5 augusti, 2010, 9:04
Kim
Europride 1998
30-dagarsutmaningen nu.
Dag 10: Ett foto på dig taget för över tio år sedan.
Okidoki. I dessa pridetider väljer vi ett foto knäppt på Europride 1998. Fantastiskt var det och jag älskade mitt hår och mina nya vänner från Malmö (som jag inte sett sedan dess). Det årets ESC-vinnare kom med buller och bång och vi älskade livet och såg en blomstrande framtid bakom knuten. Fantastiskt.
Bonusbild:
Dana International, Europride 1998
1 person likes this post.
Nu är jag av med monchichihåret och jag känner mig så jävla het.
Stod och åmade mig länge, länge i duschen och nu är jag redo för det.
Kom igen nu.
Nu kör vi.
1 person likes this post.
Träffade en före detta kollega som jag ej sett på femton år (så gammal är jag). Hon kände nästan inte igen mig ”med skägg och grejer”. (Här vill jag poängtera att skägget är ca 1 mm långt, mot förra veckans meterlånga). För femton år sedan hade jag ”blont hår i backslick”.
Hmm.
Positivt tänkande: de flesta i min ålder som hade backslick då har idag inget hår kvar.
Det var det. Sitter på tuben och glor. Orkade ej cykla i morse – förlåt.
I lördags träffade jag min vän Dansken på den där krogen i Gamla Stan. Mycket trevligt och många hjärtliga skratt (och en hel del gin och – som vanligt i Danskens sällskap – ett gäng shots).
Plötsligt steg en människa fram till mig.
”Heter inte du Kim?”
Jag antog att det var ett av mina tusentals bloggfans.
”Jo, det stämmer”, svarade jag.
Han frågade då om jag inte kom ihåg honom och i samma sekund som jag svarade ”nej, tyvärr” så insåg jag att han var den så kallade Permanenten som stalkade mig för tre år sedan.
Snälla herr Permanent – sluta stalka mig. Tala inte till mig om du ser mig. Och klipp dig!
Jag sitter på tuben och en kvinna flirtar hårt. Mycket spännande. Jag har märkt att damer går igång på mitt helskägg, men nu när sommaren är tillbaka så måste jag nog raka av mig det.
Sorry kvinnor. Snart ser jag både mjuk och superung ut igen.
Jodå, jag är en man som håller sina löften och står vid sitt ord; skägget det växte och växte och kliade som tusan men jag klagade i tysthet och klarade vadet.
Idag är dagen då rakapparaten får gå loss men nu vet jag inte om det blir så – jag har ju vant mig vid både det feta utseendet (ansiktet ser ju dubbelt så stort ut) och inte minst vid det respektfulla bemötandet en (uppenbarligen) medelålders skäggig gubbe får från medmänniskorna.
Här passar dagens konversation in. Småekivok, så varning för känsliga.
Läs mer…
1 person likes this post.
Det är många som googlar sig hit och hamnar på ett gammalt, gammalt inlägg med titeln ”Håriga saker”. Jag vet inte om läsarna blir nöjda med vad de finner (inlägget handlade om hundar) eller om de söker någonting annat hårigt…
Nåväl. Här kommer ett nytt inlägg i ‘serien’.
Av någon anledning lovade jag min kollega J att inte raka av mig helskägget förrän efter årets traditionella sommarfest med företaget.
Varför jag gick med på det vet jag inte eftersom det trots allt inte är så att jag kan vinna någonting. Eftersom det där med att stå för sitt ord är min grej så ska jag nu försöka stå ut med kliandet [detkliarsomfan] i åtta dagar till.
Jo, jag skriver detta jätteintressanta inlägg för att jag senare ska kunna återkomma till det och bevisa att jag lyckades med ‘uppdraget’. Tack och god middag.
1 person likes this post.
Dagens outfit: ljusblå jeans + hjälm och inte så mycket mer (i sedvanlig bloggpose).
Cyklandet är på tapeten och jag, som tar bågen till och från jobbet varje dag, undrar ödmjukt men bestämt vad det är för fel på taxichaufförer.
