Sista dagen i varje månad för jag över alla jättevackra bilder jag knäppt till både hemdator och jobbdator och nån gång då och då så går jag igenom alla bilder och raderar och rensar för att sedan bränna på skiva och förvara tryggt och fint.

Detta gäller även musik och viktiga dokument + inte minst bloggarna mina.

Igår var en backuppens dag. Det var som vanligt tråkigt och tidskrävande men det kändes väldigt bra efteråt. Lite som sex alltså.

Jag rensade friskt och ärligt!
”Nej, jag gillar verkligen inte materialet” och ”usch, den här färgen är verkligen inte till min fördel” mumlade jag.
”Den här är tjusig men på tok för liten – den kanske E skulle kunna bära med stolthet. Och så skulle den få ett nytt liv!”

Men ja, det finns ju kläder som jag aldrig mer kommer vilja/kunna ta på mig, som ändå måste sparas. Exempelvis D&G-t-shirten som syns i detta inlägg.

När jag ändå var igång så gick jag igenom en massa andra prylar och fyllde en hel kartong med SKRÄP.

Ja, nu är det verkligen nya tider!

De oväderliga Villabögarna (före detta granngrabbarna) har arbetat så hårt, så hårt och nu närmar vi oss slutet. I morgon är det grand finale med hallmattsläggning och storstädning.

Bilder kommer i ett redigt hemma-hos-reportage när även kaklet är på plats i köket.

Här är mina grabbar nu:

Efter första samboveckan vill jag dock tala till nationen. Jag vill säga följande:
Ja, som sambo så blir allt det där vardagligt tradiga mycket roligare och det roliga blir riktigt festligt.
Det lilla i livet är som bekant det stora (det har jag sagt i många herrans år).
Det där vardagliga – att komma hem och se någon sitta och arbeta vid köksbordet, för att sedan laga middag ÅT TVÅ och därefter slippa plocka in i diskmaskinen (DISKMASKINEN!), eftersom den andra gör det då det var den första som lagade maten, är inte illa alls.
Sedan pratar man lite om dagen.
Om livet.
Och på kvällskvisten kanske jag känner mig beat och jag ber E att gå ut med S och så gör han det. Inte illa alls.

Jag är mycket imponerad av E, ty med honom är ingenting ‘jobbigt’. Det bara flyter på. Inget gnäll (fy farao vad jag ogillar gnäll och gnat) och inga konstigheter. Bara full fräs. Det går jag igång på.
Jag tänker på tidigare förhållanden och på hur jag har ”försökt” och ”kämpat” och ”gett det en chans”. Det ska inte vara så, har jag på ålderns höst kommit på, utan det ska ”bara flyta på”.

Jag tackar och tar emot.

Nu är klockan 00:19 och jag sitter och jobbar lite.
E har somnat. Jag hör att han har legat i sängen och tittat på någon serie, men han sover nu. Det såg jag nyss när jag gick och kollade efter S.
Han sover bredvid E. Och framför dem ligger en dator som gapar fram någon serie som ingen tittar på.