Kim Milrell.se » familjärt

30-dagarsutmaningen, dag 7

Kim — Mon, 19 Jul 2010 07:23:34 +0000

30-dagarsutmaningen fortsätter (i snigelfart) här och nu.

Dag 7: Ett foto som gör dig glad.

Ah, det finns ju hur många som helst, men jag väljer ändå detta foto på mig och guddottern. Året var 2009 och efter flera helvetesmånader på raken så kom till slut ljuva augusti.

Unlike

I am officially bored

Kim — Sat, 03 Jul 2010 11:23:41 +0000

Rensade jobbdatorn och fann ett par klipp… Jag kan göra mycket med min röst.

För övrigt så sitter jag halvnaken på jobbet – blev så varm efter lunchpromenaden…

Sebbe och jag sprang (återigen) på Richard Herrey. Han kallade Sebbe ”snygg”.

Jag blev nyss inbjuden till Berlin. Till jul. Inte för att fira jul då så klart eftersom det naturligtvis är en som föredrar att fira chanukka som ligger bakom denna inbjudan.

Snart packar jag ihop och går hem.

Uppdatering: och åh, jag blev alldeles nyss morbror för tredje gången. Sju syskonbarn har jag nu – inte illa jobbat, bröder och syster.

Unlike

Fjolleri fjollera

Kim — Thu, 18 Mar 2010 07:23:28 +0000

Började dagen med att se Lady Gagas senaste klipp: Telephone.
Frågade systern min om hon sett den, men det hade hon ej.
”Du måste se den”, pep jag, ”Beyoncé har så fantastiskt vacker ögonskugga i en scen!”
Jag var tvungen att tillägga: ”ja, din bror är ju fjolla”.
”Verkligen”, svarade hon. Sedan diggade vi tillsammans till den fantastiska låten.

Tråk-Beyoncés* ögonskugga:

Bonusbild – den fantastiska Lady Gaga:

*Inte fullt lika tråkig efter denna flatiga video.

Unlike

Dirty dog

Kim — Tue, 16 Mar 2010 07:42:04 +0000

Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.

Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.

För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.

När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!

Mademoiselle

Kim — Thu, 11 Mar 2010 17:42:57 +0000

Min älskade syster + man och barn besökte mig som hastigast. Mycket trevligt. Plötsligt hade jag en massa barn i mitt kök – och lika många mjölkmustascher.
Naturligtvis åkte perukerna fram – det är ju kul att ha en fjollig gudfar i storstan. (Minns Mauno från i somras.)

Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!

Unlike

Jag är en man i klänning

Kim — Sat, 27 Feb 2010 10:06:44 +0000

De flesta män börjar livet i enorm klänning. För de allra flesta är det en engångsföreteelse men jag och några med mig väljer att dra på oss en damig, schlagrig dress med jämna mellanrum. Inget konstigt med det.

Jag 1975. Notera min vackra mors eleganta hår.

Jag 2004.

Jag 2010?

Om klänningen åker fram i afton vet jag inte, men bilder kommer.

Unlike

”Do you have the dice?”

Kim — Sun, 17 Jan 2010 07:41:14 +0000

Jag har alltid undrat vad det var för tärningsspel Maria Montazami spelade med sina ärtiga väninnor.

Hursomhelst. När jag städade häromdagen hittade jag ett par sällskapsspel som jag har hemma. (Ordet ”sällskapsspel” är för övrigt ungefär lika bespottat som ”parmiddagar”.)
Jag har Alfapet (såklart) och Uno och jag älskar dem men jag har ju ingen att spela med… Jag köpte dem 2005 och jag och min dåvarande halvsambo satt ute i solen hela sommaren och spelade och åt melon och drack polsk sprit. En väldigt bra sommar som naturligtvis slutade i katastrof.

Jag har aldrig varit en sån som spelar dataspel (usch så trist) utan ska det spelas så ska det spelas på gammalt vis. Tärningsspel är bra då bara ljudet av tärningarna som slår mot bordsskivan påminner om barndomens sorglösa dagar.
Jag minns att vi spelade en hel del – mest Fia och Monopol och diverse kortspel. Jag minns också att vi hade ett spel vid namn Karriär; det gick ut på att man skulle göra popkarriär och jag älskade det såklart.
Föräldrarna brukade spela nåt som hette Plump tillsammans med sina vänner och jag förstod aldrig vad det gick ut på men de verkade ha väldigt trevligt och det blev alltid en hel del tjo och tjim.
Yatzy var även det ett vanligt förekommande spel och jag tror att jag gillade det men nu minns jag inte alls hurdant det var.

Så, eftersom vi alla befinner oss på livets höst och har slutat gå ut och slå klackarna i taket och mest ugglar hemma så kanske vi kan uggla tillsammans? Och spela nåt kul spel?

När jag hälsade på syrran i somras så satt vi en hel kväll och spelade. Kul var det. Och sorglöst.

Dagens mail

Kim — Fri, 11 Dec 2009 22:17:15 +0000

Du är riktig bög och kan man säga det till arbetskompisar om de frågar om mina syskon?
/Min så kallade bror

Svar: Hmm. Ja. Om det nu är intressant. Om mina arbetskamrater frågar mig om du älskar att slicka fitta – är det okej att jag svarar ”ja” då?
Är det överhuvudtaget intressant att tala om andra människors eventuella sexuella intressen?
Nej, det är det inte.

Unlike

Årets ord

Kim — Sun, 06 Dec 2009 18:37:41 +0000

Min kusin – den store manusförfattaren (ja, släkten kryllar av stora skribenter – jag är inte den ende) Jonathan får priset för årets ord: fnitterfrenesi. Är det inte vackert, så säg.

Unlike

Gör det själv

Kim — Tue, 24 Nov 2009 06:46:01 +0000

Häromdagen rotade jag runt i såna där roliga lådor som många av oss har hemma; lådor fyllda med gamla och nya saker som måste sparas men som inte kan direkt kan sorteras.
Hittade bland annat denna gamla Mina Vänner-bok. Jag gjorde den när jag var nio år ung, med hjälp av gult papper, en rosa penna och ett blommigt kalkyleringsark (har för mig att de hette så). Minns det som vore det igår.
Trots mitt extravaganta leverne och mitt flärdfulla sociala liv så har jag ju en arbetarklassbakgrund i bagaget och eftersom jag inte kunde få allt jag pekade på så fick jag göra’t själv. Däribland denna bok.
Ja, min bakgrund gjorde mig helt klart till en fin och bra man; en ödmjuk och hårt arbetande sådan. En kreativ klassresenär. Nu sitter jag här på min bergstopp och njuter av utsikten och jag njuter av att jag kan ge mig själv det mesta jag pekar på (vilket inte är så mycket eftersom det jag mest av allt önskar mig är en människa som stannar kvar när de andra går) och jag är tacksam över att jag för några år sedan kunde köpa en sån där Mina Vänner-bok för vuxna. Mer om den nån annan gång.

Till vänster ser vi omslaget. Till höger ser vi min far som fyllt i sina uppgifter. Han var 35! Som jag om 37 dagar!

Unlike