4 februari, 2010, 14:22
Kim
Jag har en date i april. Om ni undrar varför jag, som är både stilig, smart, kul och ett schysst pök, inte ska träffa någon tidigare än så så kan jag avslöja att jag inte har tid med män.
Nej, MELODIFESTIVALEN börjar på lördag och då går jag in i BUBBLAN och där stannar jag kvar i en dryg månad. Därefter måste jag vila upp mig och hinna ta in alla intryck och smälta alla skandaler och chocker och försöka komma över folkets dåliga smak.
Därefter kan jag dejta.
Men bara i en månad eftersom jag därefter ska in i en ännu större bubbla: EUROVISIONBUBBLAN.
Och därefter, mina vänner, är det sommar!
Ja, det är plusgrader en plusgrad i Stockholm idag. Det närmar sig!
17 januari, 2010, 8:56
Kim
Saker som stör mig på såna där mötesplatser på nätet.
- Män som har gjort ett julvykort med sig själva på och lagt ut som hemsidesbild. Så jävla töntigt.
- Män som beskriver sig som ”helgalna”. Och så är de över 40.
- Män som inte kan stava. Män som särskriver exakt allt.
- Män som beskriver sig själva som ”grabbiga” fastän man ser att de har väldigt tveksamma handleder.
- Män som känns pretentiösa.
- Män som ser ut som Västeråsbögar. Har svårt att förklara hur de ser ut… men… de har alltid det ”senaste” från modekedjorna och har noll personlighet. De är ofta mer eller mindre snygga, men det hjälper inte.
- VERSALÄLSKARE.
- Män som visar upp varenda vrå ur de perfekta hemmen.
- Män som spänner sig. Man ser det tydligt. Slappna av!
- Män som kallar sig ”bisexuella” eller ”experimentella” fastän de aldrig varit i närheten av en fitta.
- Män som visar ballen.
- Män som har fotoalbum som ser ut så här: ”mitt hus”, ”mitt ansikte”, ”min kuk”, ”min syster”, ”min systerdotter”, ”min röv”, ”min kollega”, ”min kompis”, ”jag suger kuk”.
- Män som har foton (av sig själva) knäppta av samma gamla tradiga bögfotograf.
- Par (som har gemensam profil på nätet), där den ene är typ 45 och den andre 19 och så anger de 19 som ålder. Eller kanske 25.
- Män som har statusar som ”jag älskar dig min Peter”. Men umgås med Peter då, vill jag fräsa. Varför sitter du här och horar?
- Män som är allmänt tröga.
- Par som vill att jag ska vara kryddan i deras värdelösa sexliv. Vissa ska bara ha och ha och ha. Var nöjda eller gör slut och gå vidare! As!
- Män som skriver och inte minns att de skrivit tidigare. Om och om igen. När man påpekar detta blir de sura.
- Män som kastar ut en massa krokar (skriver till jättemånga) och när man svarar så kollar de in en och tänker att ”nej, han duger ju faktiskt inte” och så svarar de inte tillbaka.
- Överlag män som skriver och när man svarar så svarar de inte tillbaka (fastän man inte på något vis har kunnat avskräcka dem). Jävla as.
12 januari, 2010, 9:28
Kim
Min vän som tagit på sig rollen som äktenskapsmäklare skickar långa listor på potentiella kandidater.
Mina svar ser ut så här:
XXX: Assnygg men vill med all säkerhet ha en annan modellkille.
XXX: Assnygg men jävligt dryg och full of himself. ”Räkna med att bli ignorerade”. Hej och välkommen liksom.
XXX: Skrev med honom på en annan site (där man inte visade ansiktet) men när han fick se mig var han inte intre. längre.
XXX: Ok efter några öl. Ingen jag skulle jaga. Vill han jaga mig så varsågod. Lite slafsigt intryck.
XXX: Han vill bara ha en KK.
XXX: Honom har jag dejtat. Ingen var intre.
XXX: [Honom vet jag något om som jag inte kan skriva här.]
27 december, 2009, 13:40
Kim
Okej, så här var det.
Jag tubade iväg fastän jag kände mig småförkyld. Snart klev det på 30-40 tokberusade smågossar. De sjöng och skränade och de skrek om vännen ”Joel som snuten just tog för att han hade öl” och jag drabbades av panik och ångest. Panikångesten var nära och barndomsminnena föll som knivar från himlen. Jag står inte ut bland gapiga, djuriska heterosexuella unga män. De är läskigare än Ahmadinejad.
