Kim Milrell.se » familjärt

Nu har barnen kommit! (Uppdaterad)

Kim — Sat, 04 Feb 2012 16:26:56 +0000

Sebbes dam Molly födde idag två töser och en gosse.
Farfar Kim är SÅ stolt.

Uppdatering: Fler bilder.

Dagens SMS

Kim — Wed, 01 Feb 2012 07:04:17 +0000

”Det rör sig i magen.”

Snart kommer valparna.
Och jag är inte förvånad, ty jag drömde om dem i natt.

Dagens SMS

Kim — Mon, 30 Jan 2012 13:17:34 +0000

”Hej Kim. Verkar bli valpar snart. :)
Molly är tjockis nu och de borde komma vilken dag som helst.
Vet ej hur många osv. Men vi får väl se snart.”

JAG SKA BLI FARFAR!

Helgen i bilder, del 2

Kim — Wed, 28 Dec 2011 07:44:24 +0000

Dags för del 2, varsågoda.

Morgonpromenad med vilda hunden Vilma.

Jag skickade iväg syster + E på uppdrag. En stund i bilen skulle få dem att ”bonda”, och jodå – som bästa vänner återvände de till bostaden.

Sagofarbror i farten igen. Så upptagen med de underbara barnen att det värdefulla håret inte ägnades en endaste liten minut…

Minstingen och E blev goda vänner. Här på promenad. Och dottern (med vattkoppor) tyckte att julgransprylarna funkade fint som eleganta örhängen.

Självklart inhandlade vi en peruk åt flickebarnet… Som innan inslagning testades noggrant.

Dagens tips: risgrynsgröt i ugn – på så vis bränner det ej fast i kastrullen (vilket ju alltid ALLTID är fallet). Serveras med traditionell russinsoppa.

Julskinka. Jaha jaha.

Klart bögbror hjälper syster med festfrisyren. #fördomar
Och julen var grön även i södra Finland.

Klassiskt fotografi: barn dekorerar julgran.

Upptagen syster och husmor.

Brasiliansk kis poserar framför gran + inspirerad av tös – med julgransgrejer i öronen.

Finländskt/svenskt julbord. Morotslåda samt kålrotslåda heter mina favoriter.

1. Vegetarisk variant. 2. Och köttig.

Gossen hugger in. Och blir så här glad när han får julklappar.

Grabbar.

Alla älskar en glad brasse.

Guddotterns julklappar från grabbarna ovan.

Granintresserade hundar.

Del 3 kommer inom kort.

Helgen i bilder, del 1

Kim — Tue, 27 Dec 2011 09:24:57 +0000

Nyhemkomna från grannlandet är vi nu, och hundratusentals bilder kommer att liva upp era mellandagar.
Första delen:

En spänd E på Arlanda, mycket tidigt i torsdags morse. Ja, han kom från Berlin sent kvällen innan och hann knappt hem innan vi tog en taxi ut.

Hej Helsingfors, du paranta stad.

Eld och lågor över att vara i ”exotiska” Finland.

Glad kis. Syster mötte upp oss.

Supermarket. Aha, det är en sån där man piskar sig med i bastun. Aha aha. Chips. Sipsi. Åh!

Det lite smartare, lite mer upplysta Finland. Inte samma bedrövliga Israelhat som här hemma i Svea. Inte samma kommunistiska radio & tv + huligansocialdemokratiska parti som i årtionden hjärntvättat befolkningen. GOTT!

Barnen gav oss ett julkort och jag fick en och två tårar i ögonen. Jamen titta nu! Åh!

TV-gloende glin.

Tydligen hade jag väldigt god hand med minstingen, som skrek för full hals tills morbror tog upp honom.

Lekfarbror och sagofarbror.

Underbara barn.

E berättar att han kommer från Brasilien, och visar bilder. :-)

Denna fantastiska bild avslutar första bildkavalkaden.
Inom kort kommer del 2.

