Kim Milrell.se

Sebbe har just fått hoppa ner från britsen.

Fy så fruktansvärt det var. Horribelt! Sebbe säger att det är ok att jag berättar.

Det började i lördags. Sebbe var lite trött och grinig och när vi var ute gled han titt som tätt runt på sitt lilla arsle så där som han gör ibland när det kliar. På kvällen hade vi som sagt fest och Sebbe brukar vara eld och lågor när vi har gäster men nu låg han mestadels och sov under vardagsrumsbordet. Den natten sov han hos Hundvakten eftersom jag skulle jobba dagen därpå och när jag hämtade Sebbe i söndags och vi promenerade hemåt var han inte så där glad och rapp som han brukar. I måndags kväll när jag duschade Sebbe så blev han väldigt olycklig när jag duschade honom i stussen. Då såg jag att det inte riktigt såg ut som det skulle. I morse (tisdag) när vi var ute på långpromenad satte han sig ner och kliade sig där bak väldigt flitigt så när vi kom hem så ringde jag veterinären och tack och pris fick vi en tid samma dag.

Vi kom dit och jag förklarade att Sebbe blir mycket olycklig när man närmar sig hans bakre regioner och han fick därmed en lugnande spruta. Bara det var traumatiskt och han skrek och jag fick ont i hjärtat.
Vi slog oss ner i väntrummet och väntade på att han skulle bli groggy och tio minuter senare var det dags. Upp på bordet med arslet i vädret. På med en sån där nosklämma så att han inte skulle kunna bita någon och därefter fick jag ta ett stadigt tag om Sebbe medan läkaren tog sig en titt. Ja, det var en inflammerad analsäck han led av, precis som jag misstänkte, och veterinären klämde på den och tömde den och Sebbe skrek. Hjärtskärande var det. Mina ögon tårades och jag var alldeles röd i ansiktet. ”Husse är visst lika skakad som Sebbe”, sa veterinären. ”Ja”, sa jag med darrig röst, ”det gör så ont i mig när jag hör honom skrika så”.
När jobbet var gjort fick Sebbe ytterligare tre sprutor och därefter fick han äntligen hoppa ner på golvet. Jag fick recept på piller och vätskor som jag ska försöka få i min älskade hund under de kommande tio dagarna. Jag fick även en räkning på 820 kr.

När vi gick mot tunnelbanan för att åka hem så började jag gråta (på riktigt). Det är så FASANSFULLT PLÅGSAMT när din älskade hund ser dig rakt i ögonen, med panik och rädsla, och du ser att han undrar varför du låter detta hemska hända honom. Usch och fy. Jag blir tårögd nu igen. Jag är en mycket känslig man och jag älskar Sebbe så hårt, så hårt.

Läs även andra bloggares åsikter om hundar, veterinärbesök

Like

Unlike

Årstiden är farlig!
Snart kommer vårfloden och redan nu svämmar gatorna över och blötsnö och is faller från hustaken. Bilar krossas och människor likaså.
För en dryg månad sedan föll en massa snö ner på gatan när Sebbe och jag var ute. Tack och lov var det bara snö och jag fick en liten duns på armen och Sebbe på svansen (han hoppade till). Igår var det nära ögat. Ett stort isblock föll ner framför oss och där låg en massa, massa is sedan tidigare. Att få ett sådant block i huvudet betyder tack och godnatt. Eller ”godnatt min prins”, som Py sjunger i sin vidriga sång.
Ständigt påminns vi om hur skört livet är, och här går vi och klagar och gnäller. Nej, nu är det slut med det – nu lever vi till max, som vore morgondagen en myt. Vi vet ju inte när det är över och varje ny dag är en bonus. Eller en sällsam gåva, som Jehovas vittnen brukar säga.
Jag börjar detta nya, positiva liv med att jobba undan arbetsdag 8/8. Gott så.

Like

Unlike

Här står jag och väntar på att få betala.
Jag kom till tandläkaren som sa att hon kunde försöka ”rotfylla och stänga” men att det fortfarande (detta var mitt sjunde besök sedan december) såg illa ut. ”Just get it out”, sa jag tufft. Jag har dragit ut två (visdoms)tänder tidigare och det var inget man gjorde bara så där, samma dag…
”Okej, jag ska hämta mina instrument”, sa portugisiskan som jag för övrigt tycker mycket om.
”Så vi ska dra ut den nu!?” flämtade jag.
”Ja, eller är du inte psykiskt förberedd?”
”Äsch, just get it out”, upprepade jag.