Nåväl. Jag mötte upp Snyggojuden utanför den där baren som vi skulle till – där jag även skulle träffa Araben – men den var stängd.
Chockade vandrade vi från Söder till Gamla stan och klev in på nästa bögbar. Där var det på tok för mycket folk, tusentals klackar i taket och hög partymusik.
Vi vände och gick ut och vandrade runt tills vi av en slump hamnade framför den tredje bögbaren som var både öppen, halvtom och trevlig. Vi drack öl och whiskey och jag log och Snyggojuden satt där i all sin skönhet och elegans. Vi pratade om ditt och datt men mycket om musik, såklart. Jag bad honom upprepa låttiteln Ahava Hi Shir Li-Shnayim om och om igen då det lät så sexigt när en äkta hebreman sa det. Så pass att näven nästan åkte ner under bordet för ett snabbvisp.
Men nej, vi är ”bara” vänner och ska så förbli.
Efter en trevlig kväll promenerade vi i det magiska Gamla stan medan snön yrde och gränderna låg tomma och hemlighetsfulla. Han åkte hem och jag trippade iväg till kontoret och sov på soffan för att få sova en timme extra. Dessutom sover jag så oerhört gott på jobbet! Varför vet jag ej, men jag antar att mitt jobb är mitt liv och min fasta punkt. Min trygghet och mitt levebröd.
Vad som hände med Araben vet jag förstås inte. Den som lever får (kanske) se.
12 december, 2009, 16:53
Kim
Jodå. Det gick bra.
Jag måste besöka kvarterskrogen oftare – ett riktigt trevligt ställe.
Mannen såg ut som min vän Tysken. Trevlig och rar, men vi hade verkligen ingenting gemensamt.
Det här med norrländska svennegrabbar är liksom inte riktigt min grej. Fortsätter nog att sukta efter den nyinflyttade blattegrabben mittemot.
Nu snöar det i Stockholm och vi riktigt njuter! Och ja – snön ligger kvar på marken, till skillnad från igår.
Ska svida om och gå på middag hos lyckliga (perfekta) paret. Sebbe är redan eld och lågor, eftersom han vet att nåt kul är på g då husse parfymerar sig.
12 december, 2009, 15:00
Kim
Här sitter jag och dricker öl. Hahaha.
12 december, 2009, 14:19
Kim
Om ni undrar vad jag gör så ska jag gå på en mycket spontan date om en kvart.
Hahaha.
På kvarterskrogen.
Hahaha.
Det är helt tokigt, men grabben är i stan över dagen bara.
Hahaha.
Jag har besökt kvarterskrogen EN gång. För många år sedan.
Hahaha.
Återkommer.
Förra gången gällde det filmen Milk (och det gick åt skogen), den här gången handlar det om Brüno, som har premiär på fredag.
Jag har två biljetter men ingen date. Vem vill följa med? Du bör vara vacker, rolig, trevlig och ensamstående. Lämna en kommentar eller maila kim[at]kimmilrell.se så ser vi vad som sker…
Som ni vet ligger Sacha Baron Cohen bland de tre översta på min snygglista (du ska så klart slå honom) och jag tycker det är så fascinerande att han både kan vara så oattraktiv (som Borat) och så asexuell (i mina ögon) (som Brüno) och så snygg. När han är sig själv – Sacha – är han såå het och såå sexig.
Eftersom ni undrar hur Sebbe och jag ser ut en ledig dag i juni så får ni se oretuscherade bilder på’t.
Idag slöar vi. Ja, vi uträttade några ärenden vid Skanstull, men annars slappar vi bara mellan promenaderna i det fantastiska medelhavsvädret.
Glöm nu inte, då jag ju slöar och inte ens skriver fantastiska, roliga, underhållande inlägg, att det kom flera sådana under midsommarhelgen.
Den arabiska daten del 1 och del 2 exempelvis. Eller danskens möte med den prostituerade i Milano.
Njut.
Kul och bra och kort kväll. Måste ju hem och sova. Araben stoppade mig vid ett skyltfönster och sa: titta nu. Du är jättesnygg.
Skildes åt på Götgatan och jag gav honom en fet kyss på läpparna.
Det är som sagt det som är bra med livet – man vet ALDRIG vad som händer.
Uppdatering: jag antar att jag var en bra date då jag när jag kom hem fick detta sms: jag vill inte, som jag sa, bara bita dig. Jag vill äta dig!
