30-dagarsutmaningen fortsätter (i snigelfart) här och nu.
Dag 7: Ett foto som gör dig glad.
Ah, det finns ju hur många som helst, men jag väljer ändå detta foto på mig och guddottern. Året var 2009 och efter flera helvetesmånader på raken så kom till slut ljuva augusti.
Rensade jobbdatorn och fann ett par klipp… Jag kan göra mycket med min röst.
För övrigt så sitter jag halvnaken på jobbet – blev så varm efter lunchpromenaden…
Sebbe och jag sprang (återigen) på Richard Herrey. Han kallade Sebbe ”snygg”.
Jag blev nyss inbjuden till Berlin. Till jul. Inte för att fira jul då så klart eftersom det naturligtvis är en som föredrar att fira chanukka som ligger bakom denna inbjudan.
Snart packar jag ihop och går hem.
Uppdatering: och åh, jag blev alldeles nyss morbror för tredje gången. Sju syskonbarn har jag nu – inte illa jobbat, bröder och syster.
Började dagen med att se Lady Gagas senaste klipp: Telephone.
Frågade systern min om hon sett den, men det hade hon ej.
”Du måste se den”, pep jag, ”Beyoncé har så fantastiskt vacker ögonskugga i en scen!”
Jag var tvungen att tillägga: ”ja, din bror är ju fjolla”.
”Verkligen”, svarade hon. Sedan diggade vi tillsammans till den fantastiska låten.
Tråk-Beyoncés* ögonskugga:
Bonusbild – den fantastiska Lady Gaga:
*Inte fullt lika tråkig efter denna flatiga video.
Igår var Sebbe och jag ute på en två och en halv timme lång cityvandring. Det blev en rejäl dusch när vi kom hem, kan jag avslöja (ni skulle sett det så kallade underredet!). Därefter fick trollet extra mumsig mat (vi hade nämligen promenerat till och från en djurbutik – där vi är stolta medlemmar – för att handla lite smaskens). Sedan sov han gott tills jag tvingade honom ut på kvällstoalett.
Det är ack så gott att motionera i solskenet. Sebbe är dock inget fan av alla småstenar som nu dyker upp – de känns inte bra mellan tårna.
För övrigt så har jag drabbats av den så kallade vårtröttheten. Jag kommer nästan inte upp ur bingen på morgnarna – fastän jag sovit som en redig stock.
När vi ändå snackar hundar så tycker jag att ni ska säga hej till syrrans nya familjemedlem: Vilma!
Min älskade syster + man och barn besökte mig som hastigast. Mycket trevligt. Plötsligt hade jag en massa barn i mitt kök – och lika många mjölkmustascher.
Naturligtvis åkte perukerna fram – det är ju kul att ha en fjollig gudfar i storstan. (Minns Mauno från i somras.)
Finalvecka! Samtliga inlägg bär mellorubrik!
De flesta män börjar livet i enorm klänning. För de allra flesta är det en engångsföreteelse men jag och några med mig väljer att dra på oss en damig, schlagrig dress med jämna mellanrum. Inget konstigt med det.
Jag 1975. Notera min vackra mors eleganta hår.
Jag 2004.
Jag 2010?
Om klänningen åker fram i afton vet jag inte, men bilder kommer.
Jag har alltid undrat vad det var för tärningsspel Maria Montazami spelade med sina ärtiga väninnor.
Hursomhelst. När jag städade häromdagen hittade jag ett par sällskapsspel som jag har hemma. (Ordet ”sällskapsspel” är för övrigt ungefär lika bespottat som ”parmiddagar”.)
Jag har Alfapet (såklart) och Uno och jag älskar dem men jag har ju ingen att spela med… Jag köpte dem 2005 och jag och min dåvarande halvsambo satt ute i solen hela sommaren och spelade och åt melon och drack polsk sprit. En väldigt bra sommar som naturligtvis slutade i katastrof.
Jag har aldrig varit en sån som spelar dataspel (usch så trist) utan ska det spelas så ska det spelas på gammalt vis. Tärningsspel är bra då bara ljudet av tärningarna som slår mot bordsskivan påminner om barndomens sorglösa dagar.
Jag minns att vi spelade en hel del – mest Fia och Monopol och diverse kortspel. Jag minns också att vi hade ett spel vid namn Karriär; det gick ut på att man skulle göra popkarriär och jag älskade det såklart.
Föräldrarna brukade spela nåt som hette Plump tillsammans med sina vänner och jag förstod aldrig vad det gick ut på men de verkade ha väldigt trevligt och det blev alltid en hel del tjo och tjim.
Yatzy var även det ett vanligt förekommande spel och jag tror att jag gillade det men nu minns jag inte alls hurdant det var.
Så, eftersom vi alla befinner oss på livets höst och har slutat gå ut och slå klackarna i taket och mest ugglar hemma så kanske vi kan uggla tillsammans? Och spela nåt kul spel?
När jag hälsade på syrran i somras så satt vi en hel kväll och spelade. Kul var det. Och sorglöst.
Du är riktig bög och kan man säga det till arbetskompisar om de frågar om mina syskon?
/Min så kallade bror
Svar: Hmm. Ja. Om det nu är intressant. Om mina arbetskamrater frågar mig om du älskar att slicka fitta – är det okej att jag svarar ”ja” då?