Hon satte igång och det gjorde mer ont än förra gången. Det knakade och brakade och jag svettades och då och då skrek jag till. Plötsligt var det över och jag kände mig alldeles matt och nu står jag här och väntar.

Oj.

”Du behöver inte betala idag”, sa kassagrabben just.
”Varför inte då!?”, flämtade jag korkat.
”Du har varit här så många gånger bla bla bla”.

Nu har jag ett hål i käften och jag hoppas vid min Skapare att jag nu kan GÅ VIDARE.

Like

Unlike

Av gårdagens jobbiga, dramatiska skitdag lär vi oss att det hjälper att ryta till.
Speciellt när man är en sån där vänlig och reko Man. En sån som endast tar ton då han verkligen vet vad han snackar om.
Komplimanger och beröm har haglat över mig i snart ett dygn. Jag har kallats ”superb” och ”fantastisk” och jag trivs som enda tuppen i hönshuset.
Så… Superb! That’s me.

Like

Unlike

Men åh, vad jag skriver om ointressanta och tråkiga saker numera.
Ska genast ändra på det.
Nu ska vi snacka engångsligg!

Jag är inget fan, men nog tusan har det hänt nån gång. Men! Jag tänkte häromdagen på att nuförtiden så kilar man ju inte med någon hem bara så där. Nån man träffar under ett eventuellt krogbesök, menar jag. Eller hur? När hände det dig senast? Berätta.

I alla fall. Min kollega och vän – han som älskar shemales och förmodligen lever ett dubbelliv* – påminner mig då och då om den där gången (runt 2002 kanske) då jag hakade på nån hunk hem. Han bodde i nåt slags vindsvåning mycket högt upp i ett hus vid Zinkensdamm, och i hans bostad saknades mobiltäckning. Hahaha. Jag skulle jobba tidigt dagen därpå och Shemaleälskaren ringde förtvivlat då jag inte dök upp.

Så småningom vaknade jag och insåg att jag försovit mig (fatta chocken, med tanke på att jag är en vän av ordning och reda och supertidiga ankomster). Jag ilade till kontoret och hojtade: ”förlåt, förlåt, jag fick till det och i mannens bostad fanns ingen täckning!”

Hahaha.

Nästa gång ska jag berätta om H. H som var det bästa ligget ever. H som var ful som stryk. En riktig rugguggla. Så ful att jag inte kunde träffa honom igen, trots den fina ”samvaron”.

*Hallå, grabben är asläcker och maxismart, men han får aldrig till det. Säger han. Något stämmer inte.

Like

Unlike

Dramatisk morgon med vattenläckage på kontoret. Har mycket viktiga saker att blogga om men jag hinner inte. Fatta. Därför får ni några bilder istället (jag vet att ni som vanligt klickar hysteriskt på ”uppdatera” för att se om jag skrivit nåt nytt).

Tänk att människor tror att de är reko bara för att de inte slänger ut granen från balkongen. De ställer den upp på gården och verkar på allvar tro att den ska slå rot och växa till sig som om inget hade hänt.

På mitt nya tillfälliga kontor finner jag vacker musik… (Ironi?)

Sedan igår har jag äntligen Word i Macen. Känner mig återigen komplett.

Nattens Sleep Cycle. Har sovit ovanligt gott de två senaste nätterna. Tackar och bockar.

Gårdagens födelsedagshund! Sebbe är nu fyra år och dagen till ära fick han en extra karamell.

Världens bästa stockholmska butiksnamn. (Med tanke på att de säljer saker till hemmet.)

Nu: tillbaks till dramat. Hej då.

Like

Unlike

Lunchen avklarad. Ja, matlådorna som jag fixade igår kväll innehåller:
kokt potatis
sojakorv
vegbullar
äggsås
stuvad spenat
traditionell finsk morotslåda
traditionell finsk kålrotslåda

När vi var ute och promenerade nyss, förresten, så hände det något!
Ni vet hur det är skyltat öööverallt: RASRISK. Här var det befogat. Det föll ett stort stycke snö och det landade bredvid oss, snuddade oss bara. Inkl. Sebbe som blev tokrädd så klart.

Men vi är välbehållna!

Like

Unlike

Plötsligt hördes ett plastigt klirr från rummet bredvid. Sebbe skällde. Jag darrade. Länge stod vi utanför den stängda dörren och tusen tankar for genom huvudet: nån bryter sig in. Nån huligan har varit där inne hela dagen. Får en kniv mot strupen. Pistolmynning mot tinningen.
Slängde upp dörren. Inget.