Allvarligt talat – hur exemplariskt jag än cyklar (som den mönstermedborgare jag är) så är varje dag i stockholmstrafiken en nära-döden-upplevelse. Värst är taxichaufförerna som inte verkar fatta att de inte kan svänga in till kanten – och därmed korsa en cykelbana – så där hur som helst. Men det gör de. Framförallt framför slottet, där läget redan känns lite olustigt med tanke på alla yra fotgängare + långa rader parkerade turistbussar (som vilken sekund som helst kan få för sig att rulla iväg).
Ett annat stort minus med cyklandet är alla dessa cykelsymboler som pryder banorna – de fungerar lite som hinder och det blir ett himla hoppande upp och ner i sadeln. Varför måste de vara så väldans ”upphöjda” – varför kan inte cykelbanorna istället i sin helhet vara målade i någon ärtig färg (som de är i Köpenhamn (?) har jag för mig). En illgrön bana skulle dessutom hålla fotgängarna borta.
Och förresten, det där evigt pågående bröllopet… Att cykelbanan på grund av det är avkapad framför slottet tvingar oss att cykla på kullersten – detta kastrerar oss män. Allvarligt talat – att cykla på kullersten är inte okej.
Avslutningsvis har jag ett tips till de blåsta as som väljer bort hjälmen på grund av frisyren: gör som jag – kör med rakat under cykelsäsongen. Praktiskt, snyggt, svalt och tryggt.
Comments closed.
1 person likes this post.
…kan jag avslöja att jag har rakat av mig håret. Ni anar inte hur snabbt mitt barr växer (allvarligt!), men jag är naturligtvis tacksam över mina goda hårgener – speciellt i min aktningsvärda ålder då mina jämngamla vänner för länge sedan börjat bli skalliga.
Stort tack till min finska farfar för håret!
(Jag kan inte låta det växa ut just nu eftersom jag är väldigt sugen och jag vet ju att ju mindre hår jag har desto större ligga-chans har jag.)
Hej.
Vi gör oss vackra inför H&M- och Café-jippot på Hamngatan klockan 19:30. (Häng i krokarna om du vill hjälpa mig att avsluta mitt evighetslånga celibat.)
Det är brådis.
Blondie bor inte här längre.
Ska först äta våfflor hos Hundvakten. Brådis som sagt.
För övrigt så vet jag att jag är blåst som – innan jag betalat mina räkningar – går till ett jippo där jag får 20% rabatt på vackra vårkläder. Det bjuds dessutom på ”dryck”=mycket manipulativt. Förlåt, men jag har inte hunnit.
Brådis, som sagt.
Nu till livets stora fråga: håret.
Melodifestivalsäsongen är över och mitt så kallade schlagerhår ska väck. Jag vet bara inte vad jag ska göra med barret som nu bara hänger och flänger.
Jag ångrar – naturligtvis – att jag kapade mina eleganta lockar. De är tillbaka om ett år om jag låter håret frodas tills dess.
Aj aj, alltid detta frisyrdrama.
Vi vet alla att det slutar med att jag rakar av mig allt, men det vill jag egentligen inte. Mitt hår är allt jag har! Män i min ålder tappar det, medan jag får mer och mer och mer. Jag tror att ett vackert hår är nyckeln till ett överhuvudtaget existerande sexliv.
1 person likes this post.
12 februari, 2010, 12:47
Kim
Här börjar en ny serie på KM.se! Woohoo! Fanfarer och applåder.
Säg hej till: SAKER JAG INTE FÖRSTÅR.
Seriens första inlägg passar bra in under denna Freaky Friday!
Varför botoxar och restylanar man sönder sitt ansikte om man envisas med att inte färga det gråa, stripiga burret? Jag förstår inte.
11 februari, 2010, 11:52
Kim
Ämne 1: Rädsla.
