När jag och Y cyklade till stranden i TLV låste vi fast cyklarna i varandra och lade oss därefter i solen och vilade, pratade + åt medhavda mackor (han äter hela tiden, till och med när han åker till jobbet tar han med sig något att knapra på).
Några timmar senare när vi skulle trampa hemåt hittade vi inte nyckeln till låset. Vi letade och letade. Kollade i byxfickor och strumpor, tömde väskan på marken och övervägde till slut att gå och leta i sanden på den enorma stranden. Vi såg nog båda framför oss hur vi skulle komma att få kånka (de i varandra fastlåsta) cyklarna hem, med svordomar och sura miner som extra krydda.
Då skrattade plötsligt Y till. Det var ett nytt slags skratt. Det lät så att säga lite kul/pinsamt/tacksamt. Han pekade på den ena cykeln. Jag tittade på låset, vred om nyckeln och så trampade vi hem.

Vi började med förintelsemuseet Yad Vashem. Oerhört rörande.
Därefter åt vi väldans god mat på en liten sylta.

Åkte genom en väldigt ortodox stadsdel —>



Sedan till gamla Jerusalem. Magiskt.




Klagomuren. Min bästa bild någonsin.


















Jerusalem var mycket mer arabiskt än jag trott. En väldigt mäktig upplevelse.
Vi avslutade med ett besök vid Knesset (det israeliska parlamentet). Vi stod i en park som doftade av rosor och jag var nedstämd på grund att det var söndag (jag blir ju det oavsett vad jag gör eller var jag är) och på grund av att jag snart skulle åka hem igen. Det var ett sånt där ögonblick som… man vet att man är med om något fint, som man kommer att minnas för alltid. Därför tog jag inga bilder där. Jag bär minnena och känslan inom mig.
När vi kom hem var Y trött så han gick och lade sig. Jag gick till klubben Evita och träffade min vän ES – han som ska gifta sig med sin amerikanske pojkvän, som ska flytta till Israel. Mycket härlig kväll med en massa svenska schlagers. Plus den finska Bye Bye Baby med CatCat. :)

Fullpackad uteservering.

Medan man urinerar på denna nattklubb kan man se på modevisningar…

Och så ett arty självporträtt.

Vi cyklade ner till Tel Avivs äldsta kvarter Neve-Tzedek. Väldigt mysigt. Y berättade en massa historier om allt vi såg. Han var mycket påläst och hade dessutom skrivit ut en massa sidor från nätet veckan innan jag kom, så att han verkligen skulle veta allt.
Vi slog oss ner på en uteservering och drack gin & tonic. Y åt en tallrik damiga kakor. Hahaha. Jag hade mycket kul åt det. Goda var de inte heller.

Väldigt kul att cykla i Tel Aviv förresten. Man cyklar mycket fritt och överallt. Frihetskänsla.

Vi tänkte ta oss in i den stora, ståtliga synagogan men den var stängd. Cyklade hem och handlade mitt nya favoritvin Dalton – väldigt “rund” smak. Skrattade åt det faktum att jag beskrev ett vin som “runt”, men det smakar verkligen runt.
Sedan såg vi nog mest på tv hela kvällen.

Dag fyra började vi med en shoppingtur. Fick tid för tatuering på Jovino på Shenkin Street och medan vi väntade besökte vi Nachalat Binyamin Market.

Sedan var det äntligen dags —>

Sedan lite shopping och hem för att lyssna på, och sjunga med till, min nya musik.

Därefter cykeltur.

På kvällen besökte vi Founders Square (ovan) och Independence Hall (nedan). Lite magiskt.

Avslutningsvis upplevde jag mitt livs mest romantiska afton – inte så där påtvingat, utan bara… vackert.
Vi åt tapas och delade en flaska Kava.

Y var mycket stolt över sin STHLM-väska.

Jag var turistig och ville posera framför samma No parking-skylt som förra gången.
—>

Jag ville även bli fotad framför samma båt som förra gången. —>

Y framför Yafos Big Ben.

Shoppade på den enorma marknaden.

Jag sa till Y: låtsas posera så att jag kan fota soldaten…

På eftermiddagen träffade jag min vän Ron – mannen med det enorma leendet.

På kvällen åt vi världens godaste falafel.
En väldigt bra dag.

Vi gick på bio och såg The Reading – rekommenderas.

Dag två började vi med att strosa lite i stan. Besökte Tel Aviv Museum Of Art. Det var väldigt folktomt på grund av självständighetsdagen.

Och så tog vi en cykeltur. Genom stan och ner till stranden.

Det blev mulet.

På kvällen tog vi en promenad och åt en ljuvlig middag på en mysig restaurang. Jag åt världens godaste latkes (från wikipedia: Latkes (jiddisch: לאַטקעס) är en judisk maträtt, en slags plättar gjorda på potatis och lök. Maträtten tillagas traditionellt vid den judiska högtiden Chanukka).

Innan maten på planet (nedan) beställde jag in vin, drink och chirre (chips). Lovely.

Sedan såg jag dessa vyer. Och bilden nedan – låter konstigt och stämmer förmodligen inte, men jag kände att jag kom ihåg den där udden från förra gången. Därför tog jag kort. Nästa gång ska jag jämföra…

Efter 4½ timme landade jag på snygga Ben Gurion Airport. En massa frågor om varför jag besökte landet och det kändes härligt att säga att jag var där för att träffa min karl.

Y mötte mig på flygplatsen. Han var fin och det var så ljuvligt att ses igen. Det hade gått 64 dagar sedan senast men det kändes som om tiden stått still (men ändå inte).

Y åkte och hängde lite med sina barn – det var ju helgdag, och helgdagar är väldigt viktiga för judarna. Jag tog en tupplur och när Y kom tillbaka blev vi så här glada.

Därefter gick vi och klubbade och träffade min vän IB. När vi kom fram till stället hörde jag Y säga “Kim Milrell” i entrén. Han, den lilla spjuvern, hade föranmält oss. :)
Sedan hem för att sova.

Till och med klottret var fint och meningsfullt i Tel Aviv.

Jag är “här” nu i alla fall, och i afton (när min helg äntligen börjar) ska jag publicera en massa, massa bilder från min resa. Det hjälper mig i denna enorma saknad. Tack för er förståelse för mitt tjat.