Uppdatering: Insåg senare att det var smörkniven som fallit ner på golvet…

Like

Unlike

Han rensar rören. Jag älskar honom hårt medan jag sitter i vardagsrummet och försöker ignorera stanken och ljuden.
Tack.
Handyman har en present att vänta.
Vänner är a och o och man ger och man tar.
Aaah.

Like

Unlike

Nej, jag klarar det inte. Gjorde ett tappert försök men det går inte. Nu sitter jag svettig i köket. Jag darrar. Vågar inte gå tillbaks in i badrummet.
Snälla Handyman – kom och hjälp mig. Jag gör vad som helst för dig. Klarar inte av att rensa avlopp. Hjääälp!

Uppdatering: Jag skojar inte. Jag blev så utmattad av det hela att jag var tvungen att gå och lägga mig en stund.

Like

Unlike

Hahaha. Jag var på så dåligt humör att jag inte märkte att jag lyssnade på en och samma låt i 55 minuter. Spelaren stod på repeat och jag bara flängde runt i vredesmod med samma stycke i öronen. Hahaha. Nu skrattar jag åt allt.

Like

Unlike

Idag fick jag veta någonting jag inte ville veta. Jag reagerade en smula omoget, men mycket mänskligt; jag skäms således inte.
Jag lutar mig istället tillbaka och läser ett dagsfärskt nummer av Amelia.
Mina dagar som herrtidningsläsare är förbi – jag tänder helt enkelt inte på kvinnor. Inget konstigt med det. Däremot vill jag gärna veta vad de gör om dagarna – därav tantmagasinet Amelia.

1 person likes this post.

Unlike

Jag och Sebbe fick sällskap på lunchpromenaden. Mycket trivsamt och mycket trevlig runda.
Vi besökte den tjusiga synagogan och eftersom jag är powerbloggare så knäppte jag några foton.
En karl klev fram. ”Jag arbetar som säkerhetsvakt här, kan jag hjälpa er?”
”Nej, vi promenerar bara”, svarade jag.
Då fick han syn på min eleganta israkeps. Han sken upp och kommenterade den.
”Jag har köpt den i Israel”, kvittrade jag.
”Du har kanske varit där flera gånger?” undrade han och jag svarade att det har jag sannerligen.
Sedan önskade han oss trevlig helg.
Jag log på både in- och utsida. Han var naturligtvis fantastiskt vacker och mycket judisk.

Like

Unlike

Jag bad er att ge mig en rubrik, så skulle jag skriva ett inlägg i ämnet.
Här kommer ett nytt inlägg i serien, önskat av den ordningssamme Jontas.
Det går för övrigt fortfarande bra att önska!

Då trodde jag att jag skulle dö

Kommer ni ihåg när vi på Stenåldern betalade våra räkningar genom att fylla i en miljard olika siffror och mottagare på en liten pappersbit som vi sedan lade i ett kuvert tillsammans med räkningarna och därefter lade på lådan?
HAHAHA. Ungdomarna förstår såklart inte vad jag yrar om.
Hur som helst. Jag var alltid fruktansvärt nervös när jag fyllde i det där pappret. Ofta gjorde jag det på jobbet, och någon kollega fick dubbelkolla att alla kontonummer var korrekta. Jag läste högt och kollegan kollade att allting stämde.
Därefter ringde jag varje dag till min bank för att kolla att pengarna dragits från kontot. Oftast gick det på ett par dagar men jag minns ett par gånger då det tog över en vecka. Och ja, jag trodde att jag skulle dö! Jag klarar inte av ekonomiska dramer. Ordning och reda ska det vara. Räkningarna ska betalas i tid. Punkt slut.
En inte lika ordentlig och präktig (dåvarande) vän (jag kan ju inte umgås med sådana människor på lång sikt) berättade att hans räkningar en gång helt försvunnit när han skickat in dem. Vilket lett till att han fått påminnelse efter påminnelse och när han sedan betalat dem hade plötsligt det där första kuvertet på något vis kommit fram, vilket lett till att samtliga räkningar till slut betalats två gånger.
Jag blev yr bara jag lyssnade på eländet. Var tvungen att sätta mig ner. Ja, skulle något sådant ha hänt mig så skulle jag helt klart ha fått vara med om en näradödenupplevelse.

