”Vad är det för as nu då?”, tänkte jag men kände mig tvungen att öppna eftersom Sebbe skällde som tusan. (Kanske var jag en smula orolig att det var de där ruggugglorna som kom för att hämnas.)
”Hallå”, hörde jag uppifrån utan att se någon.
”H..hallå?”
”Nycklarna sitter i dörren”, sa den ståtliga brevbärarrösten.
”Jaha. Oj. Tack.”
Det är inte första gången det händer. Det är inte helt friktionsfritt att bli gammal.
Så är det med oss som är lite till åren, hängde min nyckelknippa på lagret idag och försökte sedan låsa dörren med postnyckeln (som jag skulle ha hängt upp)…
Detta kommer sluta i katastrof!