Kim Milrell.se » hemmaliv

En massa trasor

Kim — Tue, 08 May 2012 06:44:19 +0000

Igår var det dags för inventering.
När man plötsligt inte lever ensam (+ Sebbe) så måste ju saker och ting gås igenom, sorteras, kastas och skänkas bort för att skapa utrymme åt den nya familjemedlemmen.
Så ut med kläderna på golvet!
Jag trodde inte att jag hade så mycket kläder (observera att bilden nedan bara visar en liten skvätt av klädhavet) eftersom jag ”aldrig har någonting att ta på mig”.
I min ungdom – när jag var en club kid – så var jag mycket glad i kläder, stil, yta och mode och trender och hela baletten, men med åren så har intresset avtagit. Inte minst på grund av att allt numera är skräp. Ett par skor håller över sommaren och ett par jeans har ett hål i grenen efter bara ett par månader. Annat var det förr då ett par byxor kunde bäras år ut och år in.
Jag är mycket oekonomisk men jag gillar inte att spendera pengar på skräp.
Som förmodligen någon stackare bosatt i en asiatisk barack har sytt ihop.

Jag rensade friskt och ärligt!
”Nej, jag gillar verkligen inte materialet” och ”usch, den här färgen är verkligen inte till min fördel” mumlade jag.
”Den här är tjusig men på tok för liten – den kanske E skulle kunna bära med stolthet. Och så skulle den få ett nytt liv!”

Men ja, det finns ju kläder som jag aldrig mer kommer vilja/kunna ta på mig, som ändå måste sparas. Exempelvis D&G-t-shirten som syns i detta inlägg.

När jag ändå var igång så gick jag igenom en massa andra prylar och fyllde en hel kartong med SKRÄP.

Ja, nu är det verkligen nya tider!

Renoveringen når sitt slut

Kim — Sat, 05 May 2012 19:50:42 +0000

Även i dag har vi renoverat för fulla muggar.
Och vi var och köpte tjusiga skåpsreglar/handtag och en vacker krok. Mycket viktiga saker – detaljerna.
Naturligtvis köpte jag lite fel och det blev lite åkande fram och tillbaka men tack och pris så bor vi ju bra – nära till allt och så vidare.

De oväderliga Villabögarna (före detta granngrabbarna) har arbetat så hårt, så hårt och nu närmar vi oss slutet. I morgon är det grand finale med hallmattsläggning och storstädning.

Bilder kommer i ett redigt hemma-hos-reportage när även kaklet är på plats i köket.

Här är mina grabbar nu:

”Djupa” kvällstankar

Kim — Fri, 04 May 2012 22:41:28 +0000

Försummar denna blogg lite just nu, jag vet.
Jag lägger mer krut på Letters From Israel och Kim Milrell.com.
Mitt privatliv är ju inte så intressant, du vet.
Det lunkar på.
Det är bra.
Det handlar om E och S och renoveringen.

Efter första samboveckan vill jag dock tala till nationen. Jag vill säga följande:
Ja, som sambo så blir allt det där vardagligt tradiga mycket roligare och det roliga blir riktigt festligt.
Det lilla i livet är som bekant det stora (det har jag sagt i många herrans år).
Det där vardagliga – att komma hem och se någon sitta och arbeta vid köksbordet, för att sedan laga middag ÅT TVÅ och därefter slippa plocka in i diskmaskinen (DISKMASKINEN!), eftersom den andra gör det då det var den första som lagade maten, är inte illa alls.
Sedan pratar man lite om dagen.
Om livet.
Och på kvällskvisten kanske jag känner mig beat och jag ber E att gå ut med S och så gör han det. Inte illa alls.

Jag är mycket imponerad av E, ty med honom är ingenting ‘jobbigt’. Det bara flyter på. Inget gnäll (fy farao vad jag ogillar gnäll och gnat) och inga konstigheter. Bara full fräs. Det går jag igång på.
Jag tänker på tidigare förhållanden och på hur jag har ”försökt” och ”kämpat” och ”gett det en chans”. Det ska inte vara så, har jag på ålderns höst kommit på, utan det ska ”bara flyta på”.

Jag tackar och tar emot.

Nu är klockan 00:19 och jag sitter och jobbar lite.
E har somnat. Jag hör att han har legat i sängen och tittat på någon serie, men han sover nu. Det såg jag nyss när jag gick och kollade efter S.
Han sover bredvid E. Och framför dem ligger en dator som gapar fram någon serie som ingen tittar på.

Inga jävla furuluckor

Kim — Fri, 04 May 2012 06:21:35 +0000

Igår fick vi nya skåpluckor.
Flotta och fina.
Sista stöten är kommen – hallen.
Och så några hyllor här och där och så småningom (när vi bestämt oss för vilket) så kommer kaklet upp på köksväggarna.
Därefter bjuder vi in till inflyttningsfest. En supersallad och stora mängder rosévin blir det garanterat. Och kanske en och annan ESC-dänga.
Men vi måste tala med små bokstäver – vill inte störa grannarna något mer!