Därför bet jag i morse ihop och riktigt njöt (well well) när jag loggade in på internetbanken. Fatta vilka sköna, moderna tider vi lever i.

Like

Unlike

Det här har jag helt glömt att berätta.

Jag ringde en dag till en utländsk vän. ”Hey, it’s Sebbe’s dad.. bla bla” sa jag på hans telefonsvarare.
Några timmar senare ringde han, men jag hade en låg kväll så jag svarade inte.
Dagen därpå ringde han just när jag skulle gå från jobbet. ”Jag kan inte prata nu, kan vi höras lite senare?”, sa jag kvickt.
”Javisst”, svarade han, ”men berätta först vad som hänt Sebbe!”
”Vad menar du?”
”Han är död?”
”Hmm… Nej…”

Det visade sig att han missuppfattat mitt meddelande. Han hade trott att jag sagt ”Sebbe’s dead”.
Han hade gråtit i två timmar!
Han hade trott att jag inte svarat i telefon på grund att jag varit deprimerad.

Hemskt.

Jag kunde inte sluta skratta. Och jag kände mig hemsk.

Men lite roligt var det faktiskt. På ett makabert vis.

(Sebbe mår kalas. Han ligger just nu på golvet, på mina jeans som ska tvättas imorgon. Han är mätt och belåten och nyurinerad och klorna är nyklippta och fräscha. Han har det gott helt enkelt.)

Två idolbilder. Sebbe på jobbet:

1 person likes this post.

Unlike

Men åh så fint!
Sånt här får mig att gråta. Den fantastiska, men rätt tråkiga, Beyoncé växer hos mig när jag ser henne fixa skadan som den patetiske Kanye West åsamkade i New York i natt.

Uppdatering: klippen är borttagna från youtube (whyyy!?) så leta efter dem själva, vetja.

Se först detta klipp:

och därefter detta:

När vi ändå är inne på nattens MTV-gala tycker jag att ni ska se Madonnas superfina tal.

Läs även andra bloggares åsikter om MTV, Madonna, Beyoncé, Kanye West

Like

Unlike

Igår när jag satt lite uttråkad på jobbet blängde jag ut genom fönstret och drömde mig bort. Jag är rätt bra på det. Det passerar väldigt mycket folk på gatan utanför och många av dem är dessutom, av någon anledning, mer eller mindre hunkiga. Igår noterade jag en yngling som i mina ögon var mycket attraktiv. Jag följde honom med blicken. Han såg lite förvirrad ut och visste inte åt vilket håll han skulle gå. Plötsligt lade han ifrån sig ryggsäcken. Han placerade den på pakethållaren på en parkerad cykel och gick därifrån. ”Oj, att han litar på att väskan kommer ligga kvar”, tänkte jag och fortsatte blänga.

Grabben kom aldrig tillbaka och efter ett tag trillade polletten ner: han var en tjyv! En bov! En bandit!

Jag blev mycket besviken på denne attraktive unge man. Han såg ju ut som en sådan som jag glatt hade bjudit in på en het kopp kaffe och en fluffig kakbit.

Han hade stulit någons ryggsäck, tömt den på värdefulla föremål och jag blev vittne till hur han gjorde sig av med ”skräpet”.
Jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Jag kunde inte lämna kontoret just då och att ringa polisen skulle ha känts som lite för mycket.
Tack och lov kom cykelns ägarinna och tog hand om problemet.

Hoppas att tjyven åker fast och att ryggsäcken återigen hamnar hos rätt person.

Åh, vad jag hatar tjyvar. Riktigt föraktar! Och nu såg jag en livs levande. Snygg dessutom! FAN!

Like

Unlike

…och satte nyckeln i låset. I onödan. Hantverkarjävlarna hade dragit utan att låsa efter sig.

Jag måste stämma någon. Det kliar i fingrarna!
Varför gör inte folk sitt jobb ordentligt? Det går åt helvete för vårt land pga alla dessa förslappade tölpar.

Uppdatering:
Nu har jag lugnat mig en smula.

Tänk om…
…jag hade varit bortrest i ett par, tre veckor. Det är klart att någon suspekt typ hade känt på handtaget och knallat in.
…jag hade kommit hem jättesent. Hade ju inte vågat gå och lägga mig.
…någon homofobnasse kilat in och sett mina vackra homorelaterade prylar + judiska prydnader och därmed lagt sig i min säng för att vänta hem mig och skära halsen av mig.

FATTA!