Ser fram emot kvällen

Kim — Thu, 17 Nov 2011 08:22:53 +0000

Idag kommer Eduardo hem.
Med stort smil och lust i blick kliver han in i hallen.
Sebbe blir eld och lågor. Han var ju så ledsen då för elva dagar sedan, när han såg E kliva på tunnelbanan.
Han lade sig ner på marken.
Skrek och grät.
Flocken ska hållas samlad, flämtade han mellan gråtattackerna.
I afton är det slut på längtandet och sorgen.
Flocken blir åter samlad och glädjen kommer att brinna i Sebbes håriga bröst.

Sebbe är inte glad…

Kim — Sun, 06 Nov 2011 15:45:39 +0000

…Över att Eduardo satte sig på tunnelbanan mot Berlin.

Vem var Samuel?

Kim — Thu, 06 Oct 2011 07:03:22 +0000

Jag har aldrig varit särskilt intresserad av min bakgrund (är en sådan som hellre ser framåt *host*), men med åren har intresset väckts.
Rotlös och ”fel” har jag alltid känt mig och jag undrar så klart var juderiet egentligen kom in i bilden.

När jag igår tittade i gamla kyrkböcker från min fars finska hemby så landade mitt öga genast på namnet Samuel Israelsson – låter inte det judiskt så säg…
Någon gång mellan 1872-1880 konfirmerade sig denne Samuel (vet inte riktigt hur jag ska utläsa datumen).

Här läser jag följande:

År 1782 fick några judiska sångare och gycklare tillstånd att bosätta sig i Finland och utöva sin konst. De är de första kända judarna i Finland. Sverige tvingades 1809 avträda Finland, som då blev ett furstendöme i det ryska imperiet. Men svensktidens förbud för judar att bosätta sig i Finland kvarstod. Vid mitten av 1800-talet fanns ett fåtal judiska hantverkare, småhandlare och daglönare.

[När Finland var en del av Sverige fick judar endast bosätta sig i Stockholm, Göteborg och Norrköping, men under Samuels tid hade Storfurstendömet Finland blivit en del av Ryssland. Vissa svenska lagar levde dock kvar.]

Fantasin skenar iväg och jag ser framför mig hur denne Samuel Israelsson (kanske hette han från början Shmuel Yisrael) kom till Finland och lät sig konverteras. Kanske övergav han dock inte judendomen, utan var praktiserande jude i största hemlighet. När mörkret föll tände han sina shabbatljus och sjöng sina judiska sånger med ack så vacker stämma (kanske var han ättling till de judiska sångare och gycklare som tilläts bosätta sig i Finland!).

Kanske var denne stilige (fantasin skenar, som sagt) man en riktig tjejtjusare; damerna stod i kö för att i hemlighet uppvaktas av denne mörkhårige, brunögde yngling (släkten på min fars sida är på tok för mörk för att vara purfinsk), som sådde sin säd både här och där och kanske finns ett oupptäckt genetiskt band mellan oss.
Kanske är Shmuel Yisrael en av mina hemliga släktingar och kanske är länken mellan mig och judendomen avslöjad.

Jag bara spekulerar.

Ta del av detta groteska, spännande klipp på Svenska YLE: Judarna i Finland.
Enzio Sevón berättar här judarnas långa historia i Finland. Vi får höra om hur judarna hade det under den svenska och ryska tiden, och hurudana traditioner judarna har i nutidssamhället 1956.

Positiva veckan

Kim — Mon, 03 Oct 2011 15:38:46 +0000

Nu tror ni kanske att jag är sur över att E nyss åkte tillbaka till Berlin, men ni har fel.
Ruggugglan jag är så klart bara glad och tacksam över att ha hittat någon som står ut med alla fel och brister och denna *situation* som är farbror jag.
Han är snart tillbaka.

Familjen Milrell-Costa är samlad.

Lösenordsskyddad: Tiden den går och inget består

Kim — Thu, 05 May 2011 09:03:00 +0000