Kim Milrell.se

Grann cyklist.

Gårdagen var (som sagt) en väldigt jobbig dag, men nu är den över och jag började denna tisdag med en extremt snabb cykeltur (för att bli av med inte bara gubbfläsk utan även med spänningar och aggressioner). Möte med favoritflatan på det och allt känns bättre…
Igår när vi var ute på vårt uppdrag med grabbarna (bild nedan) så gjorde Sebbe succé. Han fann en dammvippa (ett av svenskans härligaste ord, är det inte?) som såg otroligt fluffig och rolig ut och ja… han ville väl helt enkelt para sig med den…
Aja, nu ska jag snabbsteka en omelett. Det blir en lång dag det här; väldigt mycket på jobbet, i privatlivet och i världspolitiken. Tja.

Förresten. Jag träffade en ny människa igår. Hon frågade mig hur länge jag har varit vegetarian och jag svarade: ”hmm, sedan jag var 19″. Hon: ”Och nu är du..?” Jag: ”Nu är jag 22″. Hon gick på det.

Ett gäng granna grabbar.

Like

Unlike

…Och Sebbe och jag har varit på uppdrag hela kvällen.
Mer om det nån annan gång, men ja, vi har umgåtts med judiska bögar. Så mycket kan vi konstatera.
Sebbe ligger på golvet, med huvudet på en kudde, och snarkar. Jag ska göra detsamma – dock inte på golvet.

”Du ser bra ut”, fick jag förresten höra ikväll, ”du har gått ner i vikt”.
Jo, jag kunde knappt andas eftersom jag ”befann mig i centrum” och drog in både kinder och mage och spände alla muskler jag har. Men jag tackade för komplimangen.

Like

Unlike

Inte minst romantiken och tvåsamheten.
Väldigt söndag va?

Like

Unlike

Fatta så irriterande det är när man tvättar en (lång)fredagskväll och inser att tvättmedlet är slut.
Kilade således ner till libanesen.
Libanesen: Det var länge sen! Har du varit bortrest?
(Förra gången hon frågade så kom jag ut som både bög och Israellover.)
Jag: Nej… (Här var det meningen att jag skulle säga att jag ju har slutat snusa och därmed inte haft nån anledning att spontanhandla, men isället sa jag:) Jag har bara jobbat så mycket det senaste halvåret.

Eh?

Jag blir lite trött på att saker flyger ur min mun. Ja, det är därför jag föredrar att skriva (så jag hinner både tänka efter och omformulera mig) och det är därför jag kan vara mustyst i människokonstellationer.

För övrigt så gick jag just ut i badrummet för att kolla varför maskinen inte lät. Det visade sig att jag glömt stänga luckan – jag skyller självklart även detta på den vidriga sommartiden.

Uppdatering: Tvättmaskinsdramat fortsatte då den vägrade snurra (fastän luckan var stängd…) och jag drabbades av lätt panik, men jag tror och hoppas att det bara var ett tillfälligt fel.

Like

Unlike

Igår skrev jag ett vackert mail till någon. Jag var på bra humör och kände att jag älskade livet och alla människor och djur och blommor och inte minst den här personen (tänk: ett nyktert fyllemail). Jag skrev att jag ”verkligen uppskattar vår vänskap bla bla bla” och en massa andra patetiska rader.
Sedan fick jag ångest.
Och kollade min mail var femte minut.
Nu fick jag äntligen ett svar. Personen i fråga kunde bara hålla med. Jag gjorde inte bort mig.

Phuuu.

Jag ska försöka sluta skriva hjärtliga mail när jag är på bra humör.

Like

Unlike

Igår när jag vaknade visste jag att det skulle bli en pissig dag. Det låg i luften.
Och ja, pissig blev den och jag stötte på en otrevlig kvinna. Hatar Ogillar starkt otrevliga människor som fäller kommentarer omkring sig, till människor de inte vet någonting om. De vet ingenting om hurdan dag den tilltalade har eller har haft.
Tyvärr uppfattade jag inte det otrevliga förrän efter ett tag så jag fick inte tillfälle att vara otrevlig tillbaka (vilket jag för övrigt är väldigt dålig på). Jag önskar att jag hade spänt ögonen i henne och väst: ”Inte den tonen, tack”.

Idag känner jag mig lite svag och nervös. Det känns som att jag kommer att bli attackerad! Av vem vet jag inte. Eller på vilket sätt. Usch. Ingen bra känsla i kroppen.

Nåväl. Strax lämnar jag kontoret och går hem och städar lite så att jag kan ta emot kvällens schlagerturné. Ett gäng glada, trevliga människor. Inga konstigheter.

Like

Unlike

Nej, man måste inte vara särskilt bright för att räkna ut varifrån den senaste veckans minidepression kom ifrån. Det är bara att backa tillbaka i arkivet och se vad som hände på dagen för ett år sedan.
Det är ju så att när man sällan får sådana känslor för någon så tar det flera år innan man är fri från dem. (En börjar ju undra om det är värt besväret.) (Jo, det är klart det är. Vad vore livet annars? Inte mycket va.)