Like

Unlike

Nu måste det ut.

Det kanske tråkigaste med att vara ickeheterosexuell är att folk – vuxna män och kvinnor som borde veta bättre – genast tror sig veta allt om mitt (eventuella) sexliv (då de i hemlighet kollar bögporr på nätet och därmed drar sina slutsatser (hohohoo, i dubbel bemärkelse)). De vet så klart ingenting om det, men eftersom de är så förbannat sexfixerade så tror de att de gör det. Förmodligen har de dessutom så oerhört tradiga, inrutade sexualliv själva, att de utgår från att alla har det så.

Men nej.

När jag träffar “Lars-Ulrik” och han berättar om sin fruga “Britt-Inger” så börjar jag inte automatiskt tänka på deras sexliv. Jag tänker inte på hur “Lars-Ulriks” lilla lem våldsamt penetrerar “Britt-Ingers” åksjuka vagina. Jag tänker inte på hur han äter hennes mus eller hur hon smaskar på hans kotte. Jag tänker inte på hur hon spänner på den kvidande “Lars-Ulrik” med strap on-dildon. Jag tänker inte på hur hon tjuter som en plågad gris (jag har ju sett på film att damerna skriker JÄTTEHÖGT, så då måste det ju vara så). Jag tänker inte på hur allt handlar om att han ska LEVERERA över hennes horsminkade ansikte och plastiga, bångstyriga rattar (som sagt: jag har ju sett det på film).
Nej, det gör jag inte, ty jag har ingenting med det att göra. Jag vill inte veta. Allt jag nyss skrev känns ganska motbjudande så jag låter “Lars-Ulrik” och “Britt-Inger” göra vad de vill.
Varsågoda.

Nu – låt mig ha mitt (ickeexisterande) sexliv i fred.
Tack.

Like

Unlike

Här sitter jag på jobbet och äter knäckebröd och dricker kaffe medan jag småpratar med min isravän Mr Goldman.

Han berättade att han var på väg till veterinären och jag frågade vad som hänt hunden.
Då fick jag höra att hon blivit biten av en argsint boxer*. Så pass att hon förlorat ena ögat. :-(

Om något liknande skulle hända Sebbe vet jag inte vad jag skulle ta mig till. Vi har en ny kvinna i kvarteret. Ser henne och hennes tre okopplade, enorma hundar så gott som dagligen. Håller mig på avstånd.

*Boxern finns inte längre bland oss. Dessvärre gör ägaren det.

Like

Unlike

Sedan slänger jag datorn i väggen och går och köper mig en ny. Den absolut billigaste skrutten jag kan hitta – de håller ju ändå inte längre än ett par år.

Like

Unlike

Vilken pissdag.

Laptopen, som strulade första gången igår kväll, lade av en tredje gång idag och sedan dess vägrar den andas. Till slut gav jag upp och dammsög hysteriskt istället. Jag var så upprörd att jag var yr och nästan hyperventilerade. All min musik! Alla mina bilder! Alla mina arbeten! Jag backuppar rätt flitigt men hade inte gjort det på ett tag.
Och så saknar jag Y mer än någonsin. Jag tror att det är lite som när man (nu kommer en fin liknelse) är riktigt kissnödig. Man är på väg hem och kan knappt gå, men lyckas hålla sig, och när man väl kommer hem så vet man att man nästan är framme och då går det helt enkelt inte att hålla sig längre. Man undrar hur man lyckades ta sig ända hem. Lite så är det nog. Psykologiskt. Jag har klarat mig hyfsat bra i två månader men nu är det bara en vecka kvar och det börjar psyket fatta. Gud, vad jag vill känna på honom, lukta på honom och känna hans andetag.
Skit i laptopar och annat crap. Skit i finanskrisen och dammtussarna i hörnen. Love is all. Mänsklig värme och närhet!

Like

Unlike

Jag måste gå på ett möte.
En av de anställda är häktad. För mord!
/Någon

Like

Unlike

Igår kväll när jag och Sebbe var ute i skogsgläntan mötte vi en grabb på cykel + hans hund. Hunden såg farlig ut och strax innan vi möttes stannade grabben och såg till att jycken inte sprang fram till Sebbe. Vi trippade vidare. Efter ett tag vände sig Sebbe om och jag undrade vad som stod på och kastade ett öga över axeln. Jodå, grabben med jycken hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Grabben cyklade på vänster sida och den kopplade jycken sprang en bra bit till höger. Jag tänkte att detta skulle kunna gå illa men eftersom de två var så pass långt bort antog jag att de skulle hinna ändra lite på ordningen så att jag och Sebbe skulle slippa att fångas i kopplet som vore vi fiskar i nät.

