Efter att ha ugglat i hundparken halva morgonen promenerade vi hemåt. Sebbe ville gena på ett ställe vi brukar gena på. ”Nej”, sa jag. ”Det går inte.” Envisa hunden lade sig helt sonika ner. Som ett barn skrek han ”jag vill gena!”
Till slut förstod även han att snöberget stod i vägen.
Han kände helt enkelt för att klättra lite…
I karriären.