Nåväl. Vi avslutar med en snutt av en fantastisk ballad. (I poppig 80-talsversion är den dock ej mycket att hänga i granen.)

Like

Unlike

Ångestmonstret knackade på.
- Du är värdelös.
Jag höll händerna för öronen.
- Du är ful och mesig och trög.
Jag höll händerna för öronen och blundade.
- Du har inte åstadkommit något och du kommer inte göra det heller. Du kan lägga ner och dö.
Jag höll händerna för öronen och blundade och skrek ”La la laa”.
- Du har ett patetiskt jobb.
Jag ruskade på huvudet.
- Du är lat och din kropp är trött och du har ont här och där. Inse att du är gammal och att det är över. Ö-VER!
Jag började bläddra i en bok.
- En bilderbok va, blåsta pucko.
Jag lade boken över ansiktet och suckade.
- Det enda du alltid vetat att du vill i livet har du inte lyckats med. Du lyckas inte med någonting. Värdelös är du.
Jag ställde mig i duschen och med hög och tydlig stämma sa jag ett sanningens ord till Moder Jord.
Nu väntar jag på svar.
Jag gick och lade mig. En bra sak med min nya, aktningsvärda ålder är att jag varit varvet runt så många gånger att jag vet att allting ser helt annorlunda ut när jag vaknar. När våren kommer. När lågan återigen brinner. När något spännande händer.
Men just nu är det hårda tider.

Like

Unlike

Han tittade ut genom fönstret och nickade mot terapeuten. ”Hur kan man inte bli deprimerad?”

Jo, jag drabbades igår, för första gången på mycket länge, av en vidrig ångestattack. Jag skakade och jag hyperventilerade och sprang hem (var ute på byn). Lugnade ner mig och därefter började det om igen.
Jag tror att jag får lära mig att leva med eländet. Jag vet ju att det går över efter en timma eller två.

För övrigt så oroar jag mig mycket. Allt går åt helvete och Sverige blir ett u-land. Tjoff tjoff tjoff. Nere på botten. Folket är fördummat. Kött limmas ihop. Likdelar limmas ihop och blir en mumsig matbit, tror medborgarna.

Jag säger det igen.

Vi lever i en värld där samkönad kärlek är någonting konstigt men där det anses helt normalt och fullt naturligt att limma ihop likdelar till en läcker matbit.

Vi lever i en värld där grisarna plågas så pass att de äter på varandra, där fåglarnas fjädrar rycks loss för att vi ska sova varmt om nätterna, där kycklingar står och trängs i dödsfabriker.
Moder jord blir väldigt arg och straffar oss alla. Hör mig!

Hur kan man inte drabbas av ångest?

1 person likes this post.

Unlike

Till exempel så skickar jag in bilder till Expressens ”Läsarnas husdjursbilder”.
Se själva.

HJÄLP! Vad kommer härnäst?

2 people like this post.

Unlike

Eftersom det är helg och läsarna är färre än vanligt så passar jag som vanligt på att komma med ett avslöjande.

Ni vet det där SMS:et jag hade ångest över för en vecka sedan… Det var egentligen två stycken. Det första skickade jag till Y och det andra till Italienaren. Hahaha så patetiskt.
Y svarade dagen därpå. ”Du får SMS:a mig när du vill – och jag menar det. Jag saknar dig också”, skrev han när jag bad om ursäkt för mitt tonårsaktiga beteende.
Även Italienaren hörde av sig och vi SMS:ade fram och tillbaka ett tag. Väldigt kryptiska meddelanden blev det (som så ofta).
Sedan var det tyst fram till igår då han ville tipsa om en film. ”Den är judisk och gay”. Jag kände redan till den (såklart) men tackade ödmjukt och önskade honom en fin helg.

Jag är en hyvens grabb men då och då skickar jag konstiga och oväntade SMS. Det är faktiskt inte så illa i det stora hela.

Like

Unlike

Ja, det var väl inte så överraskande att jag försov mig efter tretimmarsnatten.
Ja, tidningsbudsslynan väckte mig vid 03.
Ja, jag ska skaffa en sån där tjock säkerhetsdörr som stänger ute allt ljud. På måndag. Eftersom ja, hyresvärden stänger klockan 15 varje dag (eftersom de flesta människor ju är lediga på dagarna), förutom på måndagar då de har superduperöppet till hela 18:00.

Dagens SMS (kom redan 07:48):
Humor har du.

Svar: Jag vet.

Like

Unlike

Om ni tror att jag ligger här och har ångest så tror ni fel.
Framtiden ser ljus ut.
Livet är gott.

Klart slut.

Like

Unlike

Så fort jag fått lite sprit i kroppen och befinner mig på krogen och inser att alla är as och fula och tröga och inte minst ointressanta så sms:ar jag mitt ex och säger att jag saknar honom. Inget konstigt med det, men jävligt patetiskt.

Like

Unlike