27 februari, 2010, 11:06
Kim
De flesta män börjar livet i enorm klänning. För de allra flesta är det en engångsföreteelse men jag och några med mig väljer att dra på oss en damig, schlagrig dress med jämna mellanrum. Inget konstigt med det.

Jag 1975. Notera min vackra mors eleganta hår.

Jag 2004.

Jag 2010?
Om klänningen åker fram i afton vet jag inte, men bilder kommer.
17 januari, 2010, 8:41
Kim
Jag har alltid undrat vad det var för tärningsspel Maria Montazami spelade med sina ärtiga väninnor.
Hursomhelst. När jag städade häromdagen hittade jag ett par sällskapsspel som jag har hemma. (Ordet ”sällskapsspel” är för övrigt ungefär lika bespottat som ”parmiddagar”.)
Jag har Alfapet (såklart) och Uno och jag älskar dem men jag har ju ingen att spela med… Jag köpte dem 2005 och jag och min dåvarande halvsambo satt ute i solen hela sommaren och spelade och åt melon och drack polsk sprit. En väldigt bra sommar som naturligtvis slutade i katastrof.
Jag har aldrig varit en sån som spelar dataspel (usch så trist) utan ska det spelas så ska det spelas på gammalt vis. Tärningsspel är bra då bara ljudet av tärningarna som slår mot bordsskivan påminner om barndomens sorglösa dagar.
Jag minns att vi spelade en hel del – mest Fia och Monopol och diverse kortspel. Jag minns också att vi hade ett spel vid namn Karriär; det gick ut på att man skulle göra popkarriär och jag älskade det såklart.
Föräldrarna brukade spela nåt som hette Plump tillsammans med sina vänner och jag förstod aldrig vad det gick ut på men de verkade ha väldigt trevligt och det blev alltid en hel del tjo och tjim.
Yatzy var även det ett vanligt förekommande spel och jag tror att jag gillade det men nu minns jag inte alls hurdant det var.
Så, eftersom vi alla befinner oss på livets höst och har slutat gå ut och slå klackarna i taket och mest ugglar hemma så kanske vi kan uggla tillsammans? Och spela nåt kul spel?

När jag hälsade på syrran i somras så satt vi en hel kväll och spelade. Kul var det. Och sorglöst.
2 people like this post.
11 december, 2009, 23:17
Kim
Du är riktig bög och kan man säga det till arbetskompisar om de frågar om mina syskon?
/Min så kallade bror
Svar: Hmm. Ja. Om det nu är intressant. Om mina arbetskamrater frågar mig om du älskar att slicka fitta – är det okej att jag svarar ”ja” då?
Är det överhuvudtaget intressant att tala om andra människors eventuella sexuella intressen?
Nej, det är det inte.
6 december, 2009, 19:37
Kim
Min kusin – den store manusförfattaren (ja, släkten kryllar av stora skribenter – jag är inte den ende) Jonathan får priset för årets ord: fnitterfrenesi. Är det inte vackert, så säg.
24 november, 2009, 7:46
Kim
Häromdagen rotade jag runt i såna där roliga lådor som många av oss har hemma; lådor fyllda med gamla och nya saker som måste sparas men som inte kan direkt kan sorteras.
Hittade bland annat denna gamla Mina Vänner-bok. Jag gjorde den när jag var nio år ung, med hjälp av gult papper, en rosa penna och ett blommigt kalkyleringsark (har för mig att de hette så). Minns det som vore det igår.
Trots mitt extravaganta leverne och mitt flärdfulla sociala liv så har jag ju en arbetarklassbakgrund i bagaget och eftersom jag inte kunde få allt jag pekade på så fick jag göra’t själv. Däribland denna bok.
Ja, min bakgrund gjorde mig helt klart till en fin och bra man; en ödmjuk och hårt arbetande sådan. En kreativ klassresenär. Nu sitter jag här på min bergstopp och njuter av utsikten och jag njuter av att jag kan ge mig själv det mesta jag pekar på (vilket inte är så mycket eftersom det jag mest av allt önskar mig är en människa som stannar kvar när de andra går) och jag är tacksam över att jag för några år sedan kunde köpa en sån där Mina Vänner-bok för vuxna. Mer om den nån annan gång.

Till vänster ser vi omslaget. Till höger ser vi min far som fyllt i sina uppgifter. Han var 35! Som jag om 37 dagar!
10 augusti, 2009, 13:31
Kim

Min guddotter till vänster och till höger min fantastiska moster och gudmor – en oerhört cool kvinna som alltid gått sin egen väg och gjort som hon velat (som jag!). Naturligtvis frågade hon varför jag inte hade pojkvännen med mig. Så där som öppensinnade, coola kvinnor gör.