Är det överhuvudtaget intressant att tala om andra människors eventuella sexuella intressen?
Nej, det är det inte.
Min kusin – den store manusförfattaren (ja, släkten kryllar av stora skribenter – jag är inte den ende) Jonathan får priset för årets ord: fnitterfrenesi. Är det inte vackert, så säg.
Häromdagen rotade jag runt i såna där roliga lådor som många av oss har hemma; lådor fyllda med gamla och nya saker som måste sparas men som inte kan direkt kan sorteras.
Hittade bland annat denna gamla Mina Vänner-bok. Jag gjorde den när jag var nio år ung, med hjälp av gult papper, en rosa penna och ett blommigt kalkyleringsark (har för mig att de hette så). Minns det som vore det igår.
Trots mitt extravaganta leverne och mitt flärdfulla sociala liv så har jag ju en arbetarklassbakgrund i bagaget och eftersom jag inte kunde få allt jag pekade på så fick jag göra’t själv. Däribland denna bok.
Ja, min bakgrund gjorde mig helt klart till en fin och bra man; en ödmjuk och hårt arbetande sådan. En kreativ klassresenär. Nu sitter jag här på min bergstopp och njuter av utsikten och jag njuter av att jag kan ge mig själv det mesta jag pekar på (vilket inte är så mycket eftersom det jag mest av allt önskar mig är en människa som stannar kvar när de andra går) och jag är tacksam över att jag för några år sedan kunde köpa en sån där Mina Vänner-bok för vuxna. Mer om den nån annan gång.
Till vänster ser vi omslaget. Till höger ser vi min far som fyllt i sina uppgifter. Han var 35! Som jag om 37 dagar!
Dagen började syster Therese och jag (som vanligt) på vår favoritthairestaurang på Stora Robertsgatan.
Därefter citystros. Helsingfors är SÅ underbart sommartid och SÅ tradigt vintertid. Nu fanns tusentals Madonnafans på stan och stämningen var elektrisk.
Therese ville gärna visa upp sina guldskor.
Vi träffade Finnjuden (för första gången) och drack vodka…
…Och därefter promenerade vi + 85 000 andra genom stan, bort till Västra hamnen och Busholmen.
Bror och syster har just kommit in på konsertområdet. Insläppet gick förvånansvärt smidigt.
Fjolla framför Madonnascen.
Vi mötte syrrans goda väninna…
…Och drack vin medan vi väntade.
Livet kändes gott…
…Och vi kände oss snygga…
…Och sexiga.
Alla var glada. Alla pratade med alla. Alla log. Alla sjöng.
Har tyvärr inga bra bilder på M, men så här såg det ut:
Och så här tycker jag om konserten:
Candy shop
Väldigt lam entré måste jag säga.
Beat goes on
Stormgillar denna dänga (minus rappen såklart) men ogillar de fula kläderna och den äckliga höga hatten.
Human nature
Ingen favorit. Inte blir den roligare i rockig tappning.
Vogue
Här hettar det till ordentligt. Älskar mashupen av Vogue och 4 Minutes.
Into the groove
Favoritlåt tappas bort i detta… lite billiga nummer.
Holiday
Underbar underbar. Kalasversion! Michael Jackson-hyllningen i mitten av låten får Helsingfors att explodera.
Dress you up
Kul med en rockversion av denna gamla dänga.
She’s not me
Lite kul nummer (när man ser det hela i närbild).
Music
Trött på Music, men den svängde i Helsingfors.
Devil wouldn’t recognize you
Snyggt nummer. Bra låt. Bra sång. Madonna sjöng för övrigt mycket bra. OCH live.
Spanish lesson
Jag är väl den ende som gillar denna låt. Bra bra. Skön stämning.
Miles away
Här hettar det återigen till i publiken. Fantastiskt!
La isla bonita
Det gnälls om att La isla bonita förstörs tack vare den rumänska låten som är inbakad i den, men jag gillar’t.
Doli doli (rumänsk folklåt)
Onödigt – ja.
You must love me
Recensenterna gnäller men publiken älskade denna ballad. Vi sjöng med och vi grät nog en skvätt här och där.
4 minutes
Hett hett hett! Allsång och armar i luften.
Like a prayer
Världens bästa låt med inslag av Felix “Don’t you want me”.
Frozen/Open your heart
Riktigt skön mashup av två godingar.
Ray of light
Jag är trött på ROL men live svänger det riktigt rejält.
Give it 2 me
Finalen – magisk!
Åh, vad vi hoppade!
Åh, vad vi sjöng.
Naturligtvis låg Helsingfors gayklubbar helt öde under konserten, men efteråt ringlade köerna långa. Vi drack några öl och pratade om… Madonna.
Kvällen avslutades med skräpmat och en promenad till Norra Esplanaden där vi poserade ett tag innan vi gick hem. Mycket nöjda. Mycket trötta.
Min guddotter till vänster och till höger min fantastiska moster och gudmor – en oerhört cool kvinna som alltid gått sin egen väg och gjort som hon velat (som jag!). Naturligtvis frågade hon varför jag inte hade pojkvännen med mig. Så där som öppensinnade, coola kvinnor gör.
Like
Senaste kommentarer