GeoTagged, [N59.31272, W18.07857]
Det går bra. Araben är inte ens muslim. Inte konstigt att han vågar vara bög. Kul att vi är på ett ställe med moskéer på väggarna.
Så… Jag undrar lite vad det är som gör att de judiska karlarna gillar mig så mycket som de gör.
Nej, nu talar jag inte om min kära israsite, utan jag snackar om Qruiser (eller QX som jag föredrar att kalla’t). Det finns ca 1600 judar i Finland och av dem är – enligt sägnen – 10% ickeheterosexuella. Det betyder 160 stycken, varav ungefär hälften (80) är män. Och en av dessa män skriver till mig på QX och han säger: “Ehkä sinussa on jokin jew-magneetti tai jotain.. hehe” (Du kanske har en judemagnet i dig, eller nåt.)
Kanske är det så.
And I love it.
Okej, den som tycker att jag var knäpp som blev ihop med Y kan ju logga in på valfri svensk datingsite. De flesta är runt 46* och skriver saker som “hej boyz”.
Fy fan.
*Förmodligen har de dragit av sju, åtta år.
21 februari, 2008, 11:49
Kim
* Var tydlig.
* Visa dock ej tecken på desperation (inget är mindre smickrande).
* Var stilig. Låt oss skippa snacket om att utsidan inte har någon betydelse. Jag vill ha en partner som jag finner attraktiv.
* Var rolig. Läs min blogg så får du ett hum om vad humor är för mig.
* Säg rara saker.
* Flirta (!).
* Ha sunda värderingar.
* Trivs på såväl sunkiga söderhak som i halvposha finsalonger.
* Tyck om hundar.
* Ha tålamod.
* Uttryck dig väl muntligt.
* Var lagom liberal.
* Var monogam.
* Säg inte sådant du inte menar.
* Inse att du kan njuta av så kallad skräpkultur utan att vara tom i huvudet.
* Sitt ej kvar i garderoben.
* Hångla upp mig offentligt om du känner att du måste.
* Var tyst när jag ser på Mello (du behöver absolut inte se på det själv – men gör då ingen stor sak av hur anti du är).
* Njut av det lilla i livet.
* Njut av att sitta tyst och glo. Jag orkar inte hålla låda hela tiden.
* Ligg inte med andra.
* Men titta får du så klart göra.
Några frågor på det?
18 februari, 2008, 9:34
Kim
Jag hatar verkligen att dejta. Det tar sån tid och kraft. Och man vet aldrig, aldrig vad de (karlarna) har i kikaren.
Ett exempel:
Jag samtalade med en vän (tack för att ni lyssnar på mitt eviga ältande) och jag undrade vad X egentligen vill.
Vännen sa: “jamen han vill ju ses igen i alla fall!”
Jag: “Ja, det sa ju han jag dejtade förra sommaren också. Han sa “Jaa! Klart vi ska ses igen! Kul! Det är klart vi ska! Snart!” Och hans ord var inte mycket värda.
Fick senare på omvägar höra att han fått så kallade fötter. Men hallå. Du närmar dig 40. Get over de kalla fötterna!
Nu känns det lite som så att jag lägger ner. Jag ska ta noll initiativ och jag ska passivt sitta och vänta på att något händer.
Varför måste alltid jag göra allting?
En vis (men jäkligt jobbig) kvinna sa till mig en gång att om man måste kämpa hela tiden så är man på väg åt fel håll. Det ska flyta på. Tror ni det ligger något i det? I sådana fall är jag ju jäkligt fel ute.
Frustrerande.
Kan jag bara få ha mitt på det torra snart!?
Tack på förhand.
11 februari, 2008, 10:47
Kim
Jag mötte den nästan två meter långe Veganen på stans trashigaste sylta. Mycket bra val av hak måste jag säga. Han var stilig som få, ja faktiskt en riktig dröm. Och rolig och smart (hallå vilket vuxet arbete!) och lyhörd och intresserad och frågvis och glad och lättpratad och snygg och hade fina fylliga läppar (vilket jag så klart påpekade) och fina händer och vackra ögon och mysigt hår och sexiga kläder och han drack snabbare än jag (händer sällan) och han handlade öl innan jag ens hann blinka och han vill ses igen och jag lovade bjuda honom på veganmiddag (”but I want to because I want to learn more about it, I am just a simple vegetarian you know”). (Nej, han är så klart inte svensk eftersom jag insett att det inte är jag som dras till utisar utan det är utisarna som dras till mig. Jag är helt enkelt för konstig för Nisse i Hökarängen. Bra så.)
