stockholmare.
Fatta.
Sexton.
Som en oskyldig nittonåring kom jag till staden, med en fullmatad resväska och ett huvud fullt av drömmar och fantasier. Med betoning på naiva fantasier…
Mitt första år bodde jag på Dannemoragatan och det var en omtumlande tid som jag minns med blandade känslor.
Jag hade inte besökt nämnda gata sedan 1995, men nu kände jag att det var dags! Sebbe och jag åkte dit och knäppte några bilder och jag berättade allt om svunna tider. Han var inte särskilt imponerad.
Det stora med denna sextonårsdag är att Stockholm nu är den stad jag bott längst i. Det förra rekordet låg på 15½ år och då var det fråga om min västergötlandshåla.
Numera kan jag helt enkelt med gott samvete kalla mig stockholmare. Dock vill jag gnälla lite och säga att Stockholm var roligare förr (tänk de glada åren i slutet av 90-talet). Staden känns numera skrämmande konservativ och torr (bär du röda skor så blänger folk). Skärp er.
Lev och låt leva!
Sebbe ville naturligtvis gå in och ta sig en titt på den ganska fula tvårummaren.
Bild från Eniro.
Era töntiga granar ligger kvar på gator och torg (och Sebbe gillar att slå en stråle mot dem, bild från igår) och nu drar ni in ert loppiga ris och pyntar det med vulgära fjädrar. Ni sminkar er till horiga kärringar och grenslar kvasten och gnuggar er mot den tills ni ylande lyfter mot skyarna.
Fortsätt så, så jobbar jag under tiden.
Ni kan roa er med att läsa vad jag skrev om Skärtorsdagen för tre år sedan. Mycket informativt.
Ni kan även läsa det superkorta inlägget Påsken kommer, hönan gråter.
Så hur var nyårsafton?
Jo, den var nästan perfekt.
Efter jobbet åkte jag hem och ugglade ett tag. Snart började jag poppa och ju tätare fyrverkeriattackerna kom desto mer höjde jag volymen. Ljuvligt.
Ett tag senare korkade jag upp koshervinet och strax före 21 kom en vän över. Lugnt och trevligt; Madonnakonserten på tv (vi såg trots allt båda konserten live), Eurovision 1982, 1985 och 1987. Fantastiska ESC-år.
Vinet flödade och det bubblade glatt i skumpaglaset och det serverades ost och kex.
Sebbe var en raring som låg mellan oss i soffan. Medan raketerna skräpade ner gården utanför sov han sött men då och då öppnade han ögonen och undrade vad det var som lät.
Innan jag kom i säng (vid ett, halv två nånting) så skickade jag naturligtvis ett SMS till Italienaren. Noterade i morse att han svarat (inbjudande) under natten. Araben den förste hörde förresten av sig under kvällen – han är riktigt rar så jag borde kanske ge honom en andra chans.
Det blir nog ett spännande år det här.
Tyvärr så störde jag mig på att mitt ex Y glömde min födelsedag. Barnsligt av mig, men så är det. Han önskade gott nytt år men det var allt. Nåväl. Han fyller år om tre dagar så jag kanske ska ”glömma” hans födelsedag jag också.
I morse var jag nog lite tipsy när jag klev upp och åkte till jobbet men dagen gick som i ett huj och nu är jag ledig över helgen. Jag ska i och för sig jobba några timmar hemifrån, men det gör jag så gärna.
Fick besök av en vän på jobbet idag, vilket var trevligt. Jag har så många (!) finemangfina kamrater. Puss på dem.
Idag hade jag äntligen tid att ta en titt på iWeb. Kul. Började så smått göra om min hemsida.
Okej, nu skippar vi den tradiga Happy New Year med Abba och spelar istället Ofra Hazas låt.
Så jädrans bra!
Nu tackar Kim Milrell.se (that’s me) för ett fint år tillsammans och jag önskar att ni är med mig även 2010. Puss!
Text –>
Läs mer…
(Inte var det jag.)
Vi blev spontaninbjudna till julfirande hos vän imorgon efter jobbet. Därav Sebbes julbad.
Bonusbild: eftersom jag ska jobba måndag-måndag så har jag ordnat lite julmatslådor. Lagade min första äggsås – minst sagt godkänd.
Mer om maten imorgon.
Vet ni vad?
Nu önskar familjen Milrell HAPPY HOLIDAYS!
Jag ska dokumentera hela vår morgondag. Stay tuned – ni kommer bli överraskade!
Puss och god helg.
Like
Senaste kommentarer