Fantastiskt är det

Kim — Sun, 29 Apr 2012 21:10:29 +0000

Jo, förstår ni.
Det går bra.
Jag är sambo nu och det är fantastiskt.
Vi renoverar. Målar. Fixar och donar.
Tillsammans.
Igår var vi på fest och jag behövde inte gå hem ensam – bara en sån sak.
Morgonkaffe tillsammans. Lunch och middag. Och sängdags.

Tänk så ljuvlig tvåsamheten* är. Allting får en större mening.
Rekommenderas!

*Okej, vi är ju tre – med Sebbe.

Slipa, måla, skruva

Kim — Mon, 23 Apr 2012 06:26:08 +0000

Det känns som att jag har spenderat helgen på gymmet (det var ju ett tag sedan…). Att slipa spacklade väggar är det tråkigaste man kan göra. Ja, det är det faktiskt.
När man sedan äntligen får MÅLA väggarna så är lyckan stor.
Och jag har skruvat ihop möblemanget men jag har naturligtvis inte gjort det med glans (ibland borde jag hålla mig till sådant jag kan och är bra på). Lite fel håll och lite tredje gången gillt och så vidare…

Och ibland måste jag ta paus på grund av Sebbe.

Men tänk så trevligt att kunna sitta på köksgolvet och lyssna på diskmaskinen.
Det är vuxenlycka det.

En ny vecka är här. En stor vecka. Fyra ungkarlsdagar kvar.

Sakta men väldigt säkert

Kim — Sat, 21 Apr 2012 07:40:52 +0000

Igår gav jag ‘hantverkarna’ ledigt. Det var ju ändå fredag och de skulle få gäster.
Känslan var magisk när jag ställde mig på det nylagda köksgolvet och premiärlagade mat på den nya, fräsiga spisen. Jodå, min magnifika vegetariska bolognese blev lika god som alltid.

Jag spenderade kvällen ensam med Sebbe och det kändes lyxigt att kunna fylla på hans vattenskål i köket. Kökskranen är ju både inkopplad och på plats.

Nu ska jag slå igång den nya tvättmaskinen, som står på en (överraskande dyr) ställning, vilket är bra, ty då måste inte farbror böja sig ner så djupt när han matar och tömmer.
Jag ska även slå på mitt livs första diskmaskin. Surret är både hemtrevligt och meditativt.

Sakta men säkert blir hemmet ett hem igen.

Detta är sista ungkarlslördagen! Om du tror att jag slår klackarna i taket så tror du fel. Jag njuter av hemmet.

Sista veckan

Kim — Mon, 16 Apr 2012 05:51:04 +0000

Min sista hela ‘singelvecka’ är här – nästa vecka blir jag sambo.
Alltså måste jag passa på att leva ungkarlsliv.
Äta skräpmat, inte diska, kasta kläder på golvet, spela hög musik.
Och barhoppa, klubba och vara ute hela nätterna.
Släpa hem främlingar till kärlekskammaren.

Nej vet du vad.
Jag orkar inte.
Jag är klar med det där.
En ny era är här och jag omfamnar den.

Jag saknar inte tiden då jag rumlade runt ute på byn och sedan hade efterfest i bostaden. Bara tanken ger mig ångest.
Saknar inte tiden då jag inte visste vem som skulle ge mig nästa o***sm.
Oj, nu blir det lite Freaky Friday, så jag avrundar här.

God ny vecka!

Nya maskinen är på plats

Kim — Sun, 15 Apr 2012 09:49:41 +0000

Se där! Igår installerade vi nya tvättmaskinen. Den gamla, som jag snällt fick ta över för ett par år sedan, var en mycket skramlig liten, nej stor, sak. Den lät som tusan och ibland, när den centrifugerade, så skuttade maskinen runt på golvet; jag fick rusa ut i badrummet och stå och hålla den på plats…
Men nu är nya maskinen här och jag testkörde den igår. Med finfint resultat.
Och ja, Sebbe är med överallt.

Äntligen! (Men jobbigt är det också.)

Kim — Mon, 02 Apr 2012 08:35:18 +0000

Igår gjorde jag storstilad comeback på Bauhaus.
En stor vecka är nämligen på ingång – köket ska renoveras!
Jag kan inte i ord uttrycka hur mycket jag längtar efter att sitta i mitt kök. Att laga mat utan att behöva sträcka ut kroppen i jogaliknande ställningar. Att kunna sitta rakt upp och ner och äta eller kanske till och med veckla ut en tidning över ett helt bord, medan jag sörplar i mig en tallrik soppa.

Tänk att man på Bauhaus kan köpa skruv i lösvikt.

Som man sedan väger. :-D

Och självklart, eftersom jag var utanför min comfort zone, så forsade blodet!