Hade en bra kväll med brodern min och sov gott i soffan. Den kattrelaterade astmaattacken uteblev då balkongdörren stod öppen. Sebbe är verkligen på svemester och nu är vi ute på tidig morgonpromme.

Så de andra for hem men jag och Sebbe blev kvar hos the long lost brother.
Mår bra.
Dessutom fick jag ett sms från nån jag gillar. Nån som gav mig knullrufset för några dagar sedan. Hmm…

Gomöra.
Sitter på altanen och dricker morgonkaffet till tonerna av det klassiska västgötska regnet.
Guddottern sitter redan i mitt knä. Ja, jag tror ta mig tusan att jag för första gången någonsin är någons favoritmorbror. Men det är klart, jag både sjunger och läser och klär ut mig OCH lär viktiga saker! Som exempelvis varför grannen målar om huset: “Likt lacket på dina naglar flagnar så flagnar även färgen på husväggarna”. Eller som när hon frågade varför blommorna vill ha tråkigt vatten: “Man kan säga att det finns små bitar mat i vattnet, som blommorna mumsar i sig”.
Nu frågade hon vart solen tagit vägen så nu vet hon allt om hur molnen fungerar.

Vad gör man på landet en julikväll?
Syrran och kusinen dricker öl, och som ni ser i reflektionen så tittar de på porr.

…Den nya generationen på fler än ett sätt. Att Hugo kilar runt med en mjukishund i koppel är bara ett exempel.
Nu är kusin Jonathan här, så nu blir det öl och djupa samtal.

Jag är mycket populär. Jag är den rolige morbrorn.

…Ligger helt rätt i tiden.
Så går det när brorsan stylar, lockar och gräver i sminklådan.

Som om en bomb hade detonerat rusade hundratals människor åt alla håll då det plötsligt började tokregna. De stod nyshoppade ute och rökte och skvallrade om alla fynd då de abrupt blev påminda om det nordiska sommarvädret.
Jag blev kontaktad av min bror, som jag varken sett eller talat med på ganska exakt 20 år. Väldigt lägligt. Han verkar vara en reko och bra man. Med mycket humor.
Och han frågade: Vad heter din pojkvän?
Japp, det gjorde han.
Och han frågade var han bor.
Och lite mer därtill.
Han är ju en modern man som bor i det fantastiska landet Sverige. Då frågar man sånt. Man bryr sig. Och nej, jag frågade inte om hans fru förrän han frågade mig om min (hehe). Det är min nya melodi.
“Jag vet att du är heterosexuell men jag vill faktiskt inte få det upptryckt i mitt ansikte hela tiden. Sköt du dina affärer diskret och håll mig utanför.”
Japp. Så får det bli.
Kanske gillar han mig faktiskt som jag är. Det vore ju fint.
Nu till det riktigt roliga.
Bilden på mig och Y, som jag har på min MSN… Han frågade (hahaha) vem av dem som är jag (hahaha).
Som synes: vi har inte setts på 20 år.
1 arbetsdag kvar.
4 dagar kvar.
Ledig helg börjar om en dryg timme.
Fet lön på kontot.
Jag har tömt (!) Forex Sveavägen på Shekels.
Sol.
Syrran fyller 25.
Woohoo!

Följde syrran till flygbussen på lunchen min. Som god storebror bar jag hennes tunga väska, fixade biljett och gav henne noggranna instruktioner om vilken terminal hon skulle till. Fastän tösen uppfostrar två barn (och en karl?) så upphör ju inte storebrorsfasonerna.
Nu ska jag jobba färdigt, gå hem och städa och därefter måste jag hitta nåt raffigt att ha på mig på kvällens kameradate med Y.
(Nu sms:ar syrran och säger att hon sitter vid rätt gate, så nu kan jag andas ut.)
Förresten: min syrra är väldigt humoristisk av sig och när vi är tillsammans är vårt snack så perverst att mor skulle skämmas. Inte för att det har med saken att göra, men systerns roligaste replik kläckte hon fram på Skanstulls tunnelbaneperrong i lördags: “Man ser inte på dig att du är bög. Du är liksom så… manlig.”
Hahaha.
Oj, vi blev förevigade när vi klubbade i fredags. Hittade just denna bild på Paradise Sthlm:s hemsida. Kul hade vi.


Här sitter syrran med mig på jobbet. Hon väntar ivrigt på att jag ska följa henne till flygbussen.
“Jag kommer få ont i fötterna”, säger hon rappt, “men det är det värt. Yta är allt!”
Du sa det, syster. Vassa, skyhöga klackar mot asfalten är mumma.
Senaste kommentarer