How very me

Ilar asirriterad (what’s new?) runt på jobbet och ser fram emot att få sitta ner i lugn och ro och sippa i mig en köppa kaffe. Jag tar en liten hutt och inser att jag gjort nästan helt rätt – det är bara det att jag glömt vattnet. Sur och tvär rullar jag ut i köket och medan jag muttrar och svär över livets jävlighet inser jag att det inte alls är mansmens jag lider av – det är mansklimakteriet som plågar mig. Fatta. Jag är där nu.

This entry was posted in Privat and tagged , , . Bookmark the permalink.

10 Responses to How very me

  1. Betsy says:

    Undrar om man skulle bli trodd om man sjukskrev sig för mansmensvärk… Nu lever ju vi i ett jämställt samhälle, så det är klart dom måste göra det…

  2. Betsy says:

    Förresten så är det en i min kontaktlista på facebook som hela tiden skriver ”verk” istället för ”värk”. Hatar!

  3. Betsy says:

    Måd… hm, så ska min ev. dotter heta. Eller Modd…

  4. Betsy says:

    Om jag får hyra en livmoder när jag passerat 30 kanske jag tar chansen och skaffar mig ett, ja.

  5. Rafael Tomas Balthazar says:

    Vad spelar mansklimakterie för roll när man har så jäkligt snygga händer!