”Du är en sån KLIPPA, Kim!”

Det var den lediga dagen det.
Jag blev väckt tio i sju, till ett erbjudande jag inte kunde tacka nej till.
Jag hade sett fram emot att få sova ut, men öppnar man bara plånboken tillräckligt mycket så kommer jag som ett skott.
Efter en morgonrunda med Sebbe (som återigen ligger i hallen och sover bland mina skor) och en kopp kaffe (tyvärr svart – mjölken var klumpig och mejerimesen var nära att kräkas) så sitter jag nu här och arbetar.