Arkiv
Känslosam helg
Nu så.
35-åringen har åkt hem till sin småstad och jag kan konstatera att jag har haft en känslomässigt turbulent helg. Mycket trevligt, men mycket smärtsamt. Trots att jag aldrig har för avsikt att hänga ut någon annan än mig själv här så ska jag försöka förklara… Så kort som möjligt.
35-åringen var som mitt ex-ex.
För fem år sedan (när jag började blogga) så gick jag igenom ett underbart men fruktansvärt påfrestande förhållande som slutade med depression, antidepressiva och jag jobbade inte på ett halvår.
Jag tror att Moder Jord kastar en massa hinder framför oss, som vi ska ta oss över, och jag tror att Moder Jord planterar en massa vackra blommor längs vår väg. Ja, de är vackra men de är giftiga och de gör oss sjuka. Grejen är att vi måste lära oss att sluta plocka dessa blommor. När vi lärt oss det så tänker Moder Jord att vi lärt oss läxan och är beredda att ta klivet till nästa nivå och då finns inte dessa giftiga blommor längre längs vår väg (där finns andra dock).
Så den här helgen var ett test. Eftersom jag är 35 (men ser ut som 24 och känner mig inombords som 74) så visste jag att jag skulle hålla tassarna borta. ”Plocka inte blomman, Kimman.” Så det gjorde jag inte.
Jag tycker väldigt mycket om 35-åringen. Tycker om hans kärna och hans själ. Men det får vara bra så.
De som känner mig väl – och gjorde det för fem år sedan – vet vad jag menar när jag säger att han var D2.
D2 is not for me. Jag har lärt mig den läxan och går nu – äntligen – vidare till nästa nivå.
Lite som i Super Mario Bros.
Vi avslutar med lite humor.

Oprah...
Jag älskar boxen. Jag älskar Oprah.
Det ligger en man i min säng
Och sover.
Som han sover!
Han snarkar och han talar i sömnen (jättemycket!). Han sa för ett tag sedan: ”jag har väntat på dig”.
Ha ha ha.
Jag jobbar.
Som jag jobbar!
Det ligger en man, som inte är jag, och sover i min säng, men jag måste jobba lite.
Apropå gårdagskvällens vegoburgare så sa han: ”men vad har du i din burgare?”
”Samma som du.”
”Men du äter ju inte kött.”
”Nej, och det är inte kött i din burgare heller.”
”Det smakar ju som kött.”
”Men ändå dog inget vackert djur för att du skulle få din burgare – visst är det fantastiskt!”
Aha, ni vill veta hur det går…
Det går bra.
Han är supersöt och är just nu ute och köper cola (ej knark alltså). Vi strosade genom stan och drack öl på Söder. Hemma är det Whitney (hans val) och jag lagar vegoburgare (mitt val).
Ja, det är första gången jag dejtar en svensk man (med -son-efternamn och allt) sedan 2003. Fatta.
Tack och lov är han brunögd. Ja, han säger att de är gröna, men jag ser att de är bruna.
Ah, det blir hångel efter filmen (Transamerica) (mitt val – älskar den).
Ja, jag kysste honom nyss. Ah.
Rediga vänner
Nu när fredag är här – dagen då byborna reser till Staden för att dejta oss stadsbor – så hör inte bara en, utan tre, oroliga kamrater av sig och ber mig maila över 35-åringens kontakt- och personuppgifter.
Så rart.
En man måste göra vad en man måste göra
Åh, jag skulle verkligen vilja skriva något smart och viktigt i dag, men jag är på tok för upptagen med att arbeta chatta med 35-åringen, ja, ni vet han som tycker att jag är ”perfekt som jag är”.
Håll ut.
Åh, jag är så nervös!
Här händer det saker.
Ingen är förvånad eftersom jag nyligen publicerade inlägget Min stora kärlek är på ingång.
Jag har en date med en man som bor i Mellanöstern Israel Europa Norden Sverige Stockholm.
Och sätt er ner så ni inte svimmar när jag berättar att han varken är 17 eller 70. Nej, snarare 35.
Kors i taket och två davidsstjärnor på väggen.
Plötsligt händer det.
Min stora kärlek är på ingång
Dagens mail: ”Oj, vad jag gillar din sida!! Dagens bästa!!”
Och han var varken 17 eller 70. Och inte ens en rugguggla!
Som jag sa till en vän i torsdags: min nästa relation lurar bakom hörnet. Jag bara känner det. Är SÅ spänd.
Men först ska jag öla med Dansken. Först bara jobba lite, och nyss småhjälpte jag en väninna med flytten.
Iiik, livet gör mig så nervös just nu, ty jag vet vad som är på ingång.
Lite privat då
För några dagar sedan lade jag ut badbilder på det där communityt och sedan dess har inkorgen varit full av friarbrev. Hade jag vetat att pattbilder var vad som krävdes så hade jag bränt bh:n för länge sedan.
Ah, de är så ytliga och töntiga.
En vän skrev:
Du såg väldigt fräsch ut på badbilderna. Inte alls så tjock som du hävdar att du är…
Ha ha ha. ”Fräsch.”
Många meddelanden kommer tyvärr från män utan humor. Allvarligt talat. Det finns så många där ute som inte har någon som helst humor.
Ett meddelande kom från en man som (visade det sig) arbetar på SVT och jag gnällde lite över det faktum att under sommaren är det bara en massa flams och trams på TV. Han blev sur.
Ett meddelande kom från en ”vanlig” grabb som sökte en ”vanlig” grabb och finns det något tråkigare än någon som berättar för omvärlden att han är ”vanlig” och gillar allt som är ”vanligt”?
En presenterade sig artigt med namn och hela kittet. Sånt går jag igång på.
En var 16.
En var 70.
En var en sån där som förmodligen är jätteutbildad och kunnig men som har noll EQ – värsta sortens människa.
En var en två meter lång, muskulös man med rötter i Mellanöstern, inser jag nu, så nu hinner jag inte blogga mer.
Jag är så ytlig och töntig.
Uppdatering: i brev nummer tre frågade jag Mellanösternmannen (bland annat) vad han heter.
Han svarade (bland annat) ”snälla fråga inte mer, vi kan prata om allt ifall vi träffas, vi får se”.
Jag: ”Okej okej, jag ska inte fråga.”
Och så gjorde jag slut.
As.
Uppdatering 2: en halvtimme senare skrev han: ”vore kul att få ****** dig nån dag”.
Jag orkar inte. Mer. Nu.
Kollegan kommer till insikt
Jag börjar inse att du har rätt: det är svenska killar det är fel på. Inte de unga, men när de blir runt 30 så blir de hopplösa. Ingenting händer, man bara står och stampar. Sega och fega är de.
Jag kom fram till detta för en sisådär tio år sedan.
För husfridens skull vill jag påpeka att min kollega är väldigt svensk och ja, det finns undantag – men de är få och alla dessa få är redan vänner med varandra (och därmed odejtbara).
Bonusinfo: min pojkvänshistorik: portugis, svensk skåning, polack, finlandssvensk/fransk, svensk, polack, israel.
Fem i nio denna söndagsmorgon kom ett SMS

