Jag lovade att hålla det för mig själv, men nu är det hela nog preskriberat så…
När jag och Y cyklade till stranden i TLV låste vi fast cyklarna i varandra och lade oss därefter i solen och vilade, pratade + åt medhavda mackor (han äter hela tiden, till och med när han åker till jobbet tar han med sig något att knapra på).
Några timmar senare när vi skulle trampa hemåt hittade vi inte nyckeln till låset. Vi letade och letade. Kollade i byxfickor och strumpor, tömde väskan på marken och övervägde till slut att gå och leta i sanden på den enorma stranden. Vi såg nog båda framför oss hur vi skulle komma att få kånka (de i varandra fastlåsta) cyklarna hem, med svordomar och sura miner som extra krydda.
Då skrattade plötsligt Y till. Det var ett nytt slags skratt. Det lät så att säga lite kul/pinsamt/tacksamt. Han pekade på den ena cykeln. Jag tittade på låset, vred om nyckeln och så trampade vi hem.
Dag 8 åkte jag hem.
Innan dess satt jag mest på balkongen och glodde. Och packade. Y jobbade. Vi satte oss på en uteservering ett tag, sedan bar det av till flygplatsen.
Bu.
Det var det.
Nu kan jag koncentrera mig på ESC-inlägget som kommer snart.
Dag 7 var en sorgens dag. Jag kände mig väldigt emotionell och nedstämd.
Y jobbade så jag gick och shoppade (och kände mig härligt hemmafruaktig). När jag klev in i favorit-cd-butiken kunde jag inte stå emot. Jag handlade och handlade alla de där 14 hebrepopskivorna som jag fått av vänner (i mp3-format) eller laddat ned illegalt (vad ska man göra om man inte KAN köpa dem?).
Därefter slog jag mig ner på en uteservering och åt och njöt och tänkte (bild 1 och 2).
Promenerade hemåt så småningom, men stannade till vid ytterligare en uteservering och tänkte/kände/älskade (bild 3). Jag tänkte på hur det skulle vara om jag bodde i Tel Aviv, med Y, och kom hem efter en runda på stan en helt vanlig måndag och mötte honom i köket. En så ljuv tanke. Ja, jag skulle definitivt kunna tänka mig att flytta dit. Berättade det för Y förresten. Vi är inte riktigt “där” ännu, men på grund av avståndet är det ju alltid bra att vara verbal och rättfram.
På kvällen gick vi ut och åt på en nudelrestaurang (bild 4) och Y var så vacker och jag älskade honom så. Jag åt kyckling (!!!) då jag ville ha något kryddigt och när man äter ute är de vegetariska alternativen oftast ganska lama. Jag var oerhört nedstämd och ville gråta hela tiden (inte på grund av kycklingen den här gången).
Medan jag väntade på att Y skulle komma hem på kvällen satt jag på balkongen och lyssnade på mina nya skivor. Det såg ut så här. :)
Dag 6 åkte vi äntligen till Jerusalem. Otroligt spännande! Nu slår jag rekord i antal bilder i ett inlägg. Enjoy.
Vi började med förintelsemuseet Yad Vashem. Oerhört rörande.
Därefter åt vi väldans god mat på en liten sylta.
Åkte genom en väldigt ortodox stadsdel —>
Sedan till gamla Jerusalem. Magiskt.
Klagomuren. Min bästa bild någonsin.
Jerusalem var mycket mer arabiskt än jag trott. En väldigt mäktig upplevelse.
Vi avslutade med ett besök vid Knesset (det israeliska parlamentet). Vi stod i en park som doftade av rosor och jag var nedstämd på grund att det var söndag (jag blir ju det oavsett vad jag gör eller var jag är) och på grund av att jag snart skulle åka hem igen. Det var ett sånt där ögonblick som… man vet att man är med om något fint, som man kommer att minnas för alltid. Därför tog jag inga bilder där. Jag bär minnena och känslan inom mig.
När vi kom hem var Y trött så han gick och lade sig. Jag gick till klubben Evita och träffade min vän ES – han som ska gifta sig med sin amerikanske pojkvän, som ska flytta till Israel. Mycket härlig kväll med en massa svenska schlagers. Plus den finska Bye Bye Baby med CatCat. :)
Fullpackad uteservering.
