På väg från Arlanda.
Sverige blev just lite smartare, roligare och snyggare.
Ja, ni förstår ju kopplingen – brasse och brasse. Tyskland och Tyskland. Fiffigt!
På väg från Arlanda.
Sverige blev just lite smartare, roligare och snyggare.
Ja, ni förstår ju kopplingen – brasse och brasse. Tyskland och Tyskland. Fiffigt!
Sista ungkarlsdygnet börjar när som helst nu.
Aaaah!
Och köket börjar bli färdigt. Endast elegant kakel + skåpluckor saknas. Kaklet ska parigt inhandlas tillsammans och luckorna kommer nästa vecka.
I förrgår fick jag äntligen smälla upp köksbordet och jag satt länge och njöt. Hade inte suttit vid mitt köksbord på nästan exakt ett år! Sebbe satt mittemot och njöt han också.
Därefter är det den minimala hallen som ska få sig lite ny färg på väggarna + lite ny förvaring. Därefter är bostaden redo för ett nytt hemma-hos-reportage!
Men nu måste jag skaffa nytt leg. Utan giltigt leg OCH pass – ‘papperslös’ om du så vill – känner jag mig både illegal och ‘låst’. Måste ta tag i detta NU. I DAG. Men det går ju sisådär då myndighetsställena håller öppet då Den Vanliga Medborgaren jobbar ihop cash till statskassan, så att vi kan kasta minst sagt tveksamma biståndpengar till höger och vänster medan våra egna svårt sjuka ligger och lider.
Hej så länge.
Jag försökte sätta ihop mina tio israeliska ESC-favoriter, men det gick inte.
Det fick bli 15. Fy farao vad det svänger!
Det känns som att jag har spenderat helgen på gymmet (det var ju ett tag sedan…). Att slipa spacklade väggar är det tråkigaste man kan göra. Ja, det är det faktiskt.
När man sedan äntligen får MÅLA väggarna så är lyckan stor.
Och jag har skruvat ihop möblemanget men jag har naturligtvis inte gjort det med glans (ibland borde jag hålla mig till sådant jag kan och är bra på). Lite fel håll och lite tredje gången gillt och så vidare…
Och ibland måste jag ta paus på grund av Sebbe.

Men tänk så trevligt att kunna sitta på köksgolvet och lyssna på diskmaskinen.
Det är vuxenlycka det.
En ny vecka är här. En stor vecka. Fyra ungkarlsdagar kvar.
Igår gav jag ‘hantverkarna’ ledigt. Det var ju ändå fredag och de skulle få gäster.
Känslan var magisk när jag ställde mig på det nylagda köksgolvet och premiärlagade mat på den nya, fräsiga spisen. Jodå, min magnifika vegetariska bolognese blev lika god som alltid.
Jag spenderade kvällen ensam med Sebbe och det kändes lyxigt att kunna fylla på hans vattenskål i köket. Kökskranen är ju både inkopplad och på plats.
Nu ska jag slå igång den nya tvättmaskinen, som står på en (överraskande dyr) ställning, vilket är bra, ty då måste inte farbror böja sig ner så djupt när han matar och tömmer.
Jag ska även slå på mitt livs första diskmaskin. Surret är både hemtrevligt och meditativt.
Sakta men säkert blir hemmet ett hem igen.
Detta är sista ungkarlslördagen! Om du tror att jag slår klackarna i taket så tror du fel. Jag njuter av hemmet.
Dörrarna öppnades och en en kvinna med barnvagn dundrade in. Hon körde in vagnen med full kraft och de hundratals blöta morgontrafikanterna som stod som packade kossor på väg till slakt flög upp mot väggarna. Vissa krossades och avled omedelbart. Andra halkade ner och trampades sakta ihjäl av horden. Blodet sprutade. Kaos och kalabalik. Någon ströps då slipsen fastnade i någon annans väska. Inälvor och krossade skallar seglade ner längs fönsterrutorna. Skrik. Många grät. Tills de tystnade för evigt.
Dörrarna öppnades och barnvagnskvinnan klev av och trippade iväg längs perrongen. Hon visslade fortfarande.
Utdrag ur långt mail:
I’m a big fan of yours (who wouldn’t be?!). I also want to thank you for making waves. You’re fighting against the tide in Sweden, and it takes a particular sort of courage to do what you’re doing. I hope I can teach my kids (they’re pretty small) to be like you: stand up for what is right and say so… even if they make people angry.
Fatta!