Eurovision Song Contest är som sport – utan huliganer och elände.
Och med snyggare kläder.
Om tolv timmar öppnar sig bubblan och vi kliver in.
Vackra sånger (nedan) blandas med vidriga – riktigt vidriga – låtar (San Marino… ”Are you ready for a little chat and a song about the Internet?”)
Gammalt blandas med nytt, kitch samsas med torrt och fnasigt.
Allt kan hända – och gör det också.
Många skrattar, vissa gråter – men ingen slåss.
Som glatt framförde Euphoria på israeliska festen i Baku.
Har vi något sådant här medborgarforum i Sverige?
Eller skulle det kanske bli lite för mycket lekstuga här?
Det är mycket Eurovision just nu – det ligger ju något i luften…
Hemma ser vi på tidigare finaler, från början till slut. Någon gullig person har lagt ut hela finaler på youtube och jag lipar av lycka. Se exempelvis ESC 1979 - vilken fantastisk föreställning och vilket fantastiskt intro om värdlandets (Israels) historia. WOW!
Jag tänker: tänk om internet hade funnits när jag var ung och nyfiken. Jag hade inte behövt ställa bandspelaren framför TV:n – och bett alla att vara tysta under låtarna då jag ju skulle spela in på kassettband – och jag hade inte behövt kämpa med trasslande videoband. För att inte tala om åren innan vi hade en videospelare där hemma… Exempelvis nämnda året 1979 såg jag inte eftersom jag var purung. 1982 var första året för mig, men 1979 hörde jag på kassettband, som föräldrarna hade spelat in. Och jag minns vinnarmelodin ”Hallelujah” mycket väl.
Nu finns video och audio på nätet. Och på Diggiloo Thrush finns låttexter och annan information. Tänk så härligt det är att vara ung idag.
Milk & Honey som framförde nämnda vinnarlåt har en fiffig fansajt här.
Internet är nog ingen fluga.
Åh, så flott!
...Och vinnarorkesterns Yehuda Tamir är ju en riktig puma.
Klicka för större version.
Den populära eurovisionsajten esctoday.com hackades i dag av huliganer som jollrade på om att ESC är som en ”prideparad”. Tolv års arbete försvann bokstavligt talat med ett klick.
Förfärligt att ingenting är heligt numera.
Allt detta hat.
Alla dessa stenåldersmänniskor.
När, oh när, ska de get with the programme?
Säkerheten runt ESC är så klart skyhög, men som jag påpekat tidigare: vid finalen av Melodifestivalen existerar den knappt och en vacker dag smäller det.
Ni fnittrade förtjust när jag lyfte ett varningens finger om självmordsbombare i Stockholm.
Ni fnittrar väl nu också.
Under tiden går allt – ja, just det – åt helvete.
Uppdatering: läs mer om detta syndiga evenemang.
Vem skriver i dagsfärska Menorah, om inte jag!
Det dyker nog upp en länk så småningom.
Eller som en vän sade: ”Var skall sleven vara om inte i grytan?”
Exakt så.
Igår var det äntligen dags att stilla nyfikenheten. I helgen hittade jag dessa vegetariska a’la Lindström-biffar på Ica och de fick bli gårdagens middag.
De steks snabbt och serveras med fördel med blomkålsmos och den tillagar du på följande vis:
Skär ett helt blomkålshuvud i bitar och koka tills delarna är mjuka. Mosa dem med valfritt köksredskap. Tillsätt lite smör och grädde och (ganska mycket) salt och peppar. Eventuellt även lite riven ost. Veva runt.
Servera! Gärna med keso och en trevlig sallad.
God och nyttig vegetarisk vardagsmat!
(Sambon jublar av lycka över att hans djupfryst-pizza-period är över.)
Klänningen fladdrar vackert.
”She impressed everyone in the hall with her strong and emotional voice.” [Eurovision.tv]