Paus.
Och vi hade en hel del gemensamt fast mycket var också som natt och dag. Vilket ju skapar dynamik. OCH JA, HAN SOPSORTERAR FLITIGT! Annars hade jag ju gått hem. Sunda och bra värderingar. Hurra!
Så det blev mycket prat om livet och lyckan och past and present och musik. En himla mycket musik!
Det var min version. Hans kanske låter mer så här (fast på engelska):
Och sedan drack vi och pratade och skrattade och Kimman var bräkig och vulgär. Stort skratt och stort, sönderfärgat hår. Och rökhosta, fastän han inte röker (säger han). Han malde på om sitt ointressanta liv och jag låtsades lyssna fastän jag egentligen bara njöt av ölen. Och ja, han drack på tok för snabbt och för mycket. Jag försökte hålla igen men hans eviga tjat fick mig att vilja supa till ordentligt. Jag tyckte ju synd om grabben. I ett svagt ögonblick sa jag att visst kan vi ses igen. Jag ångrar mig bittert. Han kanske inte har så många vänner så kanske måste jag ställa upp. Får se. Kanske raderar jag honom ur telefonboken redan nu.
Han trodde nog att han var charmerande. Han var ett monster.
30 januari, 2008, 11:01
Kim
Det har jag inte gjort på länge. Inte sedan Gringo. Nästan. Jag tog ju en promenad med den där mannen i höstas, men jag var inte intresserad.
En god vän till mig var på date häromdagen och det gick bra. Han kände sig “lite pirrig” efteråt. Jag blev glad men lite avis. Igår norpade jag ett foto på han min vän träffade och photoshoppade dit lite hjärtan och sånt och mailade till min kamrat. Jag är nog lite kul att ha i livet ibland.
Iaf. Min dejtande vän var på en annan bra date för ett tag sedan. Plötsligt slutade den andre parten höra av sig och det kom nyligen fram att min väns psykopat-ex tagit kontakt med sådana han träffat och saboterat genom att plantera lögner. Är det inte beklämmande?
Nu ska jag sluta jiddra. Sitter här och äter mina egna muffins och hinkar kaffe och diskuterar melodifestivalen tillsammans med den nya lesbiska kollegan. Dra på trissor! Hon är en mellobrud!
3 januari, 2008, 7:39
Kim
Jag hade helt glömt bort att jag har en profil på ett spanskt community som igår meddelade mig via mail att jag har olästa meddelanden.
Så jag loggade in.
Och jag hade visst lyst med min frånvaro ett bra tag för det äldsta olästa meddelandet skickades till mig i december 2005!
Hahaha.
Jag svarade. Bättre sent än aldrig. Hahaha.
Åh! Spanjorer och israeler älskar mig. Och jag älskar dem.
8 februari, 2007, 8:24
Kim
Jag har skrivit om ämnet tidigare men det tål att upprepas. Häromkvällen chattade jag lite med en mycket trevlig yngling på Qruiser (vet ej varför jag är inloggad där hela kvällarna eftersom jag nästan aldrig talar med någon – bortsett från några vänner som vägrar ha MSN). Hursomhelst. Ynglingen flirtade tydligt med mig och en bra bit in i samtalet frågade jag varför han inte har någon pojkvän.
“Jo, men jag har pojkvän”, svarade han, “men vi förstår inte varandra”.
Men dumpa för helvete.
Jag hade (så klart) ett långt utlägg om att han – för sin egen och sin killes skull – kanske skulle ta och avsluta det fem år långa förhållandet om det verkligen är så att de inte förstår varandra efter alla dessa år. Förmodligen sitter de båda och raggar järnet på var sitt håll och väntar med att sätta punkt tills de funnit någon annan.
“Jo, jag vet”, sa han, “men det är inte så lätt”.
Jag målade upp hans liv framför honom; hur han går runt och är inte helt tillfredsställd och vaknar upp när han är runt 80 och inser; “Det här var ju verkligen inte så kul”.
Ynglingen lyssnade och antecknade säkert ihärdigt.
Det är inte konstigt att folk är bittra när de går runt och lever i sina b-förhållanden. Vakna! Det är inte så tradigt att vara singel. Det är definitivt trevligare än att leva i en kass relation (jag vet). Det känns som att om man inte har partner och/eller barn är man en outsider och tas inte riktigt på allvar (oavsett läggning).
Så frågan är; är det vi singlar som är freaks eller är det packet som lever i sina värdelösa förhållanden – livrädda för att inte ha någon?