Medan man urinerar på denna nattklubb kan man se på modevisningar…
Och så ett arty självporträtt.
Dag 5 var lördag, dvs “judisk söndag”, och en mellandag.
Vi cyklade ner till Tel Avivs äldsta kvarter Neve-Tzedek. Väldigt mysigt. Y berättade en massa historier om allt vi såg. Han var mycket påläst och hade dessutom skrivit ut en massa sidor från nätet veckan innan jag kom, så att han verkligen skulle veta allt.
Vi slog oss ner på en uteservering och drack gin & tonic. Y åt en tallrik damiga kakor. Hahaha. Jag hade mycket kul åt det. Goda var de inte heller.
Väldigt kul att cykla i Tel Aviv förresten. Man cyklar mycket fritt och överallt. Frihetskänsla.
Vi tänkte ta oss in i den stora, ståtliga synagogan men den var stängd. Cyklade hem och handlade mitt nya favoritvin Dalton – väldigt “rund” smak. Skrattade åt det faktum att jag beskrev ett vin som “runt”, men det smakar verkligen runt.
Sedan såg vi nog mest på tv hela kvällen.
Dag två började vi med att strosa lite i stan. Besökte Tel Aviv Museum Of Art. Det var väldigt folktomt på grund av självständighetsdagen.
Och så tog vi en cykeltur. Genom stan och ner till stranden.
Det blev mulet.
På kvällen tog vi en promenad och åt en ljuvlig middag på en mysig restaurang. Jag åt världens godaste latkes (från wikipedia: Latkes (jiddisch: לאַטקעס) är en judisk maträtt, en slags plättar gjorda på potatis och lök. Maträtten tillagas traditionellt vid den judiska högtiden Chanukka).
Okej. Here goes. Nu tar vi det grundligt och från början.
Innan maten på planet (nedan) beställde jag in vin, drink och chirre (chips). Lovely.
Sedan såg jag dessa vyer. Och bilden nedan – låter konstigt och stämmer förmodligen inte, men jag kände att jag kom ihåg den där udden från förra gången. Därför tog jag kort. Nästa gång ska jag jämföra…
Efter 4½ timme landade jag på snygga Ben Gurion Airport. En massa frågor om varför jag besökte landet och det kändes härligt att säga att jag var där för att träffa min karl.
Y mötte mig på flygplatsen. Han var fin och det var så ljuvligt att ses igen. Det hade gått 64 dagar sedan senast men det kändes som om tiden stått still (men ändå inte).
Y åkte och hängde lite med sina barn – det var ju helgdag, och helgdagar är väldigt viktiga för judarna. Jag tog en tupplur och när Y kom tillbaka blev vi så här glada.
Därefter gick vi och klubbade och träffade min vän IB. När vi kom fram till stället hörde jag Y säga “Kim Milrell” i entrén. Han, den lilla spjuvern, hade föranmält oss. :)
Sedan hem för att sova.
Till och med klottret var fint och meningsfullt i Tel Aviv.
Jag är “här” nu i alla fall, och i afton (när min helg äntligen börjar) ska jag publicera en massa, massa bilder från min resa. Det hjälper mig i denna enorma saknad. Tack för er förståelse för mitt tjat.
Jag har äntligen börjat packa upp. Shoppade mer än vanligt: 4 t-shirts (+ en som jag fick av Y. Fick även en kofta som han hade i Stockholm. Han sa då, när jag provade den: “den passar dig bra. Du får den när du hälsar på mig.” Och det hade han inte glömt.) Vidare: 14 ljuvliga cd-skivor, en chanukkia + en låda ljus, två halsband, två iPhoneskydd, glasunderlägg, ett fett Chailjus, assnygga disksvampar, en väggprydnad + nyckelringar så klart. :) Och en antibakteriell kräm för tatueringen.
Ja, jag rörde vid klagomuren och jag bad om någonting.
När vi var i Yafo, förresten, så fanns där en sån där löjlig bro där man kan vidröra sitt stjärntecken och önska något.