Hej gubben!
Har du glömt mig?
Det var från den där araben som jag dejtade förra sommaren (läs här och här). Ja, alltså den där kristna araben som flydde sitt hemland då han såg sina kristna bröder och systrar bli slaktade av muslimerna, och för att få leva som sig själv – en ung, homosexuell man. (Ja, de icke-heterosexuella hängs ju där.)
Jag svarade något halvpoetiskt och han skrev tillbaka:
(…) Du är alltid i hjärtat och jag tänker alltid på dig. Har du kärlek? Du är en fantastisk kille och jag är säker på att många vill värma sig i ditt hjärta.
Hmm. Han kanske är värd en andra chans?
Jag som, med min supertaskiga musiksmak, just satt och lyssnade på denna vidriga dänga (som jag älskar):
Uppdatering:
Han: Har du lust att ta en fika på onsdag?
Jag: Nej. Men en öl.
Penisparaply
Fem år senare är jag ute med Sebbe.
Jag står under mitt paraply (som jag köpte på en mycket trevlig date på ett museum sommaren 2005) och inser plötsligt att det finns en stor, ful penis avbildad på det.
Sent ska syndaren vakna.
Dagens konversation
Igår kollade jag runt i min inkorg på Qruiser och jag hittade denna lilla konversation från 2008.
Han: vad snygg du var!
Jag: Tack du. Rätt smart också!
Han: vi går från klarhet till klarhet!
Slut på konversationen.
Idag såg jag honom på mitt lokala Konsum. Ha ha ha. Vi smög runt bland grönsakerna och sågs även vid kassorna. Dessvärre såg jag inte vad han handlade, men det var inte mycket.
Ha ha ha.
Jag har bloggat i fem år och detta är mitt sämsta inlägg någonsin, men det är okej då det ju är både lördag och sommartorka i bloggvärlden.
Nåväl. Det regnar och jag ligger proppmätt i soffan och ser deprimerande dokumentärer. God afton.
Jag klädde av mig eftersom jag ”fick”

Ungefär så här såg hon ut.
Att ni har semester gör mig inte glad.
Att ingen bloggar och ingen läser gör mig inte heller glad.
Allting bara stannar medan jag fortsätter som vanligt.
Här bjuder jag trots allt på ett bildreportage från igår kväll – en mycket varm afton och jag bar färre och mindre kläder än någonsin tidigare (offentligt). Jag kände att jag ville passa på eftersom jag ett par timmar tidigare mött en kvinna i heltäckande sjalett – vad de nu heter, där endast ögonen syns. Ögonen tittade så klart inte åt mitt håll eftersom jag är man och det störde mig och jag kände mig en smula förolämpad. Kanske lite kränkt också. Som man.
Åh, nu är jag så där icke-PK igen, men det var jag ju häromdagen också, då jag gnällde om att kvinnor är klädda i så korta kjolar att man praktiskt taget kan ana kärleksläpparna fladdra i vinden.
Men nej, jag har ingenting emot muslimer bara för att jag inte älskar islam. Faktum är att jag i helgen har en date med en muslimsk yngling. Han kommer hädanefter gå under namnet Turken i denna blogg.





Dagens as
Jodå, även denna dag började med ett as som inte förstår vad ”runt min ålder” och ”presentera dig med bild” betyder.
Det är bara att klicka på ”ignorera” så existerar han inte längre. Skönt.

Vad. är. det. de. inte. förstår?
Oj, dessa as är visst på tapeten idag. Jag är glad över att nätet inte existerade när jag var ung och grön.
Like






Senaste kommentarer