Rätt vad det var kände jag ett koppel mot baksidan av mina lår och i samma veva hoppade den läskiga hunden fram till Sebbe och de bråkade och skällde. Cykelgrabben stannade och tittade på mig med intensiv blick. Jag försökte skilja på hundarna och hade musik i öronen + var lite skärrad så jag tänkte inte på att han kanske sa något. När hundarna var isär tittade jag upp på kisen som log så där förföriskt som endast brunögda män med vackert, brunt, självlockigt hår kan göra. Läpparna var fylliga och friska och jag kunde ana de vita, raka tänderna. “Försöker du ta livet av mig, människa?” tänkte jag säga men fick inte riktigt fram ett ljud. Fortfarande tänkte jag inte på att ta ut lurarna ur öronen och grabben satt på sin cykel och… liksom väntade. Nåväl. Efter ett tag cyklade han vidare. Sebbe och jag strosade småchockade vidare. Något senare såg jag grabben igen. Han hade vänt om och kom nu i full fart mot oss. Innan han hann ända fram vände han dock om och cyklade sin kos.
Jag kände igen grabben. Förmodligen från det där communityt. Han var mycket fin och han drömde säkerligen om att lyfta upp mig på sin cykel och trampa iväg mot solnedgången. Kanske ville han dyrka mig och låta mig flytta in i hans stora, ståtliga villa. Kanske ville han låta mig bli hemmaman och förevigt fri från tidiga morgnar.
Men nej – jag är upptagen. Det blir inget cyklande här inte.

Like

Unlike

Hann bara runt husknuten innan det hände igen. Okopplad penisförlängare vid namn Uffe attackerar Sebbe och jag kämpar förtvivlat med att sära på dessa bestämda herrar.
Jag förstår inte varför människor med hundar stora som björnar envisas med att ha dem okopplade. Min hund ska inte behöva sätta livet till bara för att nån gubbe har komplex för sin lilla lem.

Själv behöver jag varken stor hund eller stor bil (eller ens körkort). Gud är god mot de goda.

Like

Unlike

Inatt sov jag i gästsängen igen. Sebbe sov vid mina fötter. Plötsligt skrek han till och satte sig upp. Upptäckte då en blöt fläck. Undrar vad han drömde för mardrömmar som fick honom att kissa på sig.
Vilken tur att vi sov i gästsängen, tänkte jag och gick och lade mig i den ordinarie.
Igår morse vaknade jag av att klockan ringde. Jag fick panik. Hittade ej den klocka (av tre) som ringde. Insåg att jag var ledig, fällde ihop mina fladdrande fjollarmar, fann klockan, stängde av den och somnade om.
Njut onsdagen.

Like

Unlike

När jag äntligen blivit av med alla miljarder telefonförsäljare som ringt på mitt hemnummer är det dags att bli trakasserad via mobiltelefonen.
Först fick jag alla dessa urtöntiga reklam-SMS från Tele 2 (”titta på blablablatöntprogram på Kanal 5 ikväll”) och när jag bytte nummer och abonnemang (inklusive hemligt nummer) hoppades jag bli lämnad ifred.
Men nej.
I en veckas tid har jag fått en massa reklam- och informationsmeddelanden som inte har något med mig att göra.
Jag får SMS från sportbutiker i Piteå. De meddelar mig om nya, fräsiga sportskor.
Jag får SMS från LO.
Jag får SMS från Byggnads.
LÅT MIG VARA.
Det finns ingen avsändare heller så jag kan varken svara eller ringa upp.
Nu googlar jag intensivt och skickar mail efter mail med budskapet “radera mitt nummer från era register, jag är stockholmare, jag gillar inte sport och jag har aldrig varit i Piteå och jag har inget med Byggnads eller LO att göra”.
Jag antar att jag fått någons tokgamla nummer men seriöst – det måste finnas nåt system som “nollställer” ett nummer när det avslutas. Så det raderas från alla möjliga listor och register.
Fatta hur det känns när man sitter och v ä n t a r på ett viktigt, personligt SMS och varje gång det plingar till är det nån förbannad skitreklam. LÅT MIG VARA!
Jag betalar för min telefon och mitt nummer och vill därmed slippa reklam. Tack.

Like

Unlike