INTERVJU! ”Elias”, 33, tar bladet från munnen och berättar om hur det känns när livet tar en helt oväntad vändning.
Elias, som han vill bli kallad, (jag föreslog Ove) är en ung, smart och stilig man i sina kanske allra bästa år. Han lever i en huvudstad i ett nordiskt land han inte föddes i och förutom ett sprudlande privatliv är Elias en hårt arbetande man. Vi kan kort konstatera att vad han än tar sig för är succén ett faktum.
Eftersom Kim Milrell.se fortfarande inte går på plus hade vi inte råd att flyga in honom (vi är ju dessutom miljömedvetna), så frågorna tog vi via mail.
När du levde ditt stadgade heteroliv, kände du att du var HELT tillfreds eller saknade du något annat?
Jag var mycket tillfreds med det mesta utom sexlivet, som ofta var frånvarande i långa perioder. Jag fantiserade om både andra män och kvinnor, men aldrig om att leva tillsammans med en annan.
När du kallblodigt blev lämnad av kvinnan, vandrade tankarna iväg till andra män då? Tänkte du ”nu ska jag passa på att få lite stake”?
Tankarna hade vandrat iväg tidigare också, men nu var jag öppen för att prova igen. Jag var trots allt inte färsk i fruktdisken. Jag hade haft sexuella relationer (fritt översatt efter Bill Clinton) med män tidigare, innan jag stadgade mig med min senaste kvinna. Detta visste hon för övrigt om.
Hur, oh hur, kom du över ditt ex?
Hm. Hon finns alltid kvar i mitt hjärta, men jag kom över henne genom att (utan preferensordning):
- periodvis gräva ner mig, känna på hur det var att bli lämnad och gråta i nån timme för att sedan ta mig samman
- chatta med mina vänner på nätet (skrev av mig lite frustration)
- aktivera mig och fixa många stora och små saker (kom naturligt, eftersom jag var tvungen att flytta)
- gå långa promenader (gick i timmar) och träna
- jobba och fokusera på andras behov
- prata med mina vänner och mitt ex (ja, vi har ett gott förhållande fortfarande)
- se möjligheterna för att helt få styra mitt eget liv och kanske hitta en ny att dela livet med.
Hur upplevde du den spirande, hysteriska känslan av förälskelse när du först lärde känna din nuvarande sambo?
Bara att du frågar gör mig lycklig. Förälskelsen kom smygande via chat på nätet och blev alltomslutande. Jag vaknade och tänkte på honom först, i stället för mitt ex. Då visste jag att jag hade kommit vidare. Jag var uppe många nätter och pratade med honom på msn (han bodde trots allt ca 45 mil österut) och kärleken bara växte. Jag kände ett inre lugn, samtidigt som det sprudlade (oj, så lustigt det låter). Jag gick omkring och sjöng på mina promenader och jobbade hårt för att inte överösa honom med sms. När vi slutligen träffades var det ingen väg tillbaka. [Kim Milrell.se vet exakt vad du snackar om.]
Vilken är den största skillnaden mellan att leva med en man kontra en kvinna?
Jag kan ärligt sagt inte svara på detta. De jag har delat livet med (det är trots allt bara två kvinnor och en man) har varit så olika att det skiljer mera mellan individ än kön (om man inte räknar med det uppenbart fysiska). Min nye sambo är mycket mera lik mitt ex i personlighet och i sitt sätt att leva livet, än mitt exex var lik mitt ex. (Kan nog inte skrivas matematiskt.)
Om du måste stämpla dig själv, blir det då en BI-stämpel?
Helt klart.
Hur har dina vänner, som ej vetat om dina homofila tendenser, reagerat på din nya relation?
Alla har hittills tagit det med fattning och de flesta har önskat mig lycka till. Man har trots allt valt sina vänner själv. Tycker själv att jag har gjort en del bra val. ;o)
Ska du nu bli en sådan där ”aktivistbög” som i ur och skur står ute och vevar med regnbågsflaggan?
Haha. Nej. Kommer inte på fråga, men jag kommer fortsatt att debattera för bögarnas rättigheter om någon yttrar nåt som kan uppfattas som negativt.
Hur har din familj reagerat? Och dina kollegor? Har du berättat om din nya livsstil?
Min äldsta syster: ”Jaha. Ja, det är inte så mycket som överraskar mig längre. Så länge som du har det bra…”
Min näst äldsta syster: ”Äntligen!” (Hon har alltid menat att jag varit bög.) Hennes man gratulerade till ny pojkvän. När hennes döttrar (3 st i åldern 8-10) fick veta om att jag hade pojkvän undrade de om jag var homosexuell, men rättade sig själva och konstaterade att jag måste vara bisexuell, eftersom jag haft flickvänner också, innan de obekymrat fortsatte med sin lek.
Min äldre bror: ”Oj. Detta måste jag nog smälta lite. Men det är ju trots allt en BI-SAK.” Hans sambo sa att hon kanske anat det nånstans och kramade om mig, innan hon konstaterade att jag trots allt är den samme.
Min mamma: Grät och undrade varför vår familj måste ”drabbas av detta”, men tog sig samman efter ett par minuter och bad om ursäkt för att hon reagerade så starkt. Hon ”ville att vi som haft ett så gott förhållande skulle fortsätta att ha det”. Hon avslutade med att säga att ”han svensken på tv” (läs: Mark Levengood) ju är så ”skryp” (=mysig). Efter det har jag sagt det bara är att prata med mig eller fråga om det är nåt, men hon har sagt att det väl inte ändrar nåt i alla fall.
Resten av familjen vet jag inte om vet nåt. Jag har låtit mina andra syskon avgöra när och hur de vill berätta för sina barn och mamma om hon vill säga nåt till resten av släkten. Anar att så inte blir fallet.
Mina kollegor vet inget. Vad de misstänker är en annan sak.
Finns några bröllopstankar och är det ljudet av små fossingar jag hör?
Haha. Mina tankar om att skaffa barn har inte ändrat sig. Svaret är att jag inte vet. Bröllop kan det bli. Men när, hur och var får tiden visa.
Tack tjusige Elias för att du besvarade våra närgångna frågor. Vi önskar dig all lycka och förhoppningsvis får vi lov att följa upp intervjun om några år eller så.
2 people like this post.
Här bjuder jag friskt på ett fredagsekivokt konstverk. Varsågoda.
Senaste kommentarer