Jag frågade Y: “Nå, har du önskat något?”
“Nej”, svarade han, “jag tror inte på sånt.”
“Det kanske du borde”, svarade jag. “Det jag önskade förra gången jag var här är nu rena rama sanningen.”
Här innanför grundades den fantastiska staten Israel. Ja, jag älskar Israel. Som jag sagt till mina TLV-vänner och min man så känner jag mig hemma där. Av någon konstig anledning. Och nej, det är inte farligare där än nån annanstans. Den kritiserade “muren” (som mest bara är ett stängsel) har ju minskat självmordsattackerna med typ 95 procent. Så det är tryggt och bra.
Jag känner mig väldigt populär bland israelerna, det spelar säkert också in. They love me. Jag är ju både smart och kul att hänga med.
På den fantastiska tavlan står det:
ACCORDINGLY WE, MEMBERS OF THE PEOPLE’S COUNCIL, REPRESENTATIVES OF THE JEWISH COMMUNITY OF ERETZ-ISRAEL AND OF THE ZIONIST MOVEMENT, ARE HERE ASSEMBLED ON THE DAY OF THE TERMINATION OF THE BRITISH MANDATE OVER ERETZ-ISRAEL AND, BY VIRTUE OF OUR NATURAL AND HISTORIC RIGHT AND ON THE STRENGTH OF THE RESOLUTION OF THE UNITED NATIONS GENERAL ASSEMBLY, HEREBY DECLARE THE ESTABLISHMENT OF A JEWISH STATE IN ERETZ-ISRAEL, TO BE KNOWN AS THE STATE OF ISRAEL.
Och här hade vi just tagit en cykeltur och det var dags för glass.
Klockan är halv fyra och jag ska snart upp och till jobbet. Är upprörd och kan ej sova. Tack för det. Jag skulle vilja skriva väldigt grova saker nu, men jag orkar inte. I quit liksom. Jag ber bara varenda människa på detta klot, som är på väg att sätta en unge till världen, att tänka efter före. Ungen blir förmodligen inte exakt som du vill. Förmodligen blir han/hon bättre än du själv, men du kommer aldrig att förstå det. Så tänk efter en extra gång.
I måndags klev jag in i en väldigt cool t-shirtbutik i Tel Aviv. Bruden i kassan sa: “Har du inte varit här förut? Jag känner igen dig.”
“Nej”, svarade jag. “Jag har varit i stan förut men aldrig i denna butik.”
“Kanske såg jag dig någonstans”, sa hon.
Sedan kom vi på nåt sätt in på att min man bor där och hon berättade att hennes bror just gift sig med en svenska. “Så vi hade just 30 svenska besökare, på bröllopet. Jag hade också en svensk pojkvän en gång.. men…” Jag såg på henne att hon var djupt sårad.
“Jag förstår att det är svårt”, sa hon. “Men finns det kärlek så.. vad kan man göra?”
Jag nickade instämmande och köpte en (assnygg) grön t-shirt som jag inte alls hade tänkt köpa.
Tatueringen
ALAD står det, vilket står för Ana Lamdeni Datcha. Vilket betyder “vänligen lär mig din tro”. Kommer från kabbalah och ska skydda mig från det onda ögat. Jag trodde bara inte att det onda ögat skulle finnas så nära mig.
Just nu får du jättebra odds på spel på melodifestivalen. Få upp till 1000 kr gratis.
Fördomar?
Svensk guide till bingo på nätet med höga bonusar och gratis vinstchanser.
Blogginfo
Tusentals inlägg + kommentarer försvann i den beryktade bloggkraschen. Inläggen kommer tillbaka, kommentarerna inte. Sådant är livet.
Jag håller just nu på att lägga ut alla gamla inlägg, så följer du mig via RSS och tycker att det rasslar till lite väl ofta i inkorgen så vet du varför.
Lösen till skyddade inlägg får trogna läsare genom att maila kim@kimmilrell.se
Kommentarer granskas före publicering och otrevliga och/eller irrelevanta raderas ögonaböj.
Like
Senaste kommentarer