Jag uppfann häromdagen en fantastisk slogan: ”Oslo är det nya New York. Eller snarare… O är det nya NY!”
Ja, snart vet jag om det är så eller om jag som vanligt bara snackar en massa skit. Nåväl.
Sitter äntligen på tåget, en kvart försenad. Trots att det inte tar mig mer än 12 min att åka till centralen så var jag där trekvart innan avgång; how very me – alltid redo, alltid ute i god tid då marginaler är bra i detta spännande, oförutsägbara liv. Fryser såklart tårna av mig efter en timme på perrongen. Nåväl, nu åker jag!
Jag riktigt känner hur semestern tränger in! Och nu blir det biljettkontroll. Så klassiskt och elegant!
När jag gick satt Sebbe i sängen och glodde på mig och mitt prasslande. Hundvakten sov tungt.
Uppdatering:
Brunchen är avklarad och jag läser Ruth Maiers dagbok. Då och då tittar jag ut men det ser ju likadant ut varje gång. I lurarna har jag min fantastiska pop- och dance-spellista.
Uppdatering:
Du har väl SMS-biljett. Nytt och modernt (kanske inte så nytt vid närmare eftertanke…)
Utskriven biljett. Känner mig gammaldags. Tänk supergammalt lokomotiv och en restaurang med dukar och små lampor på borden. Elegant klädda damer (hattar och handskar och snipiga läppar) och cigarrblossande kostymklädda gentlemen som lyfter på hatten när jag kliver in.
Flirta med konduktören sen!
Han var lite før… feminin.
Hoppas det gick bra med klädpackningen! Jag hade ju visst ett uppdrag där, men du klarade det säkert bra på egen hand.
Jo, det gick nog bra. Tænkte inte så mycket utan kørde på ren magkænsla!
Pingback: Kim Milrell.se » Oslo: sista inlägget