Jag uppmärksammar inte ofta nog det faktum att jag har en vakthund hemma. I natt sov han borta och jag var mörkrädd och låg sömnlös och darrade som det berömda asplövet. Jag hörde ljud och jag var tvungen att ligga åt andra hållet i sängen för att jag skulle kunna se om någon klev in i rummet. Jag kunde heller inte ha armen dinglande utanför sängkanten eftersom jag ”såg framför mig hur någon skulle greppa tag i den”. Usch och fy. Och jag kunde inte heller köra in öronpropparna eftersom jag inte ville riskera att plötsligt slå upp ögonen och se en huligan med lyft yxa intill min säng. Huvaligen.
Jo, Sebbe har sovit borta många, många gånger men oftast på grund av att jag varit på ungdomligt partaj. Jag har således varit lite rund under fötterna (och därmed tuff och kaxig) när jag kommit hem. Nu var det inte så. Nykter och rädd låg jag i bingen.
Idag kommer Sebbe hem igen. Ser fram emot det.
Ämne 2: Hår.
Lesbianen på jobbet säger att min nya frisyr (eg. en repris från 2007 – se här) får mig att se ut som vore jag 22. Det känns skönt när det kommer från en 21-åring! Skönt är det också att dubbel trippelhakan så här års kan döljas under en halsduk.
Ämne 3: Kärlek. Läs om det i det förra inlägget, tack.
6 februari, 2010, 9:23
Kim
God lördag!
(Först och främst: bloggen är fortfarande seg pga Loopia.) Jag arbetar och tittar på Gokväll där det talas om Arktis och isbjörnar. Mycket spännande! Ännu mer spännande är det att Melodifestivalen börjar i afton; jag är mycket nervös! Eftersom detta kulturspektakel är det bästa som händer under hela året (är jag rädd) så har jag skaffat mig helt nytt mellohår! Och på bilden får ni en preview. En så kallad förhandstitt! (Observera schlagerbögsplutet!)
Jag försöker att inte läsa för mycket MF-relaterat eftersom det publiceras bilder och detaljerade MF-rapporter och jag vill vara fördoms- och spoilerfri i afton. (Artisternas bloggar kollar jag dock in då och då men tyvärr blir jag ofta irriterad då många av dem skriver illa och verkar älska särskrivning.)
Jag TROR att mina favoriter i afton framförs av Jessica, Jenny Silver och Salem Al Fakir och kvällen kommer jag att tillbringa med mellocirkusen i norra Stockholm.
Nåväl. Nu ska jag jobba vidare. Är det någon som vill ta en lunchpromenad med mig och Sebbe (alternativt fria till mig) så finns jag klockan 11:30 vid Hötorgets tunnelbana, uppgång Malmskillnadsgatan.
Note to self: glöm inte att tömma hårddisken på dvd:n så att årets mello kan spelas in! GLÖM HELLER INTE ATT STÄLLA TIMERN! Glöm heller inte att ladda jobbmobilen eftersom du lovat att per telefon ”gå igenom några annonser” mellan klockan 19 och 20. Under tubresan till festen alltså. Glöm inte, i melloyran, att du ska arbeta!
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, hår
3 februari, 2010, 7:26
Kim
Igår kommenterade hela fyra personer min minimala hårfärgsändring.
Jag gick som i en chockartad dimma hela dagen. Det fanns en tid då jag var mycket aktiv med mitt hår (my finest feature) och jag kunde gå från blont till svart utan att någon reagerade. Nu däremot… Nu är de inte vana vid förändringar, ty på ålderns höst ogillar man lätt alla typer av förändringar.
De som kommenterade det hela var för övrigt:
- heterosexuell kvinna, ca 43
- heterosexuell man, ca 32
- heterosexuell kvinna, ca 37
- shemaleälskande man, ca 34
Varken bögen (ca 40) eller heterograbbpolaren (ca 26) sa någonting. Den förstnämnde skulle inte märka ens om någon genomgick en könskorrigerande operation och den senare… ja, jag vet inte. Han är så blyg och rädd för mig. Igår när han kom in i köket, där jag stod och rotade, så sa han inte ens hej. Så rädd är han. Jag vände mig om och såg att han grävde i fruktkorgen. ”Frukt är godis”, väste jag och gick. ”Ja”, hörde jag honom pipa medan jag susade iväg längs korridoren.
Senaste kommentarer