Innan jag slog mig ner på balkongen för att arbeta så tog jag ett dopp i poolen (har jag sagt att jag bor bra?).
Nu sitter jag och skriver hela dagen – så att pennan glöder, eller som vi säger på 2000-talet: så att tangentbordet ryker.
Leve sommaren och leve arbetet.
Ja, måndag för de flesta, men för mig är åttadagarsveckan snart slut.
Bra så.
Jag är trött men vid gott mod. Jag vill sova. De tidiga morgnarna sätter sina spår.
Men det var inte det vi skulle prata om. Nej, jag ska berätta om nattens drömmar och ni är välkomna att analysera dem.
1
En mycket närstående person tog livet av sig och när jag kom till platsen så var ingen ledsen. Allt var lugnt. ”Varför är ingen ledsen?” frågade jag. ”Därför att NN tog inte livet av sig för att livet var outhärdligt och hemskt. Inte heller för att NN skulle ha varit deprimerad. Nej. NN tog livet av sig därför att hon tyckte att hon inte hade mer att göra i denna värld. Hon hade gjort allt hon skulle. Ja, hon var färdig helt enkelt”.
Mycket märkligt var det.
2
Mina skor kändes konstiga och tunga och jag noterade att det gått hål i sulan. När jag stack in fingret för att rensa så kom det ut en massa pengar. Jag räknade mynten till 500 kr i olika utländska valutor (främst brittiska pund).
Mycket märkligt var det.
Kollegan, som figurerat här tidigare, åmar sig. Detta är bara ett litet foto ur den feta serie jag hann knäppa medan han åmade, böjde och exponerade sig.
I bakgrunden: min eleganta tavla.
Om ni undrar hur jag mår efter min spontana operation (!) så mår jag under omständigheterna bra. Kände mig dizzy igår och under natten kickade smärtan in. I morse kände jag mig mycket mör och svag – det känns som att hela kroppens immunförsvar förflyttats till käften.
Idag jobbar jag således hemifrån. Har trots allt tre dagar kvar till min så kallade helg. Ja, sjudagarsveckan blev en åttadagarsvecka inkl. en massa kvällsarbete hemifrån. Det är gott att jobba och det är gott att håva in cash så att man kan resa lite…
Jag fotograferade en kollega. Jag berättade dock inte att jag hade ”arrangerat” en aning.
Lovade att inte publicera denna bild, men nu är ju grabben minst sagt anonym.
God morgon.
Arbetsdag 7/14. Halvlek, baby.
Varför jobbar du så mycket, Kimmi?
Därför att det enda jag älskar mer än att vara ledig är att håva in cash.
Jag sitter här och är lite irriterad.
Min chef kom in och frågade: ”Kim, är du bra på *teknisk term*?”
Jag svarade: ”Sådär.”
Vad då ”Sådär”?
Jag är ju asabra på det.
Jag förminskar ständigt mig själv. Har alltid gjort det och min analys avslöjar att det beror på att det är så mycket lättare att vara en dark horse – att slå underifrån. Det får vara nog nu.
Nästa gång svarar jag vad jag borde ha svarat idag: ”Ja, jag är jättebra på det! Kanske inte bäst i Sverige, men… ja… helt säkert bland de tre bästa!”
Aaargh.
Måndagar är stora dagar på mitt jobb – då kommer fruktleverantören. Jag har i månader haft ett gott öga till ynglingen som kommit med den välfyllda gottekorgen, men i måndags var det en ny karl som kom. Två meter lång var han, och rätt het. Både kvinnor och män iakttog honom med tungan fladdrande utanför käften. Menande blickar växlades mellan oss.
När fruktis gav sig av stod två män och en kvinna och hängde ut genom fönstret för att ta farväl och inte minst för att få en sista glimt av grabbens stuss.
Sådana är vi – glada i karlar. Inga konstigheter med det. Det ska bli spännande att se om fruktmannen vågar sig tillbaka nästa vecka.
Tillbaks från lunchen. Måste omedelbart få tillbaka den positiva andan. Kan ej sura redan – har ju sex arbetsdagar kvar den här veckan.
Nu så. Nya tag. Lite läcker musik i bakgrunden hjälper alltid.
Ett par jobbiga yrkesrelaterade punkter.
That’s it. Har lunch. Måste springa ut och handla något energigivande. Jag orkar inte vara irriterad idag. Jag orkar bara inte. Det tar så fruktansvärt mycket tid och energi.
THINK HAPPY THOUGHTS.
God morgon sockerpullor.
Det är måndag och min extra långa arbetsvecka har just börjat. Japp, det blir en tung vecka på många plan men jag tycker att vi biter ihop och ser varje dag som den sista. Bäst att passa på att leva helt enkelt.
Morgonkaffet är alltid något att se fram emot.
(Ding dong!) Fruktleverantören som just kom är även han en solstråle. Vi har två fruktisar och båda två är män med breda smil. Måste förresten ta reda på varför vi i dessa kristider har två. Den andre kommer om ett par timmar.
Så, let’s kick ass this week. Se så.
Det är sällan jag känner att jag gör någon nytta på jobbet (även om jag såklart gör det). Ännu mer sällan känner jag att jag gör något av betydelse (även om allting såklart är väldigt relativt), men idag hände det.
Jag ringde upp en man som lämnat två meddelanden på svararen. Han var “desperat” sa han och jag hörde på hans röst att han menade allvar så jag kastade mig på luren och jodå, jag hörde att han darrade som ett asplöv.
Mannen hade några frågor och jag besvarade dem kvickt. När han insåg att han inte hade någonting att oroa sig för (ekonomiskt) så hörde jag hur han lugnade ner sig. Jag hörde hur hans andning blev normal och han tackade mig som jag aldrig blivit tackad tidigare. Jag sken som en sol, lade på luren och tog en liten powernap.
Sebbe och jag hade glöggkväll igår. Vi passade på att fira Finland också (vi sjöng gamla goa finska eurovisionhits medan lågorna från de levande ljusen skapade skrämmande skuggor på väggarna).
Ikväll sitter jag på jobbet. Extrajobb. Kollegerna är på julfest. Jag tackade nej; “jag kan jobba”. Är inte på festhumör. Dessutom älskar jag ju mitt jobb… Så jag sitter hellre här.
Senaste kommentarer