7 januari, 2007, 8:19
Kim
En kille jag dejtade en kväll för exakt två år sedan hörde av sig igår. Han vill ses. Ska det gå två år mellan gångerna? Varför är de så jobbiga? Varför tar det två år innan de hör av sig?
2 januari, 2007, 11:45
Kim
Eftersom jag som det vandrande FN jag är försöker göra världen till en bättre plats ska jag ikväll dejta en dansk.
Apropå detta dejtande så har jag ju kommit fram till att det är bäst att köra hårt, att inte skjuta på det och att inte satsa allt på ett kort. Då står man där tomhänt och ensam. När det kommer till dejting gäller inte devisen “den som gapar efter mycket…”
Tvärtom.
Tillbaka till Dansken. I morse när jag kollade min mail hittade jag följande från honom. Å, så härligt med någon med humor.
Adresseret til : Kim M
Fra : Danmark
Vedrørende tidligere aftalt bestemmelsessted og efter eget ønske, vil der i aften omkring 19.30 arrivere en pakke til ovenstående adressant. Du bedes være på bestemmelsesstedet, da du skal skrive under, ellers vil pakken ikke blive udleveret. Pakken kan senere blive åbnet, men det er ikke anbefalelsesværdigt at åbne den på udstedelelsesstedet. Denne kan eventuelt åbnes under mere hjemmelige forhold.
Med venlig hilsen
Post Danmark International
10 december, 2006, 15:07
Kim
Jag glömde berätta – eller faktiskt kom jag själv på det först alldeles nyss – att igår när fransosen och jag stod på Götgatan och skulle säga hej då gav jag honom en vänskaplig kram då han plötsligt slet tag i mig (så där härligt bestämt) och kysste mig rakt på käften. Det var lite… trevligt. Och väldigt oväntat.
Och jo, han har hört av sig idag och ville ses. Jag känner mig dock på tok för sliten för det. Måste slappa och sova ordentligt efter att ha jobbat hela helgen.
So long.
9 december, 2006, 22:33
Kim
Så. Det är då märkligt vad man som singel ska tvingas utsätta sig för. Till exempel träffa okänd man vid Slussen klockan 15:10 en lördagseftermiddag.
Nåväl. Vi gick och drack öl på ett sunkigt Söderhak och det var tänkt att bli en öl, men det blev fyra. Och en massa prat. Han såg ut lite som… Jesus… och var hemskt trevlig och förmodligen den mest lättpratade date jag haft på evigheter.
Jag antar att det är ett gott betyg när han
a) ville att vi skulle fortsätta kvällen tillsammans (”nej, jag måste hem till hunden”)
b) SMS:ade innan jag ens kommit hem (”du är snygg och trevlig, hoppas vi ses snart igen”)
c) tryckte in sina mp3-lurar i mina öron, spelade fransk musik och översatte texterna åt mig.
Kortfattat; bra date. Vi var nog på ungefär samma våglängd. Träffas gärna igen.
4 december, 2006, 18:10
Kim
När jag efter jobbet skulle kliva på t-banan i city tror jag bestämt att jag såg Latino-J. Naturligtvis valde jag en annan vagn, jag menar finns det något värre än att träffa helgens bekantskap glåmig och ful efter jobbet en måndag i början av december (förutom krig, djurplågeri, sjukdomar osv dårå)? Nä, vad skulle jag sagt? Jag kan inte vara så där spontan och ärtig! Jag behöver tid att förbereda mig.
Jag kom på att jag är ledig imorgon (men jobbar resten av veckan inkl. helgen) så jag ska träffa Gucci och Hetero-Jompa på söderkrog of their choice.
4 december, 2006, 14:10
Kim
Ibland dyker de mest otippade tankar upp i det förvirrade måndagshuvudet. Har ovanligt mycket att göra på jobbet men finner mig förlorad i ett minne jag trodde jag tappat för länge sedan.
En gång, för länge, länge sedan, var jag på en date med en jämnårig politikerkille. Minns ej vad han hette eller hur han såg ut men jag minns att han hade ohälsosamt torra läppar (vilket i och för sig inte säger så mycket då det kommer från en lypsyloman) och att han tog mig till någon obskyr technoklubb + att jag för första gången i mitt liv åkte spårvagn den natten (detta var i Helsingfors).
Några månader senare bara råkade han stå bredvid mig på en stockholmskrog och han log;
“Är det inte du som är Kim?”
