Men nog om det. Nu koncentrerar vi oss på det vi vet.
Jag blängde på mig själv i spegeln. Ville komma fram till vad jag skulle kunna passa i för frisyr.
Noterade ett grått ögonbrynshår.
Tankarna började mala.
Tänk om jag dör nu i natt. Det kan ju hända. Konstigare saker har hänt.
Var då denna sista fredag något att hänga i den berömda granen? Eller var dagen bara en meningslös mellandag? En bro mellan torsdag och lördag.
När jag tänker efter så kom nog dessa känslor redan igår. Kände mig – trots ganska pissig och meningslös torsdag – mycket kärvänlig så jag strödde lite vänskaplig kärlek omkring mig.
Och nu sitter jag här med mitt gråa ögonbrynshår och försöker komma fram till hur jag ska göra denna fredag till något utöver det vanliga. Lite så där som i en dokumentär: ”under sin sista dag i livet gjorde han ingenting av betydelse” – nej, så vill jag inte ha det.
Till att börja med så ska jag nog ta och besöka barberaren. Det årliga besöket. Förra gången var den 26 januari 2011 (då första besöket på ca 10 år). Jag tror att jag droppar in i eftermiddag. (”Snyggt lik men frillan alltså – vilket skatbo!”)
Därefter ska jag laga en mustig middag åt mig själv. Inget hafsigt alltså, utan något åt långkokhållet. Och sedan hoppa upp i läsfåtöljen och researcha och läsa på om det jag ska skriva om på söndagens journalistiska uppdrag.
Ja, så får det bli! Nu kör vi.

Varför växer bara ögonbrynshår till en viss längd?
Det är ögonbrynens hårsäckar som bestämmer längden på ögonbrynets hår. De växer till en viss längd sedan slutar de att växa.
118 100

Hjärtat stör mig ej.

På nätet finns många as, men här och där möter man riktigt fina människor!
Sådana som gör dagarna lite, lite roligare. Lite soligare. Tack!
Detta får mig att tänka på sådana där människor man en gång stod väldigt nära – som nu bara ”hänger med”. Oftast i periferin, för att plötsligt göra oväntade utfall.
Borde göra slut lite oftare.

Uppdatering: här är nya håret.
Jag trodde det skulle vara full rulle hos barberaren; att medborgarna ville göra sig fredagsfina, men det var ju helt tomt.
Farbrorn från Mellanöstern tyckte att frisyren passade mig ”perfekt” och han gjorde mig uppmärksam på att den är ”modern”.
Tack för info.
Jag hade med mig en bild på Loreen (”så här vill jag se ut”) men nu ser jag istället ut som Danny Saucedo. :-(

Det är på grund av inlägg som detta som jag valt att dela upp bloggen i två delar; ingen som läser mina viktiga politiska inlägg ska behöva läsa om lockigt hår.

Här hoppar vi som vanligt mellan ämnena.

I’m as free as my hair.

Hej håret.

Fru Fredag klampar in på skyhöga stiletter. Hallå ungdomar, väser hon med whiskystämma medan hon med de välmanikyrerade fingrarna puffar upp den fräsiga frillan.

Frillan ja, jag förstår att ni gått som på nålar. Förmodligen har ni häckat här och tokklickat på ”uppdatera” i hopp om att den nya frippan ska dyka upp på bild. Och här är den nu. Njut.

På det privata planet kan jag avslöja att jag igår var hos tandläkaren (igen). Sent på kvällen hoppade jag upp i portugisiskans tandläkarstol och jag njöt för fulla muggar.

Därefter spontanträffade jag en kamrat på favoritkrogen och njöt helt andra muggar (som inte var fulla särskilt länge).

Ja, och så händer det en hel del kanske väldigt trivsamma saker. Jag tror att helgen blir mycket händelserik och förlösande.

Njut fredagen.

(Ser fram emot att kunna öppna kommentarerna igen så småningom – jag förstår att ni har väldigt mycket att säga! Jag är dock inte där ännu, ty jag orkar inte med all ondska.)

Visst är det lustigt att dessa motsatser förenas i yrket!

Ja, jag besökte just en frisör för första gången på ganska exakt tio år (brukar ju ta hand om mitt enorma burr själv) och jag kan avslöja att det var väldigt länge sedan en så attraktiv man (eller någon överhuvudtaget) vidrörde mig. Känner mig nästan lite nyknullad. Klamydia?

Bonus:

Han: Ska jag ta lite i ögonbrynen också?
Jag: Är jag så gammal?
Han: Nej. Hi hii. Men vi tar bara lite där det sticker ut.
Jag: Okej.

Europride 1998

30-dagarsutmaningen nu.

Dag 10: Ett foto på dig taget för över tio år sedan.

Okidoki. I dessa pridetider väljer vi ett foto knäppt på Europride 1998. Fantastiskt var det och jag älskade mitt hår och mina nya vänner från Malmö (som jag inte sett sedan dess). Det årets ESC-vinnare kom med buller och bång och vi älskade livet och såg en blomstrande framtid bakom knuten. Fantastiskt.
Bonusbild:

Dana International, Europride 1998