“Nej”, hörde jag mig själv säga. “Jag heter Joakim.”
“Är du säker på det..? Har inte vi träffats förr?”
“Nej, det måste ha varit någon annan.”
Alltså, varför? Ibland gör man sådana där märkliga – hjärndöda – saker och det går ju heller inte att ångra dem. Man kan ju inte gå tillbaka till personen och säga; “Jo, det är jag, ville bara skoja till det lite”.
Dagens lärdom är således att det sköna med att bli äldre är att man gör färre och färre hur-mår-jag-egentligen-saker.
Dejten från i fredags mailade förresten idag och tackade för senast. “Jag hade roligt”.
2 december, 2006, 2:52
Kim
Så daten var trevlig. Kom just hem. Han var både rar, ståtlig och rolig men hallå, man kan inte nämna en samlingsskiva som en artists bästa album!
Träffas gärna igen.
Dock på väg hem sms:ade jag förra veckans date. Hehee.
Sambosarna är överraskade. Alla tror att man ligger med sina dater men nej säger jag. Man dricker två öl, pratar och går sedan hem. Så det så.
1 december, 2006, 9:54
Kim
Eftersom jag ska på öldate ikväll kom jag att tänka på tidigare märkliga dater. Som den tidigare så omtalade “Korvkillen”.
Det var ingen date iofs utan så här var det;
För några år sedan satt jag på min favoritkrog två kvällar på raken och båda kvällarna satt han där ensam – denne stilige man.
Andra kvällen började jag och mina kamrater tala med honom. Han var väldigt trevlig och på besök från Helsingfors. Efter en lång kväll fick han sova över eftersom han inte hade något hotellrum fixat för den natten. Så långt allt väl men när vi kom hem ringde han sin mor i Helsingfors och sa på finska “Jag ska ta hand om det jag kom hit för att göra, sedan kommer jag hem” (jag hade inte berättat för honom att jag är en hejare på finska eftersom jag tycker det är jobbigt att tala finska med främlingar). “Hmm…”, tänkte jag och sa godnatt.
Morgonen därpå väckte han mig och frågade om han fick panta mina burkar som stod i köket och väntade på att bli just pantade. “Så att jag kan köpa cigg”, log han. “Visst”, svarade jag, “gör du det”.
Sedan gick han.
När jag skulle iväg till jobbet upptäckte jag att han glömt sin läderjacka. Hur kan man glömma sin jacka när det är kallt ute? Vet ej. (Skänkte den till Myrorna lite senare..) Det märkligaste var dock att när jag senare på dagen öppnade, tog ut något, och stängde mitt kylskåp blev jag stående så där som på film. “Hmm.. här var det något som inte stämde”, sa jag för mig själv och öppnade kylskåpet igen. Där låg ett öppnat till hälften uppätet paket varmkorv! I mitt vegetariska kylskåp. Han hade alltså gått runt med det i jackfickan och titt som tätt smaskat i sig en korv. Är inte det konstigt?
Vi har inte hörts sen dess.
29 november, 2006, 8:28
Kim
Jag har en dejt på fredag. En ofrivillig dejt som jag iofs inte skulle tackat nej till men den kom till av en slump. Vi kan kalla honom Latino-J. Vi har haft kontakt ett tag men aldrig träffats. Igår såg vår mailkonversation ut ungefär så här:
Latino-J: Ska du gå ut på fredag?
Jag: Ja, jag ska nog ta en öl på fredag, det är ju min lediga helg och allt.
Latino-J: Vad kul. Var då?
Jag: *** är ju alltid bra.
Latino-J: Så roligt. Vi kan väl höras om det lite närmare. Trevligt att äntligen få träffa dig. Hej så länge.
Sebbe mår bättre nu. Han har fastat i ett dygn och i natt sov han gott utan att kräkas. Han drack inget under hela eftermiddagen igår så jag hade honom i knät, doppade mina fingrar i ett glas vatten och lät honom slicka på dem så han fick lite vätska i sig. Innan han gick och lade sig drack han dock rejält så jag tror nog att vi är på den säkra sidan.
För övrigt finns det nog inget sötare än en trött, nyvaken hund med låt-mig-sova-blick (som i morse).
På Grey’s Anatomy-fronten kan jag meddela att jag nu, under loppet av sex dagar, sett hela säsong ett, säsong två samt samtliga i amerikansk TV visade episoder ur säsong tre. Det blir 45 avsnitt. Lovely.
Like